Nu är det dags för sommartid igen

Jag hade ju trott att vi skulle slippa de här tidsomställningarna vid det här laget, men så är det inte. I kväll eller i natt kl 02.00 eller senast i morgon är det dags att flytta fram klockan en timme. Själv brukar jag vänta tills söndagsmorgonen. Datorn, mobilen, aktivitetsarmbandet och min parkeringsskiva klarar av det på egen hand, men övriga: väckarklockan, armbandsuret, den fasta telefonen, radion, väderstationen och bilen ska ställas om manuellt, så det är lite pyssel.

Även om jag tycker att det är larvigt att vi ska hålla på så här, passar det mig rätt bra att vi går över till sommartid, för jag vaknar ändå rätt tidigt på morgnarna nu när det är så ljust och ljusare lär det ju bli. Det brukar kännas motigare på hösten när vi går tillbaka till normaltid igen. Jag skulle föredra att ha sommartid som normaltid året om, om jag fick välja, men det lär jag väl inte få?

I dag är det en solig lördag, men det blåser friska vindar. Jag har suttit ute på terrassen en stund och tittat på flygplanen som passerar över Odvalds och funderat på vilka de är och vart de ska ta vägen. Ett flög högt, högt upp rakt förbi solen och försvann i fjärran, medan K-strimman efter det, så sakta sjönk ner mot hustaken.

Jag har väl inget program för lördagen direkt utom en vända med dammtrasan och dammsugaren, för det fuskade jag mig ifrån igår. På förmiddagen var det mycket daterande och efter lunch tog jag en promenad ner på samhället, för jag skulle ju se om det fanns våfflor någonstans och jag lyckades på första försöket – Kupan.

På Kupan var det rätt mycket folk och jag fick en trevlig pratstund med de som jobbade och jag träffade flera bekanta. Och givetvis drack jag kaffe och åt en våffla också. Man måste ju hålla på traditionerna.

Dagens ordspråk vet jag inte om jag håller med om riktigt:

Det har aldrig funnits ett bra krig eller en dålig fred.

Det har nog funnits många dåliga fredsöverenskommelser som givit upphov till nya krig. Se bara på Mellanöstern!

Trevlig lördag!

Marie Beb / Fem en fredag v12: Segt

Jungfru Marie Bebådelsedag också kallad Våffeldagen är det i dag och i Allnakku kan man läsa:

Marie Bebådelsedag blev Vår frus dag, som blev våffeldagen. På gutamål blev Vårfrudagen vafferdagen, och sedan vaffeldagen. Traditioner kan skapas på många sätt, och de flesta gillar att baka och äta våfflor.

Våfflor är gott och jag har ett gammalt våffeljärn, men jag tror att jag gör det enkelt för mig och tar en promenad ner på samhället lite senare och tittar in på Kupan, för de brukar serverar våfflor med sylt och grädde den här dagen.

Här kommer mina svar på elisamatildas fredagsfrågor:

  1. Vad går långsamt i ditt liv? Det mesta känns lite segt och långsamt just nu.

2. När är du som mest avslappnad? När jag ligger i soffan och slötittar på teve. Då gäller det verkligen att hålla sig vaken.

3. Vad har du slarvat med på sistone? Inte något speciellt som jag kan komma på. Jag försöker sköta mig.

4. Vad har varit tjatigast den här veckan? En bit ost som behövde ätas upp.

5. Har du någon surdeg att ta tag i? Vårstädningen går jag och funderar på……

Dagens ordspråk:
Konsten är inte att tala om vad det blir för väder! Konsten är att ha ett paraply när det regnar.

Ha en fin Jungfru Marie Bebådelsedag

Dyster onsdag

I dag har det varit grått och regnigt hela dagen och nu, strax efter två har jag redan fått tända lamporna inomhus.

På förmiddagen blev det inte så mycket uträttat, men efter lunch har jag varit och klippt mig och det känns som vanligt lite konstigt innan man vänjer sig och håret har vant sig vid hur det ska ligga.

Sedan var jag på Kupan och lämnade tillbaka mitt arbetsförkläde eftersom jag inte jobbar där längre och så lämnade jag ifrån mig ett par aldrig använda kängor, som stått i klädkammaren och skämts väldigt länge. Jag var tveksam till dem redan när jag köpte dem och när jag kom hem med dem visste jag att jag aldrig skulle använda dem. Jag ställde in dem längst in i klädkammaren och försökte förtränga mitt dåliga köp, men igår när jag städade, kom de ut i ljuset igen. Prislappen sitter ännu kvar, så jag hoppas att man lyckas sälja dem till ett hyfsat pris. Då kommer de till någon nytta i alla fall.

Ärende nummer tre var en sväng in på Suderviljan för att köpa gravprydnader. Nu ligger de i skuffen i väntan på att jag ska åka upp till gravarna. Hoppas att det blir skapligare väder i morgon!

När jag var på Suderviljan var jag och kollade om det fanns några öringar i Robbjensån, för jag har sett på facebook att de vandrar upp till lekplatserna nu, men vid fällan syntes inte till ett liv.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att lära något gott av den sämste än att lära något dåligt av den bäste.

Trevlig onsdag!

Två månader….

……efter det där osteoporosdroppet börjar jag känna mig som folk igen. För några dagar sedan var jag beredd att ta kontakt med vårdcentralen igen, men som ett rent under har de senaste besvären försvunnit. Den sista tiden bestod de av svidande hugg i bröstryggen under höger skulderblad. En pulserande smärta som kom och gick både dag och natt. Nu känner jag ingenting! Hoppas att jag snart får tillbaka min goda sömn också.

På eftermiddagen har jag varit ute på en Klinterunda med vissa avbrott. Halvvägs gick jag in till en bekant och satt där och pratade ett bra tag, sen gick jag in på Re-market och tittade för första gången och på hemvägen mötte jag en annan bekant som var på väg till Kupan för att dricka kaffe, så då vände jag och gick dit jag också. Där blev vi sittande länge i skuggan ute på terrassen.

Dagens ordspråk:
Den bästa simmaren kan också drunkna.

Trevlig fortsättning på torsdagen!

Igår firade jag

Och det var en 90-åring jag var med och firade; Klinte Rödakors krets. Med anledning av de 90 åren  bjöd man in till en bussutflykt och redan strax efter halvnio gick jag iväg till Konsum, där det redan stod folk och väntade på bussen. Solen sken och även om det blåste lite snålt var nog alla tacksamma för att det i alla fall inte regnade. Det blev en väldigt trevlig dag och busstur, som gick till östra sidan av ön med vår ordförande Britt Johansson som guide. Många socknar finns det på den här ön och vi passerade 17 st på vår resa och första stoppet gjorde vi vid Lye kyrka och Tord Karlssons keramik. Här dukade Britt och hennes medhjälpare fram kaffe och smörgåsar.

Jag var här med SPF för sju år sedan och då köpte jag fyra kaffemuggar och modellen tillverkas fortfarande, men de som stod på hyllan i butiken nu var en storlek större än mina.

När alla fått kaffe, varit i kyrkan och tittat, besök toa och givetvis lyssnat på Tord och varit inne i butiken och sett på allt vackert och kanske handlat med sig något,  fortsatte färden mot Ljugarn och Östergarnslandet. I Ljugarn körde bussen genom samhället och ner till hamnen, medan Britt berättade om de byggnader vi passerade. Sedan fortsatte vi längs stranden fram till Vitvärs fiskeläge, men där blev vägen för smal och bussen vände tillbaka upp till stora landsvägen mot Östergarn. Målet var Östergarns gamla skola där det i dag är en restaurang och lite annan verksamhet och där fick vi en härlig lunch.

Från skolan/restaurangen var det bara en liten bit till Katthammarsvik där vi skulle göra ett besök på Albatrossmuséet, som var det egentliga huvudmålet, för det var när den tyska minkryssaren Albatross den 2 juli 1915 sköts i sank i en sjöstrid med ryska örlogsfartyg utanför Östergarn, som Gotlands Röda kors bildades för att ta hand om de sårade och nödställda.

Vi fick en väldigt intressant historielektion av Erik Hoffstedt om skotten i Sarajevo och den svarta veckan, som startade första världskriget. Sedan delades vi upp i två grupper. Den ena fick gå upp på övervåningen för att se på samlingarna och den andra fick göra ett besök vid naturreservatet på andra sidan vägen, tillsammans med en annan guide, som jag tyvärr missade namnet på, men han berättade att den här platsen använts av lettiska flyktingar som kom till Gotland i samband med krigsslutet.

Lettiska flyktingar Maj 1945 – står det inristat i stenen på den här platsen.

På vägen hem mot Klintehamn passerade vi Kräklingbo Marknad, men nu var klockan så mycket, så det var inte så många kvar på området, men det hade säkert varit massor av besökare där, för även om det glest med bilar på den stora parkeringsplatsen, stod de parkerade lite varstans i omgivningar. Jag har faktiskt aldrig varit på den marknaden utan nöjt mig med marknaderna i Klinte och någon gång Hemse.

Tack Klinte Rödakors krets för en härlig utflykt!

Dagens ordspråk:
Man ska inte äta soppan lika het som den kokas.