Dag: 14 mars, 2019

Alla delar av dig

av Ingrid, publicerad i Böcker

Jag skulle kunnat ta mig en promenad i eftermiddags, men så blev det inte. Jag blev sitta med en bok i stället. Jag ska inte avslöja något om innehållet, för själv förstod jag ganska snart upplägget och efter det läste jag nog lite slarvigt bara för att komma till slutet och få se hur det gick för Simon.
Detta är Charlotta von Zweigbergks tredje roman och hennes tionde utgivna bok. Charlotta har arbetat som frilansjournalist i tjugo år och mest skrivit om relationer, porträtt och resor. Hon har haft fast krönikeplats i Dagens nyheter och Aftonbladet. Idag delar hon sin tid mellan lägenheten i Gamla Stan i Stockholm och huset på Gotland. Hon har tre vuxna barn och tre barnbarn.

Sagt om boken:”Skruvat, ljuvligt, viktigt. Inga regler, bara människors lika värde. I alla skepnader, tänk Stephen King. Det gjorde jag!” Lina Forss, författare” Denna berättelse tar upp ett aktuellt ämne på ett oväntat sätt. Charlotta skapar intressanta personer och öden och lockar till både skratt och reflektion. Jag känner doften av solvarma tallbarr medan jag läser och vill inte sluta.” Christina Herrström, dramatiker och Augustnominerad författare.

Det är verkligen en tänkvärd bok, som tar upp ett väldigt viktigt och aktuellt ämne – MOD. Och att den har  ett viss släktskap med Stephen King´s romaner kan jag hålla med om.

Då blev jag riktigt rädd…

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

Den här torsdagen har Orsakullan tänkt sig ämnet; Då blev jag riktigt rädd..

Man ska tackla sina rädslor sägs det ju, så varför inte, för visst har det varit många episoder genom åren då man varit riktigt rädd.

Väldigt rädd blev jag när jag var på Björkhaga med Eva o Bosse och Marie, Evas lekkamrat, när de var i 8-10 årsåldern och Marie helt plötsligt var borta. Jag hittade henne ganska snart, men det var några gastkramande minuter av skräck, innan jag fick se en liten lintott långt bortom själva badstranden. Där gick hon med sin håv och jagade sandflundror.

Och rädd blev jag när jag övernattade hos Bosse och Carina för att passa Fridolf när de var bortresta. Vi låg och sov i godan ro, när Fridolf plötsligt började skälla som en galning. Genom sovrumsfönstret såg jag strålkastarljuset från en bil spela över skogen och efter en stund bankade det på dörren. Jag gick upp och öppnade dörren lite, lite och frågade vad det rörde sig om och därute stod en man som frågade om jag hade något gevär. Det visade sig att han kört på ett rådjur. Snabbt svarade jag att jag inte hade det och drog kvickt igen dörren.

Jag är inte åskrädd, men när himlen ser ut så här kan man befara det värsta och ungefär så såg himlen ut den dag för många år sedan, då jag stod ute på gården och diskade mjölkspann. Svärmor ropade och frågade om jag inte skulle komma in. Äsch då, inte skulle jag det! Helt plötsligt kom det en blixt och sekunden efter en skarp knall som kändes i hela kroppen. Jag blev så rädd så hela jag skakade och då lydde jag svärmors råd och gick  in.

Riktigt rädd blev jag också när jag en dag hittade en knöl i ena armhålan. Det tog några dagar innan jag tog mod till mig och fick en läkartid. Till min stora lättnade visade det sig bara vara en irriterad svettkörtel!

Det var ett axplock av sådant som skrämt upp mig!