Nu är den borta

Fy vad det blåste kallt när jag gick till bussen i förmiddags! Jag var nästan på väg att vända tillbaka hem för att ta bilen i stället. Det är ju en bit att gå från busstationen i Visby och till lasarettet också, men jag höll mig till planen och det var bra, för när vi anlände till Visby sken solen så vackert och det blåste inte alls så mycket. Jag fick en riktigt behaglig promenad över Klinten ner till sjukhuset.

Domkyrkan sedd från Klinten

Strax före halvett var jag framme och jag skulle infinna mig för operation klockan ett,  så jag hann äta lunch också innan jag skulle få det där basaliomet ovanför överläppen borttaget. Nu var lunchen inte någon höjdare och jag ångrade att jag inte bara tog lite kaffe och en smörgås, för fisken, de kallade för stekt, låg under en otroligt otäck sörja av blött ströbröd. Jag skrapade ihop det i en hög på tallriken och åt bara fisken, potatis och dillmajonäsen som serverades till.

Vände jag mig åt andra hållet kunde jag se att en gotlandsbåt låg inne

Operationen gick bra, tror jag i alla fall. Det var fullt ös med gröna dukar, skjorta, tossar och huva både på mig och personalen i operationssalen; en läkare, två sköterskor och en elev av något slag, alla väldigt trevliga att ha och göra med. Läkaren tyckte att knutan var väldigt liten, men den skulle ju bort i alla fall.

En väldigt vacker och för årstiden fräsch ros

Det är ju lite trixigt med operationer för min del,  genom att jag äter blodförtunnande medicin, men jag hoppas att det ska fungera och att det inte börjar blöda, för då måste jag åka till akuten. Nu börjar bedövningen släppa och det känns bra. På måndag ska jag till Vårdcentralen i Hemse och ta bort stygnen.

Några tappra ringblommor

Halvtre gick det en buss tillbaka till Klintehamn och jag hann precis fram i tid till busstationen och nu är jag hemma igen.  Nu är knutan borta, jag har fått kaffe och jag har sett ett nytt avsnitt av McLeods döttrar. Allt är under kontroll!

Trevlig tisdagskväll!

 

I dag ska jag….

…ta en buss till Visby för ett besök på lasarettet. Jag har fått en liten knuta ovanför överläppen och nu ska den tas bort. Jag har gjort en biopsi tidigare och den visade att det är ett basaliom (vanligaste typen av hudcancer, som växer långsamt lokalt och ej sprider sig  till kroppen i övrigt),  men efter biopsin försvann nästan hela knutan. Lite är dock kvar, så jag får väl se vad de säger om det!

 

Dagens ordspråk:
Framtiden är den enda tid i livet som går att påverka.

Tredje dagen jul

Jag har just kommit hem efter en tur till Hemse vårdcentral. Det var osteoporosmottagningen som ville ha ett blodprov och då är det ju bara att se till att de får det.  När jag körde dit var inte klockan så mycket och det snöade ganska ymnigt och vägen var alldeles vit, men det töar bort efterhand, för det är inte speciellt kallt.

Vinterns första snöfall fick vi i dag på Tredje dagen jul.
Jag skulle vara på vårdcentralen redan vid niotiden och kom in med en gång, så när jag var färdig var  det var inte så många affärer i samhället som var öppna ännu, så jag åkte direkt hem.  Jag hade tänkt köra in till Gahms i Fardhem och köpa mig en ny snöskyffel, men de öppnade inte förrän tio, så det blev ingenting av med det, men jag tog en sväng in på Klinteberget, för att se om det var något vitt och vackert där (bilden ovan).
Det är Inte mycket snö på Odvalds heller, men lite grann ligger det kvar. Det är ganska ljust och solen glimtar till då och då.

Dagens ordspråk:
Om man avlägsnade alla faror skulle livet bli fruktansvärt trist.

Fem en fredag v48 – Advent

Det är hemskt vad tiden går, nu är det fredag igen och dags för elisamatildas frågor:

1. Gör du något särskilt inför advent?
Inför advent ska fönsterna vara putsade och rena gardiner uppsatta, adventsbelysning både inne och ute på plats och så måste det ju till åtminstone något nybakat.

2. När åker ditt julpynt upp? (om du inte firar jul, gör du något annat denna tid?)
Julpyntar gör jag dagen före julafton. Inga tomtar får smyga omkring förrän då.

3. Traditionellt är advent en fasteperiod. Vad skulle du ge upp i väntan på jul?
Man får väl försöka hålla igen lite på kaffebröd och godis med tanke på allt gott man ska äta i jul.

4. Bibeltexterna för första advent handlar om glädje och fest, vad ser du mest fram emot med december?
Det är lite motsägelsefullt om jag tänker på svaret på förra frågan, för det jag ser fram emot under december är att få äta risgrynsgröt med skinkmacka till och så att få fira mina tre decemberbarns årsdagar med att äta julbord tillsammans med dem.

5. Använder du dig av en julkalender?
Givetvis!

Vädret? Lika eländigt som vanligt. Jag var i Hemse igår och när jag körde dit vräkte regnet ner, så vindrutetorkarna fick jobba för fullt och blött och mörkt är det i dag också. Jag var på Vårdcentralen för ett återbesök och så fick jag den där influensasprutan, så nu har jag gjort vad jag kan för att slippa den krämpan i alla fall.

Dagens ordspråk:
Det är inte sagt att alla som sover snarkar

En hel kasse…..

…med instruktioner och utrustning fick jag med mig hem från osteoporosmottagningen i dag. Jag har nu börjat en 18 månaders behandling med Forsteo för min benskörhet.

I utrusningen är det även inkluderat en kylväska för resebruk

Jag hade egentligen tänkt köra i dag, så jag gjorde mig ingen brådska i morse, men så blev jag lat och eftersom jag såg att jag hann, tog jag bussen i alla fall. Det är ju så bekvämt med nio-bussen som går direkt ner till lasarettet. Jag var först på apoteket och hämtade ut medicinen och sen hann jag få mig en kopp kaffe innan jag skulle träffa sköterskan, som skulle lära mig hur jag ska göra. Jag tog den första sprutan själv under hennes överinseende och jag fick godkänt.

Det har varit det vanliga gråvädret med ett envist duggregn hela dagen. När jag var klar på lasarettet tog jag en snabb promenad upp till Östercentrum för att uträttade några ärenden innan jag tog bussen hem.

Dagens ordspråk:
Den middag man inte är bjuden till är svårast att smälta.

Till lasarettet i regn och rusk

Mötet igår kväll gick bra och jag var hemma igen strax efter åtta. Jag satte mig och renskrev mina anteckningar med en gång när jag kom hem, för det blir inte direkt lättare att tyda dem dagen efter, men sedan satt jag mig i tv-fåtöljen och såg på Halvåtta hos mig och Hela Sverige bakar. Sen gick jag och la mig, för jag skulle upp lite tidigare än vanligt i dag. Jag fick en kallelse till Osteoporosmottagningen för en tid sedan och nu skulle jag få reda på resultatet av proverna och träffa ”vår” läkare Maria Sääf, som är överläkare och endokrinolog med inriktning mot osteoporos vid Karolinska Institutet.

Det regnade ordentligt när jag gick iväg till bussen i morse. Jag funderade skarpt på att ta bilen i stället, men man smälter ju inte av lite regn, så jag beväpnade mig med paraply och gav mig av till fots. Bussen gick hela vägen ner till lasarettet och jag kom i god tid.

Hon är så trevlig Maria Sääf och mina värden enligt blodproven var perfekta på alla sätt och vis, men mitt skelett är trots det långt i från perfekt och för att stärka det, så att jag kan hänga med några år till, vill Maria att jag ska börja ta Forsteo, en  medicin som man tar i form av en spruta varje dag i 18 månader. Lever jag när den perioden är avklarad ska jag följa upp med en medicin som ges i form av dropp 1 gång per år. Nu får jag vänta tills Linda har tid med mig, för att lära mig använda den där pennan. Det låter inte så trevligt, men det ska väl gå. Man är ju trots allt fortfarande bildbar.

Nästan en timme blev jag kvar på lasarettet, men sen gick jag upp för Rackarbacken och över Klinten till Östercentrum. Det regnade fortfarande, så jag var glad över mitt paraply.

 

 

Maria betonade att mina värden säkert är så bra för att jag lever sunt, rör på mig och har en bra kosthållning. Nu vet jag väl inte om den här fruktbakelsen kan räknas in under den kategorin, men hon påpekade också att jag inte skulle sträva efter att bli smalare, snarare är det bra om jag går upp något kilo till, så då kan det ju inte var fel med en och annan bakelse.

Efter besöket på Siesta gjorde jag en snabb visit hos Clas Ohlsson också, innan jag gick till busstationen för att åka hem. Jag köpte mig en ny vattenkokare, för den gamla har lagt av. Den tålde tydligen inte min avkalkning häromdagen. En ugnslampa kom jag ihåg också och den är nu inmonterad och klar, så nu har jag lyse i ugnen igen.

Dagens ordspråk:
Den sjuke fattas bara en sak, den friske många.

Gustav Adolfsdagen

Varför flaggar vi i dag var min första tanke när jag kom ut i förmiddags och fick se att flaggan vajade över Odvalds, men så kom jag på det. Det är ju den 6 november och då är det allmän flaggdag till minne av Gustav II Adolfs död 1632, då han stupade under slaget vid Lützen. Dimman vid det slaget är ett välkänt begrepp och dis och dimma har det varit här också under förmiddagen, men nu börjar det faktiskt lätta lite och man kan ana att det finns en blå himmel bakom molnen.

Fast strömavbrott har vi haft i dag också, men de här gången var det aviserat. Vi ska gå över till Gemensam el här i bostadsrättsföreningen och i dag har man installerat nya mätare. Det var inte avbrott så väldigt länge och jag åkte och handlade under tiden, så jag märkte det nästan inte.

Jag tittade faktiskt efter Gustav Adolf-bakelser på Konsum, men det fanns inga, men däremot semlor! Vem vill äta semlor i november? Inte jag i alla fall!

Höstplanteringen jag fick av Krister o Thomas

Jag måste säga att P4 Gotland verkligen har gått in för att ”suga ut allt det gottaste” efter gårdagens strömavbrott, som ju faktiskt bara var på ca 3 timmar. Hela förmiddagen i dag har folk uppmanats att ringa in och rapportera hur avbrottet påverkat dem; det är gamla som inte fick duscha, det skolbarn som bara fick en macka till lunch och undervisning som störts eftersom datorerna inte fungerade och det är folk som mötts av stängda butiker, osv, osv.

Min tisdag ordnade upp sig trots det försmädliga avbrottet. Jag fick ju en senarelagd tid vid däcksverkstaden och fick vänta en stund innan de satte igång med att byta däcken, men jag hade väldigt trevligt sällskap. Först var det en helt obekant kvinna i 40-årsåldern som var väldigt ”lättpratad” och sedan kom det en bekant från Osteoporosföreningen. Nu har Golfen nya fina dubbdäck, men sommardäcken får jag hämta senare, för dem hann jag inte vänta på. Jag hade ju en tid att passa på Hemse vårdcentral, men det klaffade precis. Jag hann dit med god marginal och audiogrammet visade på en måttlig hörselnedsättning.

Dagens ordspråk:
Om det inte funnits moln, skulle vi inte glädjas åt solen.

I dimma dold….

…är en film från 1953 och trots att jag bara var 13 år då den gick på Klintebion, fick jag se den. Givetvis var den barnförbjuden, men pappa smugglade in mig efter att lyset i salongen släckts och filmen börjat och så smet vi iväg ut innan ljuset tändes igen. Allt med biografägarens goda minne förstås. Jag kom att tänka på den filmen eller rättare sagt titeln, när jag satt och såg Vår tid är nu igår kväll, för där var det dimmigt minsann.

Jag fick dock en förklaring till dimman när jag läste en recension av Vår tid är nu i GP och speciellt stycket om rökmaskinen, gjorde att jag förstod att det inte var något fel på min tv igår kväll.

Carl Petterson Moberg skriver:

…..Trots att det hela till viss del döljs av seriens stora kämpe – rökmaskinen.

Förlåt. Det kanske är tjatigt? Men jag måste faktiskt nämna röken. Visst blir det mjuka konturer och ett fint naturligt ljus, men ibland går det verkligen helt överstyr. I vissa scener är det så dimmigt att jag funderar på om inte någon snart kommer att hitta Gustav II Adolf död i ett bortglömt burspråk……

Bortsett från bildkvalitén tycker jag att det var ett spännande avsnitt och jag kommer absolut att följa serien, även om man får sitta där och kisa, för att se vad som döljer sig bakom dimmorna.

Gårdagen? Jodå, jag kom iväg, jag träffade en trevlig läkare och jag tog mig hem igen. Vad kan man mer begära?

Dagens ordspråk:
Lyckan är som havet, stundom ebb och stundom flod.

Trevlig tisdag!