Nog är det konstigt

Vi hade två katter på Stenstugu när vi flyttade till Odvalds, Grållen och Svarten, bröder ur samma kull, uppvuxna tillsammans, men ändå så olika. Var och en hade sina speciella hyss.

Grållen gick ut och in genom vårt sovrumsfönster på andra våningen på nätterna när det var sommar och fönstret stod öppet. Det gjorde aldrig Svarten! Han kanske helt enkelt inte ville.

Och varför är fönstret stängt nu då?
Tänker ingen öppna och släppa in mig.

Svarten hade andra egenheter. Han var specialist på ekorrjakt. Jag vet inte hur många ekorrar han släpade hem. Det enda som blev kvar av dem var ekorrsvansen, så den avslöjade honom. Den snälle Grållan höll sig till mössen! I alla fall såg jag aldrig honom med någon ekorre.

Man tycker att två katter uppvuxna under exakt samma förhållanden borde bete sig likadant, att de skulle lära sig av varandra, men tydligen inte.

Katter är egensinniga!

Min allra bästa kompis har fixat årets deklaration i dag

Min allra bästa kompis, är inte så stor, utan bara  tre decimeter hög och heter  HP.  HP är i dagarna två år gammal och en snabb och duktig medarbetare.  Till sin hjälp har HP några andra små platta hjälpredor som har specialuppdrag. Laptopen Priset har med ålderns rätt gått i pension, men får ändå kämpa på med bokföring, Acer är min resekompis och Samsung fungerar som min e-bokhylla. Sen har vi ju givetvis lilla behändiga HTC, min ständiga följeslagare.

HP gör att jag har kontakt med väldigt många trevliga människor runt om i hela vårt land och händer det något roligt, eller något tråkigt, är det HP som får förmedla det. Ibland blir vi osams, men för det mesta jobbar vi väldigt bra tillsammans.

I dag har vi till exempel redan klarat av min deklaration, för det tycker vi är kul att göra digitalt första dagen det går. Det har blivit lite av en sport, för vi vill ju att Gotland ska ligga bra till i statistiken över lämnade e-deklarationer. Vi hade en bilaga att fylla i, så det var inte bara att godkänna förslaget minsann, utan vi fick tänka till lite extra, HP och jag.

Det var min tolkning av dagens utmaning från Orsakullan.

Trevlig tisdag!