Det klarnade upp igen efter lunch och det såg så skönt ut att jag bestämde mig för att gå ut en vända. Man kan ju inte sitta inne och vänta på våren, för det kan dröja innan den kommer. Det var tur att jag gav mig av, för det var riktigt behagligt.
Glada barn i pulkabacken
Barkan
Gamla Klintebysjärnvägen
Barkan
Nästen hemma
Jag gick bara i Vallekvior och i skogen och där är det ju inte halt, men det är väldigt ojämnt och knobbligt, men jag inbillar mig att man får lite extra motion när man stolpar fram där och försöker hålla kursen. Jag var ute nästan en timme, så nu känner jag att jag med gott samvete kan koka mig en kopp kaffe och sätta mig framför tv:n.
Det har varit en solig och fin söndagsmorgon, men nu har det mulnat till och det blåser rätt mycket. På min mobil står det Vädret i Klintehamn +1º känns som -6º, så det låter som om det blir en innedag.
Egentligen var jag bjuden till Fröjel Resort i dag av Bosse o Carina, men efter moget övervägande har jag tackat nej. Har jag varit i karantän i snart ett år, vill jag inte ta några onödiga risker nu när jag är så nära den där andra vaccinsprutan. Sen ska man väl våga röra lite på sig, även om man givetvis ska undvika onödiga kontakter i alla fall.
Du vet väl att Alla hjärtans dag kallas för Kerlaiksdagen på gotländska? Det är en dag som inte fanns när jag var barn, utan det är först under 60-talet som den 14 februari, då Valentin har namnsdag, började uppmärksammas och firas även i Sverige. Naturligtvis kommer det från Amerika som så mycket annat.
Jag fick ett mejl från Svenska Spel för en stund sedan: Uppvakta med Triss i dag ♥ och då gick jag och skrapade de två trisslotter jag fick av Eva igår och har man sett; jag vann 30:- på den ena, så det blir en ny lott nästa gång jag är på Konsum. Tack Eva!
Jag gjorde processen kort med Melodifestivalen igår kväll. Vilka tramsiga och töntiga programvärdar! Inte orkade jag sitta och lyssna på dem. Det blev SvtPlay som fick sköta lördagsunderhållningen. Jag började se en finsk thrillerserie som heter Fredsmäklaren. Den handlar om en konflikt mellan kurderna och Turkiet och den kvinna som ska försöka mäkla fred mellan länderna. Den ska jag nog försöka följa!
Dagens ordspråk: Tänk på att främlingar är vänner som man inte känner.
Jag vaknade till en solig och fin lördagsmorgon och kunde konstatera att nu börjar man verkligen märka att dagarna blir längre och längre. Det är snart dags att byta till tjocka mörka sommargardiner om det ska bli någon morgonsömn.
På förmiddagen tittade Eva in en stund och hade med sig en spännande påse från Kiosken. Nu får vi se om jag vinner någonting, för i påsen finns, förutom godis, två trisslotter.
När Eva åkt igen tog jag på mig ytterkläderna i akt och mening att ta mig en promenad, men jag startade med en vända till soprummet för att kolla om det gick att vara ute i dag. Solen skiner och det är nollgradigt, så det såg rätt skapligt ut när jag tittade ut genom fönstret, men det blåste isande kalla vindar. Jag lånar en bloggväns uttryck – ”Det blåser huggormar” i dag. Jag bestämde mig raskt för att det där med frisk luft är betydligt överskattat och gick in igen. Det var ändå dags för lunch och jag hade först funderingar på att jag skulle gynna Kustgrillen den här lördagen också, för de hade ”Fried Rise” på menyn, men jag avstod och satte på en kastrull med pastavatten i stället.
Dagens lunch är avklarad. Laxpastan smakade gott och nu är jag väldigt mätt.
Igår kväll såg jag givetvis På Spåret för det var ju andra semifinalen. Det var inte någon speciellt munter omgång, även om Louise Epstein lättade upp stämningen lite. Frågorna var svåra och det blev låga poäng, men rätt lag vann, i alla fall tycker jag det. Nu är det bara finalen kvar och jag tror mig nog vet vilka som kommer att vinna. Jag tror inte att Nordegren-Epstein har en chans mot Elfsberg-Forsberg.
I kväll får vi se om jag har tålamod med Melodifestivalen igen. Jag tyckte att det var ganska skapligt förra lördagen. Jag får väl heja lite extra på nr 6 Patrik Jean vars låt gotlänningen Herman Gardarfve varit med och skrivit. Tröttnar jag på Mellon ser jag väl några avsnitt av Outlander på Netflix, som jag ser om just nu i väntan på att säsong 5 ska starta, annars hittar jag säkert något annat.
Dagens ordspråk: Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.
Den där klass-1 varningen som SMHI gick ut med igår visade sig vara betydligt överdriven, för inte blev det något speciellt mycket snö här på Odvalds i alla fall. Det har varit ganska skapligt i dag, men det blåser bistert. Jag var ute en vända i soprummet och det räckte bra.
Jag satt och läste efter lunch och nu är det Hans Rosenfeldts Vargsommar. Jag har läst ca 100 sidor och är inte helt övertygad om att jag ska fortsätta läsningen. Den tilltalar mig inte. När jag satt där i soffan så plingade helt plötsligt dörrklockan och utanför stod brevbäraren med ett stort tjockt kuvert. Ålandspost stod det på stämpeln!
Carinas snälla kusin Tommy o hans Eva tänker på mig i år också när Alla Hjärtans dag nalkas. Tack så hemskt mycket!
Tillelisamatildas fredagfrågor som i dag handlar om de fem sinnena:
1. Vad ser du till höger om dig? Jag tittar ut genom sovrumsfönstret.
2. Vad känner du med din vänstra fot? Samma sak som den högra: en mjuk och skön strumpa
3. Vad hör du utanför? Ingenting, det är alldeles tyst.
4. Vad doftade senast gott från köket? En Janssons frestelse som jag åt till lunch i dag.
5. Vad smakade du senast? Åt upp de sista rödbetorna när Jansson var slut.
Är det någon som har undrat över varför det här meddelandet kommer upp i stället för nyhetsrubrikerna från helagotland.se på min hemsida, så beror det på att de varit utsatta för en belastningsattack vilket påverkat rss-flödet. Förhoppnings ska det funka igen om några dagar har jag fått besked om.
…skriver man om på helagotland.se i dag och givetvis om de hårda krigsvintrarna. Jag har av naturliga skäl inga egna foton från den tiden, men det finns tre stycken i mamma gamla svartvita album
Min syster Barbro o vår kusin Göran utanför hans hem på Norra Kustvägen
Barbro o Göran är födda år 1942 o 41
Sparkstätting hade alla på den tiden, både barn o vuxna
Så här minns jag mina barndoms vintrar. Det var snö och kallt och vi åkte skidor på Klinteberget och skridskor på Klinteviken.
Sen skriver man också om vintern 1987 och den har jag i väldigt färskt minne. Det var verkligen en förfärlig januarimånad vi hade då. Jag hade gått färdigt kursen på Komvux och fått jobb på en redovisningsbyrå i Burgsvik (4 mil söderut) och där skulle jag börja måndagen den 12 januari. Hela veckan innan var det mellan 10 och 15 grader kallt och snöstorm från och till. Åke och jag skulle ner på banken på Klinte en av dagarna och vi tog oss dit, men de gjorde stora ögon när de fick se oss och undrade om vi åkt skidor.
Det var en inte helt obefogad fråga. Här ger sig Åke iväg ner i skogen på skidor med motorsågen i ryggsäcken.
Den 9 januari var skolorna stängde för skolbussarna var inställda och jag sa till Krister, som gick i 8:an då: ”kom nu ihåg det här, för det lär inte hända igen”, men så fel jag hade! Den 12 januari fick skolan stänga redan kl 10.30 för man ville köra hem barnen medan bussarna kunde ta sig fram och dagen efter var de helt stängda igen. Då var det -10º och snöstorm.
Och just den 12 januari skulle jag ju börja jobba och jag gav mig iväg trots snöstormen, men jag kom inte så långt. Efter någon mil tog jag mitt förnuft tillfånga och vände hem igen. Det var försmädligt att behöva ringa och säga att jag inte kom, men chefen hade full förståelse för det. Dagen efter kunde jag inte heller köra, men sen lugnade vädret ner sig och det blev lite mer normalt vinterväder.
Men det var inte slut ännu! I slutet på månaden återkom kylan och snön. Det var -15º och snöstorm ett par dagar och åter fick jag hålla mig hemma på grund av igensnöade vägar. Sedan helt plötsligt, den sista januari, hade vi +2º och sol och därmed övergick vintern till att vara som gotlandsvintrarna brukar vara, men den höll i sig långt in i mars.
Mamma och Krister. Det måste ha varit ännu en snörik vinter någon gång i mitten på 70-talet.
Dagens ordspråk: Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem.
….hitta på någon orsak för att inte gå ut, för det har varit ett strålande vackert väder på förmiddagen. I morse var det kallt, -13,4º som kallast, men när jag gick ut vid 10-tiden var det bara -6º, det var nästan vindstilla och solen värmde gott.
Förutom behovet av att få komma ut och röra på mig lite hade jag ett ärende; en av våra medlemmar i SPF har flyttat och tagit bort sin fasta telefon och vi behövde få tag i hennes mobilnummer. Jag utrustade mig med munskydd och marscherade iväg.
Det var riktigt behagligt ute och efter en stund mötte jag en skolklass som var på väg till pulkabacken.
När jag hade fått uträtta mitt ärende och fått skriva upp mobilnumret på en lapp fortsatte jag min Klinterunda. Det var fortfarande skönt väder, men det blåste till lite då och då, så jag kortade av rundan lite och vände hemåt.
Jag tog vägen genom skogen upp till Vallekvior
När jag var nästan framme vid Vallekvior mötte jag en bekant på stigen och fick en trevlig pratstund. Vi pratade så länge att hennes hund började skaka av kylan, så då fick vi avsluta samtalet.
Vallekvior och nu är jag nästan hemma igen
Och hur det nu än är med vaccintillgången, så verkar det som om de har sparat en dos till mig, för i dag fick jag ett brev från vårdcentralen där de ändrat klockslaget för spruta nr 2. 🙂
Dagens ordspråk: Man får ta folk som de är och inte som man vill att de ska vara.
En flottyrkokt kaka med många namn är fettbånsn. Namnet donas, efter engelskans doughnuts, degnötter, kom kanske med emigranter som återvände. På svenska heter fettbånsar munkringar.
Min svärmor Rut var just en av de där emigranter som återvände till Sverige efter att ha varit i Amerika i flera år. Hon kom från Deje i Värmland och bosatte sig i Boston, där hon träffade Adolf från Stenstugu på Gotland. Hon gjorde alltid stor succé på kaffekalasen på Stenstugu när hon bjöd på doughnuts och de var verkligen läckra när man fick dem precis nyfriterade. Jag tittade på när hon gjorde dem, men jag lärde mig aldrig göra dem själv. 😏
Kylan och snöandet håller i sig, men i dag är det lite lugnare snöfall än igår i alla fall. Nu har jag suttit här inne och tryckt i flera dagar, så jag behöver verkligen få komma ut och röra på mig lite. Hoppas att det kan bli av lite senare i dag. Nu är det snart dags att börja fundera på lunchen.
Dagens ordspråk: Alla måste få ha rätt att ha fel.
Livet efter 80 