Greenleaf – för den som gillar såpor

Gårdagens kurs tillförde inte så mycket för min del, så jag smet iväg innan det var slut. Skulle jag ha missat något väsentligt finns båda kurserna på Youtube.

På eftermiddagen satte jag mig och började titta på en serie på Netflix i stället för att lyssna på Peter Sikström. Serien heter Greenleaf och den är producerad av Ophra Winfrey och handlar om familjen Greenleaf som leder en stor kyrka i Memphis. Patriarken James Greenleaf är ledare för kyrkan och när han predikar sitter familjen på scenen. De bor alla på ett stort gods och på ytan verkar familjelyckan vara total, men deras affärer och privatliv präglas av girighet, otrohet och andra synder. Likheten med 80-talets såpor är slående.

Greenleaf är också en långkörare med fem säsonger, så det blir alldeles utmärkt att varva den och Outlander. Det är verkligen två kontraster; den ena skildrar ett liv i överflöd där kyrkan håller sig med eget jetflygplan och den andra skildrar 1750-talets kärva tillvaro.

I eftermiddag ska jag göra en lasagne. Jag gör en stor form så att det blir många portioner att lägga i frysen. Det är så bra att ha som reserv när fantasin och lusten att laga mat tryter.

I dag har vi halvklart och det blåser snålt. Enligt min mobil känns de två minusgraderna som -7º och det kan jag nog hålla med om. Så i stället för att gå på en promenad tog jag en sväng med bilen, för jag behövde på Konsum och fylla på förråden.

Dagens ordspråk:
Ett gott samvete är den bästa huvudkudden.

Trevlig torsdag!