…undrar en del? Och man frågar om det är något speciellt för Gotland, men det är det inte alls, det är vår helt privata synpunkt på den här månaden.
I dag den 2 februari är det 55 år sedan svärfar krockade med en lastbil på väg hem från ett besök på lasarettet där svärmor låg inlagd. Med i bilen var också hans gode vän Elof och vår Eva. Både svärfar och Elof avled omgående, men Eva klarade sig. Det var några oroliga dygn på lasarettet innan man visste hur det skulle gå med henne.
Igår den 1 februari var det 12 år sedan elden kom lös på Stenstugu medan vi i lugn och ro satt och tittade på Mästarnas mästare. Hade vi inte haft fungerande brandvarnare eller varit borta på kvällen hade det kanske inte gått att rädda huset. Vi hade haft sotare på dagen och man tror att hon, för det var en kvinnlig sotare, hade råkat rubba någon sten i skorstenen, så att det tagit eld i trossbotten.
23 februari 2008 var det ett stormigt dygn och då blåste vår flaggstång ner och samma dag blev det en väldigt tidig sjösättning för Karlsöbåten.
I mina 10års-kalendrar står det flera gånger under februari månad Influensa – låg hela dagen. Det är oklart vem av oss som var sjuk, om det var jag eller Åke, men 1991 hade någon av oss, eller båda, influensa i åtta dagar och 1992 i tolv dagar.
Sist men inte minst är givetvis Åkes bortgång den 8 februari 2012 och minnet av andra släktningar och bekanta som gått bort under just februari en anledning till att jag inte tycker om den här månaden.
I dag är det en ganska grå dag, men det kom lite snö igår, så det har varit ganska ljust i alla fall. Jag borde väl ha gått ut en vända, men lusten saknades och jag har pysslat lite med blommorna, bäddat rent i sängen, tvättat en maskin och så pusslat förstås. Det går långsamt nu när det är stora fält med blå himmel.
Dagens ordspråk:
Upptäckten av Amerika är ett resultat av fantasin, inte av tekniken.
Trevlig fortsättning på onsdagen!
Livet efter 80 