Dag: 12 februari, 2021

Ålandspost och Fredagsfrågor

av Ingrid, publicerad i Böcker, Bloggteman, Glädjande

Den där klass-1 varningen som SMHI gick ut med igår visade sig vara betydligt överdriven, för inte blev det något speciellt mycket snö här på Odvalds i alla fall. Det har varit ganska skapligt i dag, men det blåser bistert. Jag var ute en vända i soprummet och det räckte bra.

Jag satt och läste efter lunch och nu är det Hans Rosenfeldts Vargsommar. Jag har läst ca 100 sidor och är inte helt övertygad om att jag ska fortsätta läsningen. Den tilltalar mig inte. När jag satt där i soffan så plingade helt plötsligt dörrklockan och utanför stod brevbäraren med ett stort tjockt kuvert. Ålandspost stod det på stämpeln!

Carinas snälla kusin Tommy o hans Eva tänker på mig i år också när Alla Hjärtans dag nalkas. Tack så hemskt mycket!

Till elisamatildas fredagfrågor som i dag handlar om de fem sinnena:

1. Vad ser du till höger om dig? Jag tittar ut genom sovrumsfönstret.

2. Vad känner du med din vänstra fot? Samma sak som den högra: en mjuk och skön strumpa

3. Vad hör du utanför? Ingenting, det är alldeles tyst.

4. Vad doftade senast gott från köket? En Janssons frestelse som jag åt till lunch i dag.

5. Vad smakade du senast? Åt upp de sista rödbetorna när Jansson var slut.

Ingrids Sida

Är det någon som har undrat över varför det här meddelandet kommer upp i stället för nyhetsrubrikerna från helagotland.se på min hemsida, så beror det på att de varit utsatta för en belastningsattack vilket påverkat rss-flödet. Förhoppnings ska det funka igen om några dagar har jag fått besked om.

Ha en fint fortsättning på fredagen!

Vintrar förr i tiden….

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Väder

…skriver man om på helagotland.se i dag och givetvis om de hårda krigsvintrarna. Jag har av naturliga skäl inga egna foton från den tiden, men det finns tre stycken i mamma gamla svartvita album

Min syster Barbro o vår kusin Göran utanför hans hem på Norra Kustvägen
Barbro o Göran är födda år 1942 o 41
Sparkstätting hade alla på den tiden, både barn o vuxna

Så här minns jag mina barndoms vintrar. Det var snö och kallt och vi åkte skidor på Klinteberget och skridskor på Klinteviken.

Sen skriver man också om vintern 1987 och den har jag i väldigt färskt minne. Det var verkligen en förfärlig januarimånad vi hade då. Jag hade gått färdigt kursen på Komvux och fått jobb på en redovisningsbyrå i Burgsvik (4 mil söderut) och där skulle jag börja måndagen den 12 januari. Hela veckan innan var det mellan 10 och 15 grader kallt och snöstorm från och till. Åke och jag skulle ner på banken på Klinte en av dagarna och vi tog oss dit, men de gjorde stora ögon när de fick se oss och undrade om vi åkt skidor.

Det var en inte helt obefogad fråga. Här ger sig Åke iväg ner i skogen på skidor med motorsågen i ryggsäcken.

Den 9 januari var skolorna stängde för skolbussarna var inställda och jag sa till Krister, som gick i 8:an då: ”kom nu ihåg det här, för det lär inte hända igen”, men så fel jag hade! Den 12 januari fick skolan stänga redan kl 10.30 för man ville köra hem barnen medan bussarna kunde ta sig fram och dagen efter var de helt stängda igen. Då var det -10º och snöstorm.

Och just den 12 januari skulle jag ju börja jobba och jag gav mig iväg trots snöstormen, men jag kom inte så långt. Efter någon mil tog jag mitt förnuft tillfånga och vände hem igen. Det var försmädligt att behöva ringa och säga att jag inte kom, men chefen hade full förståelse för det. Dagen efter kunde jag inte heller köra, men sen lugnade vädret ner sig och det blev lite mer normalt vinterväder.

Men det var inte slut ännu! I slutet på månaden återkom kylan och snön. Det var -15º och snöstorm ett par dagar och åter fick jag hålla mig hemma på grund av igensnöade vägar. Sedan helt plötsligt, den sista januari, hade vi +2º och sol och därmed övergick vintern till att vara som gotlandsvintrarna brukar vara, men den höll i sig långt in i mars.

Mamma och Krister. Det måste ha varit ännu en snörik vinter någon gång i mitten på 70-talet.

Dagens ordspråk:
Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem.

Ha en fin fredag!