Solen skiner så vackert nu på morgonen och jagade mig ur sängen redan före sju. Det blir bra att sommartiden startar på söndag, men det har varit kallt i natt, -3º har vi haft här vid Odvalds och gräset var alldeles vitt av frost när jag kom upp och penséblommorna låg som slagna soldater, men de har redan börjat piggna till.
I dag vill Orsakulla ha reda på senast gången jag ramlade och det kan hon väl få.
Det var den 20 november 2018
Bosse hade gjort en rullstolsramp till Carina som skulle operera en fot och medan hon var på lasarettet skulle jag se till Fridolf. Den där rampen var inte riktigt färdig, för det var inget halkskydd på den ännu, men när jag och Fridolf gick ut genom dörren, gick han ner via rampen och jag följde efter honom. Precis när jag satt foten på rampen, tänkte jag den kan nog vara hal och ett par sekunder senare låg jag raklång på rygg på rampen. Som tur var slog jag mig inte alls, kanske på grund av att den sluttade. Jag bara gled omkull helt lugnt och stilla.
Sen har jag hållit mig på benen!
Livet efter 80 
Jag brukar säga att: Det är tur att man faller mjukt! Dessutom så fick jag höra på ortopeden att vi tjockisar sällan bryter lårben, vi är ju madrasserade!!
KRAM/Susie
Jag år också rund om rumpan och det är nog väldigt bra. På osteoporsmottagening betonar de hela tiden att man inte ska banta och att man inte ska eftersträva att bli smal. Man ska vara lite madrasserad! så du är helt rätt!! Kram
Det var väl tur att du inte gjorde dig illa. Senaste gången jag ramlade var i vintras när hundarna drog omkull både sparken och mig, ingen skada skedd då heller, mer än att jag blev förbaskad på hundarna.
Kram/Kicki
Tur att det gick bra för dig också Kicki!
Vi vill inte ha några benbrott!
Kram
Olyckan är snabbt framme! Skönt i alla fall att du hade turen på din sida och inte skadade dig.
Kram och ha en bra dag!
Jag hade verkligen tur den gången. Kram
Senaste gången jag ramlade var i okt 2010. Jag fick en kotte under skon, vinglade till och hann tänka ”Nu faller jag” och så låg jag med pannan i asfalten. Jag KÄNDE hur bulan växte. Som tur var fanns det ett äldre par i närheten, som hjälpte mig hem. Sedan blev det besök på akuten med massor med provtagning och så fick jag åka hem för att jag varit vi medvetande hela tiden. Men som jag såg ut efter ett par dagar…Tyvärr lyckas jag inte lägga in en bild i kommentaren…
Kramar!
Det var ju synd att jag inte kan få se hur du såg ut. Tur att du inte bröt dig.
Kram
Vilken tur att inget gick av. Jag är väldigt försiktig när jag är ute med Minton.
Kramar
Man får verkligen vara försiktig. Som tur är har jag en skog i närheten, men ett motionsspår, där kan man gå på vintern när det är för halt på de vanliga vägarna.
Kram
Men du vilken tur att det gick bra för dig, det där kunde nog gått riktigt illa om det burit sig fel 😦
Jag är väldigt glad att jag inte bröt mig, för det är lätt hänt i min ålder. Kram