Efter en sällsynt mörk och grå fredag vaknade jag ganska tidigt, eller i alla fall före halvåtta och kunde konstatera att det redan såg ganska ljust ut, så en kvart senare gick jag upp och minsann, solen var på väg upp och lampan över köksbordet, som jag tände på ren rutin, kunde jag släcka ganska omgående.
Fast det där vackra lördagsvädret fick sina konsekvenser, för när jag väl fått i mig frukosten, klarat av sudokut och lördagskrysset, duschat och fått på mig kläderna, var det bara att inse att gårdagens beslut att strunta i fredagsstädningen nog var ganska förhastat.
När de värsta dammråttorna var avlägsnade var klockan nästan tolv och då tog jag min shoppingkorg och körde till Konsum och veckohandlade och när jag var på väg till kassan ringde jag till Kustgrillen och beställde en Pad Thai och ”ti minuta” senare var jag där och hämtade min lunch.
Igår när det var så mörkt och dystert pusslade jag på eftermiddagen. Jag hade ena sidan av himlen kvar och den var det så lätt att hitta bitarna till, så efter ett par timmar var jag färdig. Nu ångrar jag mig nästan lite att jag var så ivrig, för i och med det är det ju slut på det roliga och nu är det bara att montera ner pusslet igen och vad ska jag sen göra med det?
Jag har inte bestämt mig riktigt ännu, men det är ju ingen brådska med det.
Nu när jag sett färdigt på Kürdügüm på Netfix valde jag att se den danska serien Kastanjemannen. Jag gillar danska serier och tycker att Danmark har många duktiga skådespelare och den här var riktigt bra. Det var en miniserie på sex avsnitt och de två sista såg jag igär kväll efter På Spåret, så nu gäller det att hitta något annat att ta till om det inte finns något i den vanliga tv-tablån som är lockande. I kväll börjar Mello och det är jag måttligt intresserad av, mycket därför att musikprogram på tv:n inte längre är njutbara. Då funkar hörapparaterna väldigt dåligt.
Dagens ordspråk:
Att vara chef är en position, att vara ledare är en relation.
Trevlig fortsättning på lördagen!
Livet efter 80 