Det är en grå och blåsig söndag och det ska blir både regn och snö, så det lär bli en innedag. Det är tur att man har dator och teve att förströ sig med och så böcker förstås. Jag håller på med Kausgårds Morgonstjärnan och det är ingen bladvändare precis, men jag tar ett kapitel då och då.
I dag när jag knäppte på datorn kom jag att fundera på vilket år jag var i Puerto de la Cruz på Teneriffa och när jag kollade via Årskrönikorna visade det sig att det var i februari 2018 och då var jag borta i hela tre veckor. Det var första gången jag varit borta så länge, men jag trivdes väldigt bra och hotellet Pez Azul var toppen. Jag hade halvpension, så jag slapp gå ut på kvällarna och personalen i matsalen var jättetrevliga. De blev så glada när jag fotograferade dem och la ut det på facebook.
Det var inte sol varje dag under de där tre veckorna, men det var inte heller någon dag det inte gick att vara ute. Jag gick och jag gick varenda dag, upp och ner för backar och trappor, för Jag kunde ju inte få nog av all vacker växtlighet i parker och trädgårdar och jag kände nästan för varje dag att konditionen förbättrades. Jag åkte också på några heldagsutflykter, så att jag fick se lite mer av Teneriffa än bara Puerto de la Cruz. En sån resa skulle jag önska att jag fick göra en gång till!
Igår eftermiddag började jag se en ny serie på Netflix. En serie med det långa namnet The Woman in the House Across the Street from the Girl in the Window. Det är en miniserie på åtta halvtimmesavsnitt och jag såg fyra på eftermiddagen och resten på kvällen efter att jag sett Postkodmiljonären. Mello struntar jag i.
Serien handlar om Anna, som har förlorat sin dotter på ett förfärligt sätt och nu försöker hon glömma det genom att blanda vin och piller medan hon följer en attraktiv grannes varje rörelse. För inte nog med att dottern dött, Annas man har lämnat henne också.
Anna tar verkligen vindrickandet till en helt ny nivå (se så fullt glaset är, inga småskvättar där inte). Korkskruven är flitigt använd och på bordet står en stor skål där hon samlar vinkorkar.
En dag bevittnar hon ett mord hos grannen mittemot – eller det tror hon i alla fall…. Serien är lättsam och ganska roligt och upplösningen totalt oväntad.
Dagens ordspråk:
Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.
Trevlig söndag!
Livet efter 80 