Årets version av….

….Stjärnorna på slottet har hitintills varit ett väldigt trevligt program och i år har man lyckats sätta ihop ett gäng verkliga personligheter tycker jag. Igår var det Shima Niavarani och henne gillar jag skarpt. Jag lyssnade på hennes Sommar i P1 i somras och tyckte mycket om det och hon gjorde mig inte besviken igår heller. Vilken fantastisk människa och tänk vad hon har varit med om!

Nu ser jag med spänning fram mot nästa vecka, då det är Ernst Billgrens tur. Jag tycker att han verkat så stel och tråkig och inte bara i det här programmet, utan även när han var med i På Spåret.  Det är inte mycket som kan få honom att dra på smilbanden. Jag hoppas att han kan överraska mig.

Min fina amaryllis. Det här är stängel nr 2 och en tredje är på väg att slå ut.

I dag har det varit en solig och fin söndagsmorgon och förmiddag, men nu börjar det mulna till. Jag skulle väl snabbat på och gått ut på en promenad på förmiddagen, men det var -7º, så jag tänkte avvakta lite. Få se om det blir någon vända efter maten, för nu är det hög tid att laga lite middag och i dag tänker göra en laxpasta och sedan blir det en bit äppelpaj till efterrätt.  Pastavattnet börjar koka upp….

Dagens ordspråk:
Med en bra början är halva jobbet gjort.

Trevlig söndag!

Lördagspromenad

Jag kom upp lite sent i dag, för jag vaknade till vid halvåttatiden och tyckte att det var för tidigt så här på en söndag, så jag snodde ett varv i sängen och somnade om och helt plötsligt var klockan nästan nio och då fick jag fart.

Tänk så skönt det är att kunna få sitta vid köksbordet och i lugn och ro få dricka morgonkaffet, bre sig en macka, ta ett glas juice och ögna lite på gårdagens korsord som ännu har några gluggar som ska fyllas i. Nu ska jag en vända i badrummet så att jag kan få klä mig och sen får vi se om det blir en förmiddags- eller en eftermiddagspromenad i dag. Jag har sett blåa gluggar mellan molnen och solen har också visat sig.

Igår hade vi  ett par plusgrader, men tunga mörka moln låg som ett lock över oss och de såg ganska hotande ut, men de höll tätt i alla fall, så efter lunchen gick jag ut på en promenad och nu var jag trött på Valleskogen, så jag satte kursen söderut i stället.

När jag var barn och ungdom var det här huset en IOGT-lokal och huset byggdes 1899 för det ändamålet. HÄR har kusin Göran lagt ut en gammal bild av huset.

I det här huset sysselsattes och fostrades massor av klintebarn under många år av idealister från nykterhetsrörelsen och alla ungar var välkomna, barn till nykterister såväl som barn till fyllerister. Här var jag med och spelade barnteater, vi hade maskerader och påsk- och julfester och mycket annat. Klintehamns Föreläsningsförening, där mamma och pappa var medlemmar, utnyttjade också lokalen och här hörde jag forskaren Sten Bergman berätta om sina resor och här såg jag Ramido från Spanien dansa flamenco och hit fick man gå och se filmer. Jag har många härliga minnen därifrån.

Innan jag kom fram till huset vek jag av från Donnersgatan och in på Sicklingsvägen, där jag gick förbi gamla Klintehemmet, genom skogen och sedan via gamla järnvägsbanken fram till dammen eller viltvattnet, som det väl egentligen ska kallas.

En korallapel (tror jag att det är)  på baksidan av gamla Klintehemmet. Trädet är ännu fullt av lysande gula små äpplen,
Inte en fågel i sikte i viltvattnet

Jag måste nog ta och försöka använda mina stavar, som jag skaffade för länge sedan och aldrig använder, för jag känner att jag säckar ihop i ryggen när jag inte tänker på att sträcka på mig. Med stavarna kanske det blir lite lättare att räta upp sig. Tanken stärktes när jag mötte ett par bekanta i närheten av dammen. En av dem gick med stavar och hon sa att det var så bra.

Det var inte så mycket att se vid dammen och det var väldigt blött och lerigt där, så jag fortsatte på järnvägsbanken ut till Värsändevägen och gick sedan via den hem till Odvalds igen.

Vattnet kommer brusande uppifrån Mölner och ner genom vattenfallet i Jörgens trädgård.
Ute på stora landsvägen igen
Hemma på Odvalds igen

Det var en rätt behaglig promenad, men visst var det skönt att komma in i värmen igen och koka sig en kopp kaffe. Sen la jag mig i soffan och slappade framför tv:n ett bra tag innan jag satte mig vid datorn ett tag, för att kolla upp fotona från min promenad och förbereda den här söndagens blogginlägg.

På kvällen såg jag givetvis Stjärnorna på slottet och jag tycker att det var ett trevligt avsnitt. Kjell Willhelmsson hade en hel del att berätta om sitt liv och drog en massa göteborgshistorier som fick till och med den tillknäppta Ernst Billgren att dra på smilbanden. Det verkar annars inte vara det lättaste.

Dagens ordspråk:
Allt skulle bli bättre om det kunde göras två gånger.

Ha en skön söndag!

Igår kväll….

…väcktes minnena till liv när jag satt och såg På Spåret och jag klarade faktiskt av ett resmål – Prag – och jag tog det ganska kvickt och flera av svaren på följdfrågorna satte jag också.

2004 var vi på en bussresa med Karlssons Buss och resan hette Fyra Huvudstäder. Vi besökte Berlin, Budapest, Prag och Wien. Så när en av ledtrådarna till resa nummer två var ett astronomiskt ur, sa jag högt: ”Det måste vara Prag!”

Prag var en väldigt trevlig stad, men det absolut mest dominerande minnet därifrån är hotellsängarna. Folk stod nere i receptionen och nästan grät över de stenhårda sängarna och receptionisten bara ryckte på axlarna och påstod att det var vanlig standard och nekade att dela ut extra madrasser. Det var tur att vi bara hade en övernattning där.

På Spåret var ovanligt lättsamt och trevlig igår kväll tyckte jag. Sedan såg jag en stund på Skavlan, men efter intervjun med Dolly Parton lämnade jag honom åt sitt öde och såg ett par avsnitt av Kara Para Ask på Netflix innan jag gick till sängs. Jag skrev ju att jag skulle lämna den serien, men inte har jag gjort det. Så fort jag inte hittar något annat intressant kopplar jag av med ett eller ett par avsnitt turkisk dramatik.

I dag är det  mulet som vanligt, men ändå bättre än gårdagens regn. Fredagen var en riktig ovädersdag och jag satte inte näsan utanför dörren på hela dagen, men i dag blir det en tur till kyrkogårdarna med nya ljus. En vända in på Stenstugu blir det också, för Eva och Claudio är utan ungdomar i dag och då passar de på att bjuda mig på lunch.

Dagens ordspråk:
Som man sår får man skörda.

Ha en skön lördag!

Det räckte med en Ingrid

Igår kväll tipsade Kraka mig om att det finns en serie på SvtPlay som heter I vår Herres hage och efter några avsnitt av Velvet Colleccion såg jag det första avsnittet och det var verkligen ren nostalgi.

Serien är en nyinspelning av en populär 1970-talsserie om en ung veterinärs liv i Yorkshire och när serien startar är året 1937.  Jag antar att jag såg den då på 70-talet, men jag har inget större minne av den.

I gårdagens avsnitt var veterinären bland annat ute på en gård och drog fram en kalv och när jag lagt mig tog det ett bra tag innan jag kunde somna, för jag låg och tänkte på alla kalvar jag har varit med om att hjälpa till livet.

Vi hade som mest 25 kor och vi hade höstkalvning, så då var det en jobbig period och full koncentration på ladugården och vad som hände där.  Men vi hade friska och sunda kor och jag kan inte påminna mig om att vi förlorade varken någon ko eller kalv just i samband med kalvning, men en gång var det lite kritiskt.

En ko lyckades inte klämma fram sin kalv och det hjälpte inte hur Åke än drog och slet. Ingenting hände! Om en kalv ligger rätt, kommer den ut med frambenen och huvudet först och benen var framme och han kände huvudet, men kalven satt fast.

-Jag måste hämta Tryggve, sa Åke och gav sig iväg.

Tryggve var räddningen så fort det skulle göras något tungt och besvärligt på Stenstugu. Tryggve hjälpte till när det skulle plockas sten, när kalvstior skulle göras rena, när hönsen skulle ha nytt strö och när trädgårdslandet skulle grävas. Han var stark som en oxe och han skulle säkert få fram kalven.

Åke gav sig av och jag var kvar hos kon. Då fick hon en kraftig värk, jag tog tag i kalvbenen och drog för allt jag var värd och där kom den.

Det behövdes varken en Åke eller en Tryggve, det räckte med en Ingrid

Nåja, jag somnade till slut och vaknade till en slätmulen söndagsmorgon, men det blåser lite så det kanske ljusnar fram på dagen. Igår blev det bara en kort promenad, få se om jag kan ta mig samman och gå ut på en längre vända i dag.

Dagens ordspråk:
Man må fara hur långt man vill, aldrig kommer man ändå ifrån sig själv.

Ha en skön söndag!

I dag blir det fisk

Det är slätmulet  i dag, men stilla och fint. Och stilla och fint var det på havet igår kväll också, så Bosse satte nät och på förmiddagen fick jag och mina grannar ta del av hans fångst.

En liten fin lax och två flundror tog jag. Laxen fryser jag in i form av laxkotletter och filé att grava. flundrorna ska jag ha till dagens lunch.
Rensade och klara för stekpannan respektive frysen

På tal om mat: Nu har det varit final i både Decenniets Mästerkock och Kockarnas Kamp, några av tv4:as produktioner som jag följer trots reklamavbrotten. Det var ju lite besvikligt att Gabriel Jönsson ”bara” kom trea, men det är väl i och för sig ingen dålig prestation.  Vad ska man nu se måndag och tisdag klockan 20.00?

Dagens ordspråk:
Rätten är en vaxnäsa, som man kan vrida hur man vill.

Ha en fin onsdag!