Jag vaknade tidigt i morse och redan vid halvsextiden kändes det som det var färdigsovet, men jag lyckades somna om och sov tills klockan var nästan halvnio. Det var riktigt skönt faktiskt, men då fick jag fart. Att man alltid ska ha den där ”Luther på axeln” och inte kunna unna sig att ligga och ha det skönt. Nej, man måste upp i tid och inte ligga och slöa!
Men inget ont som inte har något gott med sig. Kommer man upp i någorlunda skaplig tid hinner man med en hel del och när jag morgonpysslat färdigt gick jag ut på en söndagsrunda och nu var det inte halt någonstans och det var så varmt att jag nästan ångrade mössan och den varma halsduken.
Nu har jag ätit lunch och ska sätta mig och korrekturläsa. Nej, jag har inte skrivit en bok, men en av mina grannar har kämpat med en sockenbok under flera års tid och nu ska det nog bli något av den till slut och jag har fått det ärofyllda uppdraget att läsa igenom den.
Dagens ordspråk:
Klockan är till för människans skull, inte människan för klockans.
Trevlig söndag!
Livet efter 80 