I dag blev det trots den kalla natten riktigt fint, mycket tack vara att det inte har blåst. Någon tvåsiffrig temperatur har det dock inte varit här vid Odvalds, i alla fall inte på min termometer, men snudd på. Just nu är det 9,2º
På förmiddagen var jag ute och sådde gödning på gräsmattorna och myllade ner i rabatterna också och sedan planterade jag penséerna jag köpte igår. Nu känner jag mig ganska nöjd faktiskt.
Trevlig fortsättning på torsdagen!
Solen skiner så vackert nu på morgonen och jagade mig ur sängen redan före sju. Det blir bra att sommartiden startar på söndag, men det har varit kallt i natt, -3º har vi haft här vid Odvalds och gräset var alldeles vitt av frost när jag kom upp och penséblommorna låg som slagna soldater, men de har redan börjat piggna till.
I dag vill Orsakulla ha reda på senast gången jag ramlade och det kan hon väl få.
Det var den 20 november 2018
Bosse hade gjort en rullstolsramp till Carina som skulle operera en fot och medan hon var på lasarettet skulle jag se till Fridolf. Den där rampen var inte riktigt färdig, för det var inget halkskydd på den ännu, men när jag och Fridolf gick ut genom dörren, gick han ner via rampen och jag följde efter honom. Precis när jag satt foten på rampen, tänkte jag den kan nog vara hal och ett par sekunder senare låg jag raklång på rygg på rampen. Som tur var slog jag mig inte alls, kanske på grund av att den sluttade. Jag bara gled omkull helt lugnt och stilla.
Sen har jag hållit mig på benen!
Han får inga fler roller på vår svenska nationalscen!
Så hemskt!
Det har varit ganska hyfsat väder i dag; ingen värme direkt och lite blåsigt, men rätt soligt. På förmiddagen var jag ute och krattade bort mossa i gräsmattan på framsidan. Där är det, trots förra sommarens torka, rätt mycket gräs mellan mosstuvorna, men det är värre på baksidan utanför terrassen. Den gräsmattan är jag verkligen bekymrad över, för där finns nästan inget gräs utan bara en massa ogräs och när det ogräset vissnar kommer det att se förfärligt ut. Bevattningsförbud har vi dessutom här på Gotland från den 1 april, så det är ju ingen idé att försöka så nytt.
Jag tog en paus i krattandet när ryggen tyckte att det räckte och gick in och pratade med en granne och blev dessutom bjuden på förmiddagskaffe. Mycket trevligt!
Efter lunchen åkte jag till Hemse för att köpa gödning, rabatterna måste få lite näring och gräsmattorna också, men jag är fundersam över hur jag ska göra med ”ogräsmattan”. Ska jag svälta den, eller göda den?
Väl tillbaka i Klintehamn åkte jag till Suderviljan och köpte ett par backar penséer till. De som jag såg i Hemse var inte alls så fina som Suderviljans. Jag älskar de där småblommiga penséerna som blommar och blommar till långt fram på sommaren.
Trevlig fortsättning på dagen!
…eller har betytt väldigt mycket!
Nu börjar Orsakullans bloggutmaning gå mot sitt slut och i dag ska det handla om att resa.
Jag har rest en hel del, både i Sverige och ute i Europa och resorna har gått både med färja, buss, tåg, flyg och faktiskt en gång med segelbåt. Färja eller flyg är ju ofrånkomligt när man bor på en ö om man vill ta sig till fastlandet, men när man väl kommer dit finns det alternativ.
Oavsett färdmedel, så har jag tyckt mycket om att få resa och att få se nya länder, att få nya intryck och träffa folk av olika kulturer. Förr, och då talar jag om tidigt 70-tal, innebar en resa till något avlägset resmål en total avkoppling från vardagen hemma. Man visste ingenting om vad som hände hemma och nästan inte ute i världen heller. I dag är det helt annorlunda och det är nästan lite synd.
Förr var också själva resan i sig väldigt spännande och rolig. Så länge vi var två kunde till och med en övernattning på Arlanda vara lockande. Att gå till någon restaurang i SkyCity och sitta där med ett glas vin och en räkmacka och titta på folk och prata om vad som väntade; vad vi skulle få uppleva när vi väl var framme, det var roligt.
Så är det inte nu! Resandet är bara tråkigt, jobbigt och något man måste ta sig igenom. Jag hade en resa inbokat nu i mars, men den bokade jag av, för även om den gick direkt från Visby så tog det emot. När det känns jobbigare än roligt är det nog bäst att stanna hemma.
Eftermiddagen i Mästerby gick faktiskt bättre än jag trodde när jag åkte hemifrån vid tio-tiden. Visserligen är jag oftast optimistisk, men ibland känns det som om katastrofen väntar bakom hörnet. 33 medlemmar hade hittat dit och jag hoppas att det inte var några som stod utanför församlingshemmet i Klinte och trodde att vi skulle vara där. Vi fick ju av olika anledningar byta lokal i sista minuten.
Jag var där tidigt och upptäckte att det var folk i köket? Samtidigt som vi skulle ha vårt möte, pågår det en utgrävning från slaget i Mästerby år 1361 mot Waldemar Atterdags styrkor, så när jag kom, var det redan två kvinnor från bygden, som höll på att laga mat till de som håller på med utgrävningen. Det passade ju alldeles utmärkt, för vi fick god hjälp av dem, både när vi skulle ta fram porslin och annat och sedan med den knepiga diskmaskinen.
Sven-Erik Snoder, ordförande i Anna Kajsa Hallgard-sällskapet var dagens föreläsare och han berättade om den gotländska författarinnan på ett väldigt trevligt och inspirerat sätt.
Anna Kajsa Hallgard, (egentligen Margit Olofsson), föddes 7 januari 1915 i Levide socken på Gotland och hon dog 12 april 1995. Hon skrev 26 böcker och värnade mycket om hembygden och testamenterade en stor summa pengar, som skulle användas till att hävda de gotländska ängena. Sver-Erik frågade om det var någon som inte hade varit i Solsänget i Levide, som var Anna Kajsa Hallgards eget änge, och det visade sig att vi hade varit där allihop.
Det kom lite snö när jag körde hem!
…väldigt roligt! Jag var rätt duktig i språk när jag gick i skolan, där jag läste engelska och tyska och sedan har jag läst italienska i studiecirklar och även nosat lite på franskan. När nu Orsakullan gav oss uppgiften att tala om vad vi tycker om just språk, passar jag på att använda en videoblogg på just det ämnet, som jag gjorde till en annan bloggutmaning för rätt många år sedan.
Hoppas att du förstår min gotländska dialekt!
Gårdagen på Kupan var trevlig som vanligt med många kunder och jag gräddade våfflor för glatta livet och vi sålde massor av påskpynt.
Det blåser och är ganska kallt i dag, men solen tittar fram då och då i alla fall. Jag ska ta en vända i badrummet nu och snygga till mig och sedan ska jag åka och handla till eftermiddagens SPF-möte. Jag och två andra medlemmar har bakat kärleksmums, men vi ska ha smörgåsar också, så det är en hel del som ska till. Sen vet man ju aldrig hur många som kommer.
Ha en fin tisdag!
Livet efter 80 