Visst blev det våfflor/John Blund

Efter lunchen igår gick jag bort till Suderviljan och inhandlade påfyllning till min kruka med påskliljan som jag har stående utanför ytterdörren. Jag köpte en pensé till och en liten kruka med Vårstjärnan Rosea, man måste ju påska till det lite. På hemvägen fick jag en trevlig pratstund med en bekant som höll på och räfsade gräsmattan och sedan kom det en annan bekant som jag slog följe med en bit.

Sen pratade jag med Bosse på telefon en stund och eftersom han just då var på Konsum bad jag honom att komma hit med några säckar jord. Snart är det ju dags för planteringar och då är det lika bra att ha ett lager med jordsäckar hemma.

När han kom hit visade det sig att han köpt våffelmix och skulle åka hem och grädda våfflor och frågade om jag ville komma och fika med honom och Carina och det tackade jag minsann inte nej till.

Härliga våfflor med grädde och hjortronsylt

I dag är det fredag, en blek sol lyser och det ser ganska behagligt ut. Den här fredagsförmiddagen innebär, förutom städning och ett SPF-webbinarium via Zoom i konsumenträtt, även att försöka svara på fredagsfrågorna från elisamatilda och i dag handlar de om John Blund, eller rättare sagt om hur vi sover.

1. Vad är det sista du gör innan ögonen stängs för natten?
Jag släcker lampan och lägger mig, sen stängs ögonen
2. Vad handlade din senaste dröm om?
Jag drömde någonting i morse som försvann omgående, så den kan jag inte beskriva.
3. Hur många timmar sömn per natt brukar du få?
6-7 timmar
4. Är du en morgonlärka eller nattuggla?
Jag har alltid varit en morgonlärka, men med åldern så har jag blivit allt mera nattuggla.
5. När sover du som bäst?
När jag just gått och lagt mig, sen fram mot 3-4 blir sömnen lite oroligare.

Dagens ordspråk:
Det har aldrig funnits ett bra krig eller en dålig fred.

Trevlig fredag!

Där försvann den!

Igår var jag lite katig och berättade för Carita hur lätt det var att hitta den klassiska redigeraren, men det kunde jag ju ha besparat mig, för i dag är den borta. Jag skrev ett inlägg i morse och skulle bara gå in och göra en ändring och då var det kört. Nu vet jag inte hur jag ska göra.

Bloggandet tar tid och tid har jag i och för sig gott om, men det får inte vara hur krångligt som helst. Ni ska jag se om jag klarar att lägga in en bild:

Ok, det gick, men kan man göra ett galleri av bilder också. Jag provar:

Det gick väl sisådär, men jag är fortfarande tveksam…..

Shtisel

Det är en regntung och mörk torsdag i dag. Jag ska ta en promenad till Suderviljan och se om de kanske har ett par penséer till krukan där det fattas två stycken, men jag avvaktar lite och ser om inte vädret bättrar sig.

Akiva Shtisel

Netflix: Nu har jag bytt ut den glamorösa amerikanska kyrkopatriarken Greenleaf och deras palatsliknande bostad mot den israeliska dramaserien ”Shtisel” och patriarken Shulem Shtisel i den trånga lägenheten i Jerusalems ultraortodoxa kvarter. I lägenheten bor också den 27-årige sonen Akiva, som trots sina vackra tinninglockar har problem med att hitta en lämplig hustru.

Det har blivit en hel del googlande för att reda ut varför de här judarna ser ut som det gör och vad klädseln symboliserar. Vad är en kippah, en tallit, och varför har de fyra långa vita fransar, så kallade tzitzit, hängande utanpå byxorna? Och de stackars gifta kvinnorna måste täcka håret, om inte med mössor eller sjalar, så med peruk. Det tycker jag är konstigt, hår som hår! Blir du nyfiken så kan du läsa mer om det i Wikipedia.

Många regler har de att rätta sig efter, men när det gäller tobak och alkohol verkar det inte vara några begränsningar. De röker som borstbindare och spottar inte i glaset!

Det är en trevlig såpa med en hel del humoristiska inslag, helt befriad från sexscener, men visst finns erotiken där i alla fall. Den stackars Akiva har nu varit förlovad två gånger och letar med hjälp av en äktenskapsmäklare efter en tredje fästmö. Pappan försökte få till ett möte med en kvinnlig kusin, men det satte hennes pappa stopp för. Hur ska det gå för Akiva? Man får verkligen en inblick i ett annorlunda sätt att leva.

Dagens ordspråk:
Konsten är inte att tala om vad det blir för väder! Konsten är att ha ett paraply när det regnar.

Trevlig Våffeldag!

Visby tur o retur/Polisen

I dag har jag varit på ett besök på endokrinmottagning på lasarettet. Jag visste inte riktigt vad de ville mig, men det visade sig att det var en ny läkare – suck – som ville diskutera den fortsatta behandlingen av min osteoporos.  I mitten av maj avslutas de dagliga injektionerna av Forsteo och sedan ska jag få dropp med Aclasta en gång om året i tre år. Det låter lite läbbigt, men man får väl förlita sig på läkarvetenskapen.

Det var mulet och blåste snålt i morse när jag gav mig iväg och jag var helt inställd på att jag skulle åka direkt hem efter besöket och så blev det, även om det var solsken då. Jag hade nästan en fundering på att svänga in på parkeringen vid Östercentrum och ta en shopping eller rent av kanske göra ett besök på Siesta och äta en räkmacka till lunch, men fortsatte ändå raka vägen hem.

I Klinte stannade jag till vid Konsum och var inne och handlade lite smått och gott. Till lunch köpte jag en förpackning med Dafgårds kåldolmar, eller snarare kåldolme, för det var bara en stor dolme i kartongen. Billigt var det och mätt blev jag, men jag kommer nog aldrig att köpa det igen.

När jag kom hem hade brevbäraren varit med post till mig och jag blev lite fundersam när jag fick se ett brev från polisen. Vad har jag nu gjort? Ingenting vad jag själv vet i alla fall. Senast jag hade kontakt med polisen var 2012 när jag fick inbrott i bilen och sedan 2018 när jag anmälde ett utpressningsmejl. Båda anmälningarna resulterade i ett besked om att ärendet avskrivs.

Nu var det här brevet inte så mycket att bli bekymrad över, det innehöll en enkät om hur trygg eller inte trygg man känner sig i sitt område. Polisstationen i Klintehamn lades ner 2001, men jag tycker att man trots det ser poliser och polisbilar ofta här i samhället och även här på Odvalds. Nu är jag sällan ute och strosar på kvällarna, men tror inte jag skulle dra mig för att göra det. Tror jag i alla fall 😏

Dagens ordspråk:
Den friske har många önskningar, den sjuke bara en!

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Köpte lite vår

Det är en solig och vacker vårdag och att det dessutom är nästan vindstilla och +7º satte fart på mig i förmiddags. I morgon är det sandborttagning här i området, så jag började med att sopa av uppfarten och sedan gick jag och flyttade ut bilen från garaget till parkeringsplatsen och sopade bort all vintergrus från garagegolvet.

När jag var färdig med städningen  åkte jag till Suderviljan för att kolla på deras påskliljor och penséer, men de föll mig inte i smaken. Påskliljorna var för dyra och penséerna för små, så jag fortsatte till Konsum och där fick jag nästan tag i det jag ville ha. De hade inte tillräckligt många penséer, men jag tog de som fanns. Nästa vecka går vi ju in i Stilla veckan och jag ville ta bort vinterprydnaderna från gravarna och sätta dit påskliljor och penséer i stället och så ville jag ju ha en påskkruka till mig själv också.

Det var dags för lunch när jag kom hem och jag plockade fram en bit lasagne och lite herrgårdsgrönsaker ur frysen och när jag ätit gick jag ut för att plantera påskliljan och den sista pensén i en kruka. När jag stod där på terrassen och tittade mig omkring upptäckte jag, att jag nog borde ha tagit in ängeln i höstas. Den har suttit där och tittat hela vintern och sett ganska söt ut, men inte har jag sett att den spruckit.

En kraschad ängel

Dagens ordspråk:
Ansvaret är inte mindre för att man ingenting sagt.

Trevlig fortsättning på tisdagen!

Hur har det gått….

….för er som jag sände frön av Sprättivägen till, har ni fått några plantor? Jag kom att tänka på det när jag plockade bort alla krukväxterna från vardagsrumsfönstret för att putsa det och byta gardiner.

 Jag är glad att jag kommit så här långt med påsk/vårstädningen. Bloggvännen Carita  tycker ju att vi ska muntra upp oss så här i början på veckan med någon trevlig bild, så här kommer bildbeviset på att jag är på gång.

Längst fram här på bordet står min gamla Sprättiväg med tre barn. Jag hade min ute hela sommaren och den prydde verkligen sin plats på bordet på uteplatsen och när den började blomma med sina små, små vita blommor,  var den väldigt populär bland några små humlor.

Nu ska jag återgå till städningen, fönstren är putsade på insidan och de gamla gardinerna nedtagna. Det är dags att plocka fram sommargardinerna och stryka dem lite innan jag kan sätta upp dem.

Dagens ordspråk:
Även en runristare kan hugga i sten.

Ha en glad måndag!

 

Stavgång

Jag kom iväg ut på en promenad igår eftermiddag trots allt. Och den här gången använde jag mina stavar, som har stått vilande i tamburen länge nu. Min rygg har varit lite besvärlig ett tag, så jag tänker försöka använda stavarna nu åtminstone några gånger i veckan, för att  se om jag kan stärka rygg- och magmuskler lite.

Jag tycker ju att det är lite byltigt att använda stavarna, för ännu är det rätt kallt och jag blir snuvig i kylan och blåsten och behöver snyta mig då och då och så ska det ju fotograferas när jag får syn på något som måste dokumenteras, men jag får väl skärpa till mig helt enkelt. Jag var ute i ungefär en timme igår och jag känner ju, att jag rätar upp ryggen på ett helt annat sätt när jag går med stavar än utan.

Dessutom ska jag till lasarettet beträffande min osteoporos på onsdag och då vet jag att läkaren kommer att fråga: ”Använder du stavar när du är ute och går?” och då kan jag ju helt ärligt svara: ”Javisst!”

Jag kom hem lagom till kaffedags och då var det skönt att slå sig ner och koppla av ett tag. Sedan såg jag några avsnitt av den egyptiska versionen av Grand Hotel. Det är trevligt med en såpa som omväxling till alla hårdkokta kriminalhistorier. På kvällen såg jag på Let´s dance ett tag, men kroknade till slut på grund av alla reklamavbrott. Jag ska nog titta på det, men det får bli i efterhand så att jag kan spola förbi reklamen.

I dag skiner solen så vackert, men det blåser. Jag ska testa och gå ut på en promenad på förmiddagen, men ännu avvaktar jag lite, för klocka är bara lite över nio. Jag tyckte att jag hade lite ont i armarna igår kväll efter stavpromenaden, men i dag känns det ingenting. Så det är väl bara att stava på!

Jag hittade ett gammalt kort på Åke i den där asken jag pratade om i fredags. Det här är nog från  juli 1993, för enligt min 10-årsdagbok satte vi upp nytt staket då.

Dagens ordspråk:
En seger innehåller en bragd – en bragd är alltid en seger.

Trevlig söndag!