Det har varit kallt i natt och i morse när jag kom upp var det ännu -3º. Skulle det gå att dricka morgonkaffet ute? Jodå, det gick, även om det kanske inte kan räknas som morgonkaffe, för klockan blev nästan halvtio innan jag vågade mig ut, men då var det riktigt skönt i solen. Fast det blev inte så långvarigt, för som jag satt där med näsan i vädret och njöt av värmande solstrålar drog ett sjok med moln över himlen och då var det bara att gå in igen.
Precis när jag kommit in ringde Eva och frågade om jag ville gå med dem ut på en promenad runt Warfsholmen och det tackade jag givetvis inte nej till. De kom och hämtade mig och så satte vi bilen vid Preem och gick därifrån.
När vi rundat Warfsholmen och närmade oss Preem igen skiljdes vi åt och jag gick genom skogen hem. Nu är dagens motionsrunda avklarad och jag är nöjd med att ha gjort nästan 7500 steg den här söndagsförmiddagen och jag var nöjd med nattens sömnstatistik också; drygt 7 timmar är ju inte så illa! Det är precis som jag ju egentligen visste, man sover mer än man tror, men det är snart dags att ta fram tjocka sommargardiner, för nu börjar solstrålarna som letar sig in genom springorna i persiennen störa den goda morgonslummern.
Dagens ordspråk:
Med lögner kan du kanske ta dig fram i livet – men du kan aldrig vända åter.
Trevlig söndag!
Livet efter 80 