Beskriv det mest ambitiösa gör-det-själv-projekt du någonsin tagit dig an.
Sommaren 1980 skrapade och grundmålade jag plåttaket på Stenstugu.
Åke tvättade det först med högtrycksspruta, sen fick han upp mig på taket och det jag påbörjar gör jag färdigt också, så där tillbringade jag ett antal timmar. När jag var färdig med skrapning och grundmålning kom ”Kalle Målarn” som målat det övriga på huset och gjorde slutstrykningen av taket, så att det skulle bli riktigt fint.
Ett annat ambitiöst projekt var ladugårdsmålningen några år senare, men då slapp jag taket. 😍
I lördagens GA kan man läsa under rubriken På gång i Region Gotland att Folkhälsomyndigheten rekommenderar två påfyllnadsdoser av covid-vaccin per år för personer från 80 år samt för boende på SÄBO och från och med i morgon, måndag den 27 februari, kan de som är födda 1943 och tidigare boka årets första påfyllnadsdos.
Kommer jag att göra det? Förmodligen! Fast det känns lite som att välja mellan pest och kolera. Jag vill ju inte bli sjuk i covid, men vad händer i kroppen när man sprutar in de här preparaten flera gånger om året? Fast jag har aldrig märkt några större biverkningar, så det ska väl gå bra den här gången också.
I dag är det någon enstaka plusgrad och det kommer snöbyar då och då. Det ser verkligen vintrigt ut! Man får hoppas att snön snart töar bort igen. Jag har tagit mig en söndagsdusch och fått på mig kläderna. Nu ska bara håret fönas så är jag redo att möta dagen.
…och välsmakande lunch på Stenstugu igår tillsammans med ”hela konkarongen” som Eva uttryckte det och det innebär att både Edoardo o Matilda och Gaetano var med.
När jag kom hem igen hamnade jag givetvis framför tv:n. Jag såg det sista avsnittet av en spansk serie på Netflix, Flickan i snön heter den och den är rätt spännande och senare på kvällen såg jag Hotell Romantik och Efter stängning. Hotell Romantik har jag sett ett avsnitt av förut och jag måste säga att jag inte riktigt kan bestämma mig för vad jag ska tycka. ”Vad är det för galningar som beter sig som de här pensionärerna gör?” eller ska jag tycka att de är beundransvärda som bjuder på sig själva. Någon form av exhibitionism måste de i alla fall lida av.
En av rubrikerna på Dagligt skrivande den här veckan är: Finns det något som du känner dig för gammal för att göra nuförtiden? och när jag ser hur de här 65/70-åringarna ”rejvar loss” i skogen, känner jag (med lite avund) att något sådant är jag nog för gammal för. Det är bara att inse att loppet är kört!
Igår kväll när jag gick ut i köket fick jag se att det hade snöat lite lätt under kvällen och snön ligger kvar i dag också, men vi får väl se hur långvarig den blir, för det är strålande solsken och nollgradigt den här måndagsförmiddagen. Jag har haft lite morgonpyssel vid datorn, men när jag är klar här hoppas jag kunna gå ut en stund. Jag får väl ta broddarna på för säkerhets skull.
Söndagen började ju rätt bra med nästan ingen blåst och lite solsken, men innan det var dags för mig att åka iväg hade det blivit allt dimmigare. Det kändes riktigt kyligt när jag gick ut till garaget, men solen lyste ännu lite svagt. På Stenstugu var båda barnbarnen hemma och Eva stod redo med maten.
Eva bjöd på en härlig svampgratinerad fläskytterfilé med potatisgratäng och bönor och efter maten fick jag hjälp av Gaetano med ett problem som jag kände att jag inte klarade av själv.
Eva satte på kaffet och när Gaetano var färdigt med det jag ville ha hjälp med – en uppdatering av hemsidan för Italiens vänner Gotland, satt vi kvar vid bordet, drack kaffe och åt pepparkakor och pratade en stund innan jag åkte hem. Dimman hade tätnat under eftermiddagen och jag ville åka innan det blev mörkt.
När jag kom hem låg dimman tät över Odvalds.
Väl hemma hamnade jag framför teven. Just nu ser jag den femte säsongen av The Crown, med Imelda Staunton i rollen som Drottning Elisabeth och igår såg jag de sista avsnitten. Jag tycker att den här femte säsongen är bra, men inte i klass med de föregående. Det är liksom inget flyt i den, utan de tio avsnitten känns nästan som separata filmer.
I dag är det måndag och det är en klassiskt grå novemberdag med 8º och svaga vindar. Jag tror att jag ska ge mig på bokhyllan i vardagsrummet i dag, men först av allt ska jag gå ut i förrådet och ”slakta” pelargoniorna och ta in dem så de inte riskerar att frysa. Det här milda vädret kan väl inte hålla på hur länge som helst?
Visst blev det en promenad till Stenstugu igår, för vädret var helt fantastisk. Solen sken från en klarblå himmel, det var 11º och när jag gav mig iväg strax efter halv tolv, var det dessutom nästan vindstilla, så mina bekymmer över frisyren och eventuellt behov av att ha något på huvudet var totalt onödiga.
Jag gick Värsende kvior, för det är den närmaste vägen till Stenstugu från OdvaldsTvå hästar fick jag se i en hage längs vägen och mitt emot Stenstugu gick det lamm
Så var jag framme efter en riktigt skön promenad och jag kom i god tid. Edoardo och hans Matilda var på plats och Gaetano också och Eva höll på med matlagning. Det är alltid lika trevligt att träffa barnbarnen och få prata med dem lite. Och att få äta tillsammans förstås. Det slår ju nästan allting och då smakar maten som bäst.
En härliga lasagne blev det som söndagslunch. Tack Eva!
Efter lasagnen fick vi äppelkaka och vaniljsås och sedan satt vi kvar runt bordet ganska länge och pratade innan Gaetano skjutsade mig hem. Jag skulle ju kunnat promenera förstås, men man ska ju inte förta sig. Det kan komma surt efter och 6009 steg var avklarade, så jag kände mig nöjd.
I dag är det måndag igen och dessutom Halloween, som alltid infaller den 31 oktober även i Sverige. Det är ganska mulet, men några solglimtar har jag sett i alla fall. Få se vad jag hittar på? Jag har börjat dagen med att sätta fart på tvättmaskinen och så borde jag nog gå ut och rensa bort kärleksörten som inte är någon större prydnad längre.
Och så kan jag rapportera från söndagens enkät på helagotland.se angående tidsomställningarna, att av 1320 röstande, så tyckte 86,36% att Sverige ska sluta med det.
Livet efter 80 