Är det inte min tur snart?

Det har varit en väldigt solig och fin morgon, men nu börjar det gråna till på himlen och ”marsgaisten veinar” i dag också.

Igår tog jag i alla fall en promenad ner till Apoteket och hämtade ut mina beställda mediciner och i dag upptäckte jag att jag missat att ta ut kanyler, så om inte vädret försämras alltför mycket får jag väl ta mig en promenad dit i dag också.

De senaste gångerna när jag promenerat förbi Klinteskolan och Rondo har jag tagit en sväng in och kikat bland alla vissnande höstlöv för att kolla om våririsen börjat blomma ännu och igår stod de där. Ett litet vårtecken i kylan!

Våririsen i rabatten utanför Rondo har börjat blomma

När jag ändå passerade Konsum slank jag in där och handlade lite och kunde inte stå emot en förpackning med semlor och så hittade jag ett par fläskkotletter som såg rätt skapliga ut, så en ska jag steka till lunch i dag. Jag orkar inte bära så mycket, så förutom semlorna och kotletterna blev det bara en bit ost.

En perfekt kvällsmat

Eva grälade på mig igår för att jag inte tjatar på hörcentralen och ser till att jag får en tid för att få hjälp med min dåliga hörsel. Dit är kön uppenbarligen lång, för jag fick en remiss dit i november 2019 och  fram på vårkanten 2020 fick jag en förfrågan därifrån om jag ville utnyttja sjukvårdsgarantin och åka till fastlandet för undersökning, men det ville jag inte göra mitt i en pandemi.

Nu är jag ju vaccinerad, så det skulle väl inte vara så farligt att åka till Stockholm, men jag vill ogärna göra det ändå, för jag kan väl aldrig tänka mig att det räcker med ett besök för att få hörapparater som fungerar. Givetvis är det inte bara jag som står i kö till hörcentralen i Visby (då hade det ju knappast funnits någon 😉 ). En av mina grannar berättade att hon väntat sedan i januari 2020. Nu har jag i alla fall lytt Eva´s råd och börjat med att mejla till dem, så får vi se om de hör av sig på ett eller annat sätt.

Dagens ordspråk:
Ingen är så blind som den som inte vill se.

Trevlig tisdag!