februari 2022 – Sida 3 – Livet efter 80

Kerlaiksdagen

14 februari, 202214 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Corona, Hemse, Kerlaiksdagen, Klintehamn, Läkarbesök

I dag har jag varit i Hemse på vårdcentralen, för AK-mottagningen ville ha ett blodprov. En gång varje halvår ska njurarna kollas och nu var det dags igen. Den där Trygghetspunkten som vi var utlovade i Klintehamn, har inte startat ännu så det är bara att välja på Hemse eller Visby och det valet var inte svårt. Provtagningen var fort avklarad och sedan körde jag till ”Gröna skylten” och införskaffade lite vin och därfrån tog jag en promenad till Hemse kläder och köpte mig ett par nya bh-ar, för mina gamla ser för eländiga ut.

Utanför biblioteket på Storgatan står Hemses hjärta.

I dag pryder Region Gotland i samarbete med olika företag och organisationer våra samhällen med trevliga blomsterhjärtan. Regionens stadsträdgårdsmästare, Pernilla Johansson, hoppas att de uppställda hjärtkransarna ska sprida kärlek till gotlänningarna inför alla hjärtans dag och jag fick ju tillfälle att se två hjärtan.

När jag uträttat det jag skulle i Hemse körde jag mot Klintehamn igen och till Konsum för lite välbehövlig veckohandel. Det var glest med folk i butiken och när jag kom ut hade min Golf bara sällskap av tre bilar till.

Vid Torget mitt emot Konsum står Klintehamnshjärtat och det är Suderviljan och Klintetraktens framtid som bidragit till det.

Det är grått och blåsigt i dag, men på något sätt kändes det lite behagligt vårligt ändå och vi har hela +5º. Jag måste nog se till att få hem lite jord……

Och så är det dags att boka spruta nr 4.

Dagens ordspråk:
Tänk på att främlingar är vänner som man inte känner.

Glad Alla Hjärtans Dag!

Man får leva på minnen / Seriemaraton

13 februari, 202213 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Böcker, Netflix

Det är en grå och blåsig söndag och det ska blir både regn och snö, så det lär bli en innedag. Det är tur att man har dator och teve att förströ sig med och så böcker förstås. Jag håller på med Kausgårds Morgonstjärnan och det är ingen bladvändare precis, men jag tar ett kapitel då och då.

I dag när jag knäppte på datorn kom jag att fundera på vilket år jag var i Puerto de la Cruz på Teneriffa och när jag kollade via Årskrönikorna visade det sig att det var i februari 2018 och då var jag borta i hela tre veckor. Det var första gången jag varit borta så länge, men jag trivdes väldigt bra och hotellet Pez Azul var toppen. Jag hade halvpension, så jag slapp gå ut på kvällarna och personalen i matsalen var jättetrevliga. De blev så glada när jag fotograferade dem och la ut det på facebook.

Det var inte sol varje dag under de där tre veckorna, men det var inte heller någon dag det inte gick att vara ute. Jag gick och jag gick varenda dag, upp och ner för backar och trappor, för Jag kunde ju inte få nog av all vacker växtlighet i parker och trädgårdar och jag kände nästan för varje dag att konditionen förbättrades. Jag åkte också på några heldagsutflykter, så att jag fick se lite mer av Teneriffa än bara Puerto de la Cruz. En sån resa skulle jag önska att jag fick göra en gång till!

Igår eftermiddag började jag se en ny serie på Netflix. En serie med det långa namnet The Woman in the House Across the Street from the Girl in the Window. Det är en miniserie på åtta halvtimmesavsnitt och jag såg fyra på eftermiddagen och resten på kvällen efter att jag sett Postkodmiljonären. Mello struntar jag i.

Serien handlar om Anna, som har förlorat sin dotter på ett förfärligt sätt och nu försöker hon glömma det genom att blanda vin och piller medan hon följer en attraktiv grannes varje rörelse. För inte nog med att dottern dött, Annas man har lämnat henne också.

Anna tar verkligen vindrickandet till en helt ny nivå (se så fullt glaset är, inga småskvättar där inte). Korkskruven är flitigt använd och på bordet står en stor skål där hon samlar vinkorkar.

En dag bevittnar hon ett mord hos grannen mittemot – eller det tror hon i alla fall…. Serien är lättsam och ganska roligt och upplösningen totalt oväntad.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.

Trevlig söndag!

Himlen brann….

12 februari, 202212 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Kerlaiksdagen, Tänkt

...i morse när jag kom till medvetande vid sjutiden och jag blev tvungen att gå upp och öppna persiennerna och titta ut ett tag, men sen kröp jag i säng en stund igen och när jag sedan gick upp strax före åtta såg himlen ut som vanligt och solen som färgat den så eldröd var dold bakom moln och det såg gråkallt ut.

På förmiddagen fick jag besök av Eva, som kom hit med en stor fin tulpanbukett och hjärtegodis. Hon ville muntra upp mig lite nu när vi är mitt i den otäcka februari. Fast jag får väl låta bli att öppna det där hjärtat tills på måndag, för det är ju då det är Kerlaiksdagen och öppnar jag det i dag, lär det inte vara mycket kvar då. Det var trevligt att sitta och prata en stund innan hon skulle hem och lördagsstäda. Jag har varken fredags- eller lördagstädat den här veckan, men jag får väl ta ett tag i nästa vecka i stället.

När Eva hade åkt var det dags att laga lite lunch och jag gjorde det lätt för mig och tog ut en bit lasagne och en portion herrgårdsgrönsaker ur frysen. Det fungerar bra att lägga bådadera på samma tallrik och så in i mikron med alltihop. Både grönsakerna och lasagnen blir färdiga på samma gång.

Nu har jag varit ute i soprummet med en omgång skräp och så körde jag ut jullådan i förrådet och satte jag in snöskyfflarna och kvasten också. Förutom att det ju behövde göras, ville jag testa om det var läge för en promenad, men det var det inte. Någon bloggvän sa en gång om vädret, att ”det blåste huggormar” och det gör det verkligen i dag. Fy så bistert kallt det var!

Det var tur för mig att jag fick en ny tulpanbukett, för nu är det inte mycket med den gamla.

Dagens ordspråk:
Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem.

Trevlig lördag!

Fem en fredag v6: Skräp

11 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, SPF

Jag måste då säga att tiden går fort, för nu är det redan fredag igen och veckan går mot sitt slut. I dag är det halvklart, men emellanåt lyser solen riktigt vackert. Jag ska nog ta mig en promenad när jag uppdaterat det här.

Jag sov dåligt i natt, så jag kanske piggnar till av lite frisk luft. Fast jag känner mig i och för sig ganska pigg ändå, trots att jag gick till sängs vid halvelva och vaknade igen vid tolvtiden och sedan inte lyckades somna om förrän fram på morgonsidan. I natt var det SPF och vår föreningsverksamhet som höll mig vaken.

Här kommer mina svar på den här veckans frågor från elisamatilda:

Var finns mest skräp hemma hos dig? Jag har ett förråd under trappan upp till ”grannen ovanpå” och där hamnar bland annat sådant som ska ut i soprummet.
Hur många mejl finns i din inkorg? Faktiskt inte så många i dag, för jag rensade bort mejl från 2020 igår, så nu är mejlboxen bara full till 40%.
Vad är det äldsta som ligger i din frys? Jag har några påsar med äppelmos, som nog börjar få några år på nacken.
Vad har du sparat som är trasigt? Ingenting vad jag kan komma på.
Vilket rum tar längst tid att städa? Vardagsrummet, som också är störst. Där finns en hel del att damma, 3-facks fönster att putsa och soffa och fåtöljer att dammsuga.

Dagens ordspråk:
Man får ta folk som de är och inte som man vill att de ska vara.

Trevlig fredag!

Femdagarsgarantin?

10 februari, 202210 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Netflix, Promenader, TV, Vårtecken

Det är en ganska solig torsdag med 3-4 plusgrader, men det blåser som attan. På förmiddagen strök jag en liten hög som legat till sig ett tag och när det var klart gav jag mig iväg ut på en Klinterunda trots blåsten.

Det är roligt att gå och titta in i trädgårdarna nu och titta på vintergäck och snödroppar

Jag gick Donnersgatan ner till ”kröken” och det var som vanligt stilla och lugnt på gatan. Jag tror inte att jag såg en enda människa utan bara någon enstaka bil. Vid biblioteket kollade jag om det var någon ny utställning, men det var densamma som när jag var där senast. Jag stannade till vid Kiosken och läste löpsedlarna och sedan fortsatte jag Norra Kustvägen fram till Robbjensån.

Nu är ån ordentligt vattenfylld och porlar så muntert

På hemvägen gick jag in och ringde på hos en bekant för att få mig en liten pratstund, men hon var inte hemma, så det var bara att gå igen. Jag kom hem lagom i tid för att laga till lite lunch. Promenaden var inte speciellt behaglig på grund av blåsten, men jag hoppas att den gjorde gott i alla fall.

Hemma igen kunde jag konstatera att tulpanbuketten jag köpte den 7 februari nog är ett ärende för 5-dagarsgarantin. Den lär inte ha många blomblad kvar om två dagar. Å andra sidan har den varit väldigt vacker och inte ranglat iväg som den förra gjorde.

Just nu tittar jag på en mexicansk thriller på Netflix som heter Oscuro Deseo och den är utsedd till en av de femton serier på Netflix som innehåller mest sex, så gillar du vackra och heta sexscener kan jag rekommendera den. Fast å andra sidan är intrigen ganska svårbegriplig.

I går kväll såg jag på den något mer jordnära serien Sveriges Mästerkock på tv4 som vanligt på onsdagarna och alldeles rätt pösmunk åkte ut den här gången. Hoppas att de sätter honom på plats i Efter Stängning också. Vi får väl se på fredag!

Dagens ordspråk:
Alla måste få ha rätt att ha fel.

Trevlig torsdag!

9 februari / Selfie nr 6

9 februari, 20229 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Corona, Tänkt

Solen tittade fram på eftermiddagen igår och jag borde väl ha gått ut eller åkt upp på kyrkogården, men jag kände mig lite ledsen och nedslagen, så jag iddes inte göra varken det ena eller det andra. Jag satt inne och tyckte synd om mig själv i stället.

Onsdagen den 9 februari får man väl nästan räkna som en märkesdag, för i dag släpps de flesta restriktionerna och vi ska kunna återgå till ett mera normalt liv. Jag har i och för sig svårt att tro att livet kommer att bli exakt som innan corona, men vi har en förmåga att glömma och gå vidare och så småningom kommer vi kanske att se på den här pandemin som vi gjort med de andra: Spanska sjukan, Asiaten, Hongkong och Svininfluensan till exempel.

Om man lever och har hälsan kanske det rent av kan bli en vända till någon trevlig ö fram på höstkanten eller i vinter.

Så är det dags för den sjätte omgången av Klimakteriehäxans roliga utmaning En Selfie i ord och svaren man lämnar ska bilda en kedja i vilket sista bokstaven i svar 1 ska vara första bokstaven i svar 2 o s v. Det är en trevlig och ganska knepig utmaning, där man får tänka till både en och två gånger för att få ihop kedjan på rätt sätt.

Selfie nr 6:

1. Min hobby: Min blogg (sedan 2004 har jag skrivit nästan dagligen)

2. På huvudet: Glasögon (för visst sitter de på huvudet)

3. Tidsfördriv: Nätsurfande (det kan verkligen stjäla mycket tid)

4. Dryck: Earl Grey te (om jag ska drick te, annars tar jag kaffe)

5. Bok jag aldrig glömmer: Emil i Lönneberga (den glömmer man inte i första taget)

6. Älsklingsmat: Arancini (här tillverkade av Edoardo)

7. Häftig person: Ingvar Kamprad (häftigare entreprenör får man väl leta efter)

8. Dit längtar jag: Dublin (till Irland skulle jag gärna åka om tillfälle gavs)

9. Plagg jag avskyr: Nätstrumpor (jag säger som Babben Larsson – kassler)

10. Lagar aldrig: Rangliga stolar (dem lämnar jag till möbelsnickaren)

11. Pasta: Rigatoni

12. Alltid i frysen: Isklampar (måste finnas till kylväskan)

Det har varit en solig och fin onsdagsmorgon, men jag har nog försuttit dagens chans till sol, för nu mulnar det till igen. Jag får nog snabba mig på och ta en förmiddagspromenad innan det blir alldeles mulet.

Dagens ordspråk:
Fattigdom är inte att äga lite, utan att sakna mycket.

Trevlig onsdag!

♥ 10 år av saknad ♥

8 februari, 20228 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Matprat, Nostalgi, Tacksamhet

I dag är det 10 år sedan Åke lämnade mig, 10 år av saknad har det varit, men jag vet att han finns där någonstans och tänker på mig och ser till att jag har det bra. Jag förnimmer honom ofta där till höger om mig i sängen.

Här är vi på vår tvådagars bröllopsresa på Stora Karlsö pingsten 1961 och sedan fick vi nästan 51 år tillsammans. Jag hade tur som hittade min livskamrat redan när jag var 18 år. Livet här vid Odvalds kan aldrig bli detsamma sedan jag blivit ensam, för ensamt känns det onekligen ibland, men det är helt ok ändå.

I dag regnar det igen och det är mörkt och dystert. Det var tur att jag var ute och rörde på mig lite igår i alla fall, för i dag ser det ut att bli en innedag. Den soliga och vackra måndagen gav också en väldigt vacker solnedgång. Det upptäckte jag när jag gick ut i köket vid halvfemtiden och då passade jag på att ta ett kort innan ytterbelysningarna tändes.

Hur gick det nu i kampen mellan Eskelunds och Bake my day? Eskelunds semla hade godare mandelmassa och Bake my day´s mycket godare bulle. Vad köper jag nästa gång? Jag är inte säker på att det blir någon nästa gång. 😉