Det kanske låter allvarligt, men det är inte så farligt som det låter, men härom kvällen när jag satt och zappade, hamnade jag på TV3, där de just sände ett avsnitt av Lyxfällan. Förr såg jag ofta de här programmen, men även om man förvånas över hur aningslösa människor kan vara, tröttnar man till slut på eländet.
I det här avsnittet fick jag i alla fall tips på ett väldigt innovativt sätt att räkna ut sin arbetstid. Det gällde hur många timmar per dag paret i programmet använde till hushållsarbete. Hon jobbade och fick ihop 4 timmar per dag till hushållsarbete. Han var hemma och fick ihop 18 timmar, vilket hon protesterade emot. Han började då räkna upp vad han gjorde och kom till diskmaskinen.
”Det tar 5 minuter att plocka i och 5 minuter att plocka ur den”, tyckte hon.
”Ja, men sen går den ju en timme också!”
”Men det kan du väl inte räkna in i din arbetstid?”
”Jo, för då väntar jag”!
Sen föll han gråtande i sin hustrus armar, för att de tyckte att han skulle sälja sin Playstation. De var vräkta från lägenheten på grund av obetalda hyror, men att barnen om någon vecka stod utan bostad, betydde mindre för honom än den älskade leksaken. Fast efter en stunds enskilt samtal med hustrun gav han med sig. (Sen fick han behålla den i alla fall!)
Man ska väl egentligen inte raljera om sånt här, för det är givetvis en tragedi för de som råkar illa ut, men jag kunde bara inte låta bli.
I dag är det en lite grå februarisöndag, men solen glimtar till då och då, så det kanske inte är så illa i alla fall. Jag ska nog ta och se till att få på mig kläderna nu och gå ut på en promenad medan det är någorlunda skapligt.
Dagens ordspråk:
Som man ropar i skogen får man svar. (Jag får väl ta och gå ut i skogen och ropa så får vi se om jag får något svar)
Trevlig söndag!
Livet efter 80 