Det blev ingen längre promenad i dag, för även om solen skiner så blåser det bistert, så jag nöjde mig med en vända i skogen. Där var det i alla fall lite lä, fast är jag kommit ner till Djurgårdslundsvägen stod jag en stund och funderade på om jag skulle gå ner på samhället, men jag vände och gick hem igen. Mycket frisk luft fick jag i alla fall på den där stunden jag var ute.
Klicka på bilderna så blir de mycket större.
Till Orsakullans bloggutmaning 2 mars:
Madeleine hade tänkt att vi skulle skriva på ämnet Vem är jag med andras ord.
Ja, det kan man ju fråga sig? Vad tycker folk om mig och vad har jag för rykte och anseende?
Jag är envis, det vet jag, men jag tycker inte att det behöver vara något negativt, för jag ger mig inte i första taget när jag har dragit igång med någonting. Det SKA gå! Det SKA bli färdigt!
Jag tror att jag upplevs som glad och lätt att ha att göra med och jag tror att man uppskattar att jag försöker vara hjälpsam om det är något jag kan bidra med. Vare sig det gäller datorproblem, byta rulle i prismärkaren eller sätta ny rulle i folieskäraren. Jag tror att jag anses ganska praktisk och lite småfiffig.
Samtidigt kanske jag anses som lite osocial, för jag släpper ganska fort tag om kontakter, något som jag skyller på min uppväxt. Jag har säkert gjort en och annan besviken genom det.
Och man kanske tror att jag är stroppig, för det kan hända att jag möter människor som verkar känna mig, men jag känner inte igen dem och det är väldigt pinsamt. Jag är varken ordblind eller sifferblind, men jag är rätt ansiktsblind. För säkerhets skull hälsar jag på alla, även om jag inte vet vilka de är och försöker få ögonkontakt med dem jag möter när jag är ute och går.
Det får vara nog i grävandet för i dag!
Livet efter 80 