Det här var väl onödigt! / Matminne

Jag trodde ju att gårdagens snö skulle töa bort, men icke! Vi hade minusgrader hela dagen igår och som kallast blev det nästan fem minus. I dag får vi påfyllning av snötäcket, men det är ett par plusgrader, så det är väl bara att hoppas att det inte blir liggande så länge. På Gotlandsradion spekulerar man över om det här snöfallet kan räknas som starur nr 1. Vi har ju i och för sig enligt SMHI meteorologisk vår, så varför inte. Förutsättningen för att ett snöfall så här i februari/mars ska räknas som en starur är att man har sett en stare och det säger reportrarna att man redan har gjort här på ön i år. Så nu är det bara att fortsätta räkna. Sju stycken ska det vara innan våren är här på allvar.

I måndags såg jagEfter Stängning och då skulle deltagarna bland annat laga till någonting från ett givet decennium och när man talade om 70-talet nämnde man kassler. Kassler med ananasringar, tomathalvor och broccoli under ett täcke av bearnaisesås är verkligen 70tals-käk. Nu var det ingen som lagade till just det, men jag kommer precis ihåg när jag åt kassler för första gången.

Någon gång i slutet av 70-talet var vi bjudna på lunch till en granne och då blev vi bjudna på just den där gratinerade kasslern. Så gott!!! Det blev en favorit som jag sedan lagade till om och om igen under många år. Nu är det länge sedan, så det kanske är dags för en repris, fast kasslern är inte lika fin nu som den var på den tiden, vad det nu kan bero på. Det kanske är mina smaklökar som ändrats?

Dagens ordspråk:
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Ha en fin onsdag!

Selfie nr 8

Jag tycker inte att det blev så mycket av Franklin här på Gotland. Visst blåser det, men snötäcket blev måttligt, men det är säkert tillräckligt för att det ska bli halt. Hoppas att det töar bort snart.

I stället för att gå ut i halkan tar jag tag i en ny omgång av Klimakteriehäxans roliga utmaning En Selfie i ord och svaren man lämnar ska bilda en kedja i vilket sista bokstaven i svar 1 ska vara första bokstaven i svar 2 o s v. Det är en trevlig och ganska knepig utmaning, där man får tänka till både en och två gånger för att få ihop kedjan på rätt sätt.

Selfie nr 8

1. Min bästa sida: Empatisk (jag försöker se människors goda sida)

2. Livekonsert: Kalle Moreaus (och Orsa Spelmän med Hanna Hedlund på Visby Strand 21 november 2010. Jag har för mig att Åke fick biljetterna i Farsdagspresent)

3. I kylen: Smör

4. Choklad: Rocher (härliga chokladkulor)

5. Film: Robin Hood

6. Vill besöka igen: Dannenberg ( i Tyskland, dit vi åkte med jobbet 1991)

7. Vanlig present: Guldkors (en vanlig och lämplig present till en konfirmand)

8. Tidsfördriv: Surfande (inte i vattnet utan på datorn eller mobilen)

9. Bok jag rekommenderar: Eldhärjad (av Tamara McKinley, romantisk och dramatisk)

10. Blomma: Doftranka (Mammas gamla doftranka, som jag köpte till henne 1997 ”lever” ännu , nu hos Eva och jag har två nya små bebisar på gång)

11. Material: Asbest (ska man inte använda, trots att det i grunden är ett utmärkt material)

12. Så lär jag mig nya saker: Tittar och lyssnar och försöker förstå!

Nu ska jag gå och ta vara på gårdagens tvätt och sen är det snart dags för lunch. En bit lax med spenatstuvning till, tror jag det ska bli i dag och jag har ett gott Ingrid Marie-äpplen kvar som jag kan ha till efterrätt. Det blir nog bra!

Dagens ordspråk:
Det är fel att göra fel, men det är värre att förneka misstag.

Trevlig tisdag!

Söndag med Klinterunda och semlor

Jag tog mig en promenad igår trots att det var blåsigt och det gick bra så länge jag höll mig i skogen, men på Djurgårdslundsvägen och Snickargatan där jag hade motvind var det allt annat än skönt, men jag knatade på i alla fall.

På hemvägen hade jag vinden i ryggen, så då var det drägligt i alla fall. Och även om det nu inte var något speciellt behagligt väder, så får man hoppas att motionen och den friska luften gjorde gott i alla fall. Jag märker ju att det tar emot i början, men efter ett tag känns det alltid bättre.

På kvällen hade jag bjudit hit Carina o Bosse, för Bosse var nyfiken på min kycklinglevergryta. så det bjöd jag dem på. Förr åt vi ofta lever, för det gillade Åke, men sedan jag blev ensam har jag kommit på det här med kycklinglever, som man kan ha i frysen och bara ta fram så mycket man vill ha till en portion.

Carina o Bosse hade med sig semlor och inte nog med det; när vi satt och åt levergryta kom det en bil och stannade utanför. Det var Edoardo (yngsta barnbarnet) och hans Matilda som kom och överraskade. Matilda hade bakat bullar och gjort semlor och nu åkte de runt och delade med sig. Så efter maten satte jag på kaffet och så åt vi semlor till efterrätt, både Eskelunds och Matildas.

I dag ska ovädret Franklin slå till och det ska bli både regn och snö och hårda vindar. Vi får väl se hur det blir med det, ännu ser det inte så farligt ut och jag har ingen större anledning att gå ut, så jag avvaktar tills vidare.

Dagens ordspråk:
Klockan är till för människans skull, inte människan för klockans.

Trevlig måndag!

Jag hamnade i Lyxfällan

Det kanske låter allvarligt, men det är inte så farligt som det låter, men härom kvällen när jag satt och zappade, hamnade jag på TV3, där de just sände ett avsnitt av Lyxfällan. Förr såg jag ofta de här programmen, men även om man förvånas över hur aningslösa människor kan vara, tröttnar man till slut på eländet.

I det här avsnittet fick jag i alla fall tips på ett väldigt innovativt sätt att räkna ut sin arbetstid. Det gällde hur många timmar per dag paret i programmet använde till hushållsarbete. Hon jobbade och fick ihop 4 timmar per dag till hushållsarbete. Han var hemma och fick ihop 18 timmar, vilket hon protesterade emot. Han började då räkna upp vad han gjorde och kom till diskmaskinen.

”Det tar 5 minuter att plocka i och 5 minuter att plocka ur den”, tyckte hon.

”Ja, men sen går den ju en timme också!”

”Men det kan du väl inte räkna in i din arbetstid?”

”Jo, för då väntar jag”!

Sen föll han gråtande i sin hustrus armar, för att de tyckte att han skulle sälja sin Playstation. De var vräkta från lägenheten på grund av obetalda hyror, men att barnen om någon vecka stod utan bostad, betydde mindre för honom än den älskade leksaken. Fast efter en stunds enskilt samtal med hustrun gav han med sig. (Sen fick han behålla den i alla fall!)

Man ska väl egentligen inte raljera om sånt här, för det är givetvis en tragedi för de som råkar illa ut, men jag kunde bara inte låta bli.

I dag är det en lite grå februarisöndag, men solen glimtar till då och då, så det kanske inte är så illa i alla fall. Jag ska nog ta och se till att få på mig kläderna nu och gå ut på en promenad medan det är någorlunda skapligt.

Dagens ordspråk:
Som man ropar i skogen får man svar. (Jag får väl ta och gå ut i skogen och ropa så får vi se om jag får något svar)

Trevlig söndag!

Vårkänslorna har brutit ut….

….hos pelargoniorna som stått i mitt förråd under trappan under vintern. Jag har dem stående där utan jord och helt torrt, men ändå har de börjat gro med långa vita skott, så i ett par veckor har jag gått och funderat på att skaffa hem en säck jord och plantera dem. Igår var det så soligt och fint väder och då får man ju lite extra energi, så när jag var klar med fredagsstädningen tog jag bilen och körde till Konsum och handlade och på hemvägen åkte jag till Suderviljan och köpte den där jordsäcken och i dag skred jag till verket.

Jag hade ju hoppats att det skulle bli fint i dag också, så att jag skulle kunna hålla till ute på terrassen med jordsäcken, krukor och planteringsspade, men det var inte aktuellt i dag i alla fall. Det blåser och är mulet och då och då kommer det lite regn och även en och annan snöflinga. Enda alternativet var köket.

Lagom jag stökat till det kom Eva och hälsade på, men jag hade inte hunnit så långt som tur var. Det skulle bli betydligt stökigare, för när Eva gått igen planterade jag inte bara pelargoniorna, utan jag tog hand om en julgrupp också och fick fyra fina krukväxter att sätta i vardagsrumsfönstret, plus att jag skolade om doftranks- och sprättivägplantorna.

Nu har jag sju krukor med pinnar i köksfönstret. De ser ganska eländiga ut, men det är liv i allihop, så förhoppningsvis ska de ta sig och gör de inte det är det ingen katastrof. Det brukar finnas gott om pelargonior att köpa om jag skulle misslyckas. Fast det brukar gå bra!

Förra årets pinnar planterade jag den 27 februari och efter en omplantering 17 april var de så här fina 18 maj och sedan blommade de hela sommaren.

Efter uppröjning och golvtvätt var det hög tid för lunch och nu kan jag med lugnt samvete fira helg.

Dagens ordspråk:
Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja.

Trevlig lördag!