Visst är det en Glad måndag

Mulet, kallt och blåsigt är det i dag också, så vädret kan man väl inte vara speciellt glad över, men det finns ju andra glädjeämnen i livet, som till exempel:

1: Gullvivsplantan i min gräsmatta hänger med i år också, det är jag glad över

2: I dag fick jag en kallelse från Hörcentralen till den 2 juni. Efter att ha stått i kö i 1 år och 21 månader är det äntligen min tur. Nu kanske jag kan få ett alternativ till den här lilla förstärkaren som ligger på soffbordet. Den funkar, men ljudet är en aning skramligt. Jag använder den mest när det är någon musik på tv som jag vill lyssna till, som i lördags till exempel när det var ABBA-låtar i Let´s dance.

3: Jag lyckades lösa mina problem med mobilen igår på egen hand och nu fungerar allt som vanligt. Jag tog mig efter många försök in på Mina sidor hos Hallon och där hittade jag både pin- och pukkod, som nu är noggrant nedskrivna, (för säkerhet skull kopierade och inklistrade) ifall jag skulle behöva ha tillgång till dem igen.

4: Nu nalkas slutet på dieten och målet är i stort sett uppfyllt. De där extrakilona är borta och i morse stod vågen på önskad vikt igen. Lite drygt 2 kg har jag gått ner och ännu återstår två dagar. Sen är det bara att hoppas att de inte kommer tillbaka alltför kvickt, men jag ser ju fram mot våren och att promenader, jakt efter checkpoints och pyssel i rabatter och gräsklippning ska hjälpa till att hålla mig på rätt sida om 55-kilosstrecket.

Det är bloggvännen Carita som tycker att vi ska uppmärksamma måndagarna med någon trevlig bild och i dag blev det flera stycken.

Dagens ordspråk:
Vänskap låter sig inte betalas med annat än vänskap.

Glad måndag!

Ålandspost och Fredagsfrågor

Den där klass-1 varningen som SMHI gick ut med igår visade sig vara betydligt överdriven, för inte blev det något speciellt mycket snö här på Odvalds i alla fall. Det har varit ganska skapligt i dag, men det blåser bistert. Jag var ute en vända i soprummet och det räckte bra.

Jag satt och läste efter lunch och nu är det Hans Rosenfeldts Vargsommar. Jag har läst ca 100 sidor och är inte helt övertygad om att jag ska fortsätta läsningen. Den tilltalar mig inte. När jag satt där i soffan så plingade helt plötsligt dörrklockan och utanför stod brevbäraren med ett stort tjockt kuvert. Ålandspost stod det på stämpeln!

Carinas snälla kusin Tommy o hans Eva tänker på mig i år också när Alla Hjärtans dag nalkas. Tack så hemskt mycket!

Till elisamatildas fredagfrågor som i dag handlar om de fem sinnena:

1. Vad ser du till höger om dig? Jag tittar ut genom sovrumsfönstret.

2. Vad känner du med din vänstra fot? Samma sak som den högra: en mjuk och skön strumpa

3. Vad hör du utanför? Ingenting, det är alldeles tyst.

4. Vad doftade senast gott från köket? En Janssons frestelse som jag åt till lunch i dag.

5. Vad smakade du senast? Åt upp de sista rödbetorna när Jansson var slut.

Ingrids Sida

Är det någon som har undrat över varför det här meddelandet kommer upp i stället för nyhetsrubrikerna från helagotland.se på min hemsida, så beror det på att de varit utsatta för en belastningsattack vilket påverkat rss-flödet. Förhoppnings ska det funka igen om några dagar har jag fått besked om.

Ha en fint fortsättning på fredagen!

Äntligen kom den…

…almanackan som jag vann hos Lena i Wales och Spanien. Det är länge sedan hon sände iväg den och hon har undrat om den kommit fram, men jag har lugnat henne med att säga att ”den kummar när den kummar” och det gjorde den ju. Igår, när jag kommit hem efter att ha varit iväg en sväng och handlat, låg den där på dörrmattan.

Väldigt vackra bilder från Wales är det för varje månad och de fina bilderna tänker jag inleda varje ny månad med i år, så här kommer, lite försenat med dock, Januari månadsbild från Wales

Januari månads bild är från Pen-y-Fan, en bergstopp i Brecon Beacons National Park

Tack Lena!

Igår började jag se en ny serie på Netflix – I Krigets Tid. Serien är ny på Netflix och första säsongen består av 13 avsnitt. Under Rifkriget 1921 öppnar en grupp sjuksköterskor från Madrids överklass ett sjukhus i Melilla, och knyter både vänskaps- och kärleksband medan de räddar liv. Jag hade aldrig hört talas om Melilla tidigare, så jag fick googla lite och kom fram till att Melilla är en spansk exklav vid nordafrikanska Medelhavskusten.

Så fort jag fick se den första scenen där Colonel Vicente Màrcez dök upp kände jag igen honom, men jag kunde inte komma på var jag sett honom förut. Jag hör ju dåligt, så jag har alltid ljudet på tv:n på låg nivå, så att jag av misstag inte ska störa mina grannar, men efter ett tag förstod jag att de inte pratade spanska, utan engelska. När jag ställt om så att jag fick originalspråket och fick höra honom prata spanska kände jag igen rösten och visste direkt var jag sett honom förut. ”Men det är ju Don Emilio!”, sa jag högt. Han var nämligen med i en annan spansk serie jag sett som heter Velvet. Josè Sacristiàn heter han i verkligheten.

Jag såg ett par avsnitt igår och kommer att fortsätta titta på serien. Den är ett trevligt tidsfördriv och även om den knappast kan kallas dokumentär ger den dock en bild av en svunnen tid.

I dag snöar det på Gotland och på sina håll har det kommit 1 dm snö under natten och man rapporterar om ett besvärligt trafikläge, men vi på den här delen av ön har nog blivit förskonade från det värsta, för här ser det inte ut att vara så farligt.

Dagens ordspråk:
Ta inte lärdom av dina misstag – då törs du aldrig pröva igen!

Ha en fin torsdag!

Fem en fredag v 3: Liknelser

Jag kom iväg ut på en Klinterunda igår trots att jag kände ett visst motstånd, men det var faktiskt rätt behagligt, även om det blåste i mesta laget.

När jag kom hem var det kaffedags och sedan såg jag de sista avsnitten av den omtalade Netflix-serien om Familjen Bridgerton. Den rör sig i en väldigt konstlad och för mig konstig värld, men har ändå en viss charm; vackra kläder, vackra människor, vackra miljöer och spekulativa sexscener, så pass spekulativa att det rapporteras att de lagts ut på en känd porrsajt.

Med posten igår  kom äntligen två små kuvert med nematoder, som ska ta livet av de äckliga blomflugorna som yr runt huvudet på mig. Eller blomflugor, det är väl egentligen sorgmyggor man ska kalla dem för. De är i alla fall väldigt irriterande och deras larver lever på krukväxternas rötter.

Det gror små skvättiväg-plantor både här och där. Här har en slagit sig ner vid en orkidé.

Så fort påsarna kommit var jag runt och behandlade all krukväxterna, så nu hoppas jag att bli av med de där otrevliga flygfäna. Jag fattar inte varifrån de kommit från början, men misstänker starkt att de finns i blomjorden man köper.

I dag är det absolut inget uteväder, för det blåser och regnar och trots att det är +6º varnar man för besvärlig halka. Mörkt är det också och inte förrän nu vid tio-tiden har det börjat ljusna.

Till elisamatildas fredagsfrågor:

1. När blir du envis som en åsna?
När jag bestämt mig för att klara av någonting. Det ska absolut gå!

2. När satt du sist som på nålar?
När jag väntade på beskedet efter en koloskopi.

3. Vad var lätt som en plätt den här veckan?
Dagens försök att få en tid för covidvaccination. Redan på måndag kväll får jag den första sprutan.

4. Vad är som nålar i en höstack för dig?
Att leta fram någon lämplig skruv eller spik ur min verktygslåda.

5. Hur är du smidig som ett kylskåp?
Jag börjar verkligen bli lika smidig som ett kylskåp och jag får längre och längre ner till marken. Det hjälper inte ens att jag blir kortare och kortare.

Dagens ordspråk:
Det är aldrig försent att få minnen för livet.

Ha en trevlig fredag!