Dymmelonsdag

Det blev faktiskt riktigt varmt och skönt igår med uppemot 12-13 grader och min förmiddagspromenad blev riktigt behaglig. I början var jag lite orolig, för jag var så avdomnad i båda fötterna, men det släppte efterhand och det kändes lätt och behagligt att gå. Jag använde inte stavarna, för jag är nästan lite orolig för att det är de övningarna som retat upp ryggen.

Jag gick en ordentlig Klinterunda och passerade också Torget, men där fanns inget påskris ännu, men jag träffade några bekanta längs vägen och fick ett par trevliga pratstunder. Efter lunch försökte jag sitta ut och läsa, men det blåste för mycket, så trots en tjock jacka frös jag och fick gå in igen.

Lite påskpynt fanns det i alla fall på ”min gata” här på Odvalds

I dag är det Dymmelonsdag och då går fastan in ett allvarligare skede och förr innebar det att det skulle råda tystnad. Man lät därför en träkläpp, eller dymmel, ersätta den vanliga metallkläppen i kyrkklockorna för att dämpa ljudet, därav namnet på dagen.

Jag frågade vår gamla klockare i Fröjel på 60-talet om hur man gjorde med kyrkklockorna på den tiden och hon berättade att de, i stället för att byta ut metallkläppen, svepte in den i säckväv för att dämpa klangen. Hur man gör nu för tiden vet jag faktiskt inte. Man kanske inte gör någonting?

I dag är det ganska grått och inte så varmt som igår, men jag hoppas att det blir uppehållsväder, för jag har just varit ute och putsat köksfönstret, som såg hemskt ut. Det upptäckte jag igår kväll när solen lyste in, men då var klockan halvsju, så då fick det vara. Det märks verkligen att det är sommartid nu. Jag blir lika förvånad varje kväll när jag tittar på klockan och upptäcker att det är dags för mat.

Jag satt och funderade lite igår och kom att tänka på hur lite det egentligen behövs, för att man ska må bättre så här i pandemitider, då tristessen dominerar tillvaron. Jag har ju Gotlands Allehanda i pappersformat och sitter vid köksbordet varje morgon och löser sudoku och korsord och just på onsdagarna är det extra trevligt, för då finns Lyckokvadraten, den gamla sortens korsord och redan på tisdagskvällen, när jag plockar bort den dagens tidning från köksbordet, kan jag tänka på hur trevligt det ska bli att få gnugga geniknölarna lite extra på onsdagsmorgonen. Det är som om kraven på stimulans har krympt till något av ett minimum.

Dagens ordspråk:
Kärlek är som att äta soppa med gaffel, man får aldrig nog.

Trevlig onsdag!