Kategori: Dagbok

I dag var jag på Konsum/Posten och hämta ut en ny skrivare som jag skickat efter. Min gamla skrivare skriver i och för sig fortfarande ut, men den orkar inte kopiera och skanna längre. Funktionen finns, men resultatet är allt annat än godtagbart, så sista halvåret har jag lånat en skrivare av bostadsrättsföreningen och den ska ju lämnas tillbaka nu när jag går ur styrelsen. Det var en Brother och den har varit väldigt bra och snabb som bara den, men den skrev bara ut i svart/vitt. Nu har vaktmästaren varit och hämtat den, och den nya är på plats.

Min gamla skrivare var en Epson och den har jag varit mycket nöjd med, så det blev en av samma märke, men lite uppgraderad. Den är liten och nätt, men känns väldigt ömtålig med svaga plastdetaljer,  som man nog bör ta det väldigt försiktigt med. Farten på utskrifterna är ungefär densamma som på min gamla och det räcker bra för min del. Jag har ju sällan speciellt bråttom.

När jag kom hem hade jag lite att pyssla  innan allt var installerat och klart, men nu fungerar den som den ska, trådlöst och allt och jag kan skriva ut från mobilen också. Jag fattar inte att skrivarna kan vara så billiga, eller egentligen fattar jag det, för det är ju färgpatronerna de tjänar pengar på. Jag köpte en extra omgång patroner, för de som följer med skrivarna brukar inte räcka länge, så räkningen landade på knappt 1000:-.  Skrivaren kostade 498:- och färgen 490:-.

Ha en skön onsdagskväll!

….som slagit till, för lagom jag tagit fram strykningen fick jag ont i ryggen. Nu ligger högen på köksbordet och medan jag väntar på att det ska gå över vilar jag mig vid datorn, för så länge jag sitter här känner jag ingenting.

Vi har ju beklagat oss lite här och var i bloggvärlden över årets tulpaner, men buketten jag köpte till Åkes årsdag har hållit sig rätt bra. Jag har bytt vatten på den ett par gånger och kortat av stjälkara, men nu är det dags för buketten att hamna i trädgårdsavfallet.

Det är grått och blött i dag också, men inte riktigt så illa som i tisdags och igår. När vi åkte hem från Skolgården i Fröjel igår eftermiddag regnade det ordentligt och så höll det på hela kvällen.

Nu ska jag gå och ta fram strykbrädan och se om jag kan hålla mig på benen, så att det inte går som förra gången jag skulle stryka. Då hamnade både jag, strykbrädan och strykjärnet på golvet. Jag är ännu ganska blå på vänstra skenbenet efter den malören.

Dagens ordspråk:
Den som blundar om dagen sover dåligt om natten.

…vart än jag ser, nån sol finns ej mer utan dig. Så sjöng Alice Babs en gång i tiden och regntunga skyar hänger över Odvalds i dag och så ska det visst fortsätta den här torsdagen, så det är väl bara att planera in några inomhusaktivteter.

Det blev lite långsovning i dag också, men inte så illa som i måndags. Det märks att även om förkylningen är på tillbaka gång och inte alls speciellt besvärlig så tar det på krafterna, för jag sover som en medvetslös om nätterna. Jag lägger ner huvudet på kudden och när jag sedan vaknar på morgonen har jag ingen aning om vad som hände sen…..

Jag startade dagen med att skära ner mina mårbackapelargonior, för nu började de bli så otroligt rangliga. Jag mätte den högsta och den var 65 cm. Av de blommor och skott som var fina blev det en riktigt snygg bukett och nu hoppas jag att ”stubbarna” ska bryta så att jag får många nya fina skott till nästa sommar. Ännu får de stå i köksfönstret ett tag, men när det börjar bli dags för höst/julblommor åker de in i sovrumsfönstret.

Dagens ordspråk:
En kokande gryta stillas med lite kallt vatten.

Det har varit höstens första frost i natt här på Gotland, men vi på Odvalds ser ut att ha klarat oss. Temperaturen har har varit +2,7º som kallast utanför mitt köksfönster och till och med dahliorna ser ut att ha klarat sig. Solen sken i morse, men nu är det mulet och ser rätt ruggigt ut.

Gårdagens möte var rätt trevligt och jag fick skjuts både dit och hem igen av Carina o Bosse. Jag kom till Visby i god tid, så jag hann med lite shopping också. Ett par jeans på Kappahl fick följa med hem och dem ska jag lägga upp benen på i dag.

Igår kväll satt jag och såg frågeprogrammet Kontrapunkt som vanligt. Det är svårt, men något brukar jag alltid kunna svara på och igår tog jag den första Nöten.

Musiken kände jag igen direkt; duetten ur Pärlfiskarna av Bizet, som är så enormt vacker och allra vackrast sjunger Jussi Björling den. Lyssna och njut! Sedan kom konstverket och det kände jag inte alls till, men gissade namnet på den, Dam med pärlhalsband och sedan kom texten och där var jag tvärsäker på att det var Pearl S Buck och nöten blev givetvis Pärlor. Som sagt, även en blind höna kan hitta ett korn.

Pearl S Buck var en amerikansk författare som levde många år i Kina eftersom hennes föräldrar var missionärer där och hon skrev massor av böcker om livet i Kina. Hon fick nobelpriset 1938 för sina rika och verkligt episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för sina biografiska mästerverk.

Jag läste Pearl S Buck som tonåring och var alldeles fascinerad av hennes skildringar och under en lång period levde jag nästan tillsammans med hennes romanfigurer. Alla böcker av henne, som fanns på biblioteket i Klintehamn, plöjde jag igenom. Så jag blev nästan lite ledsen när de ”pratade skit om henne” igår och sa att hon var en författare som inte räknades och att hon inte varit värdig nobelpriset. De kallade henne för författaren som ingen tar på allvar. Och de har väl kanske rätt för det har till och med instiftats en regel, Lex Pearl Buck – Ingen ska kunna få nobelpriset utan att ha varit nominerad vid ett tidigare tillfälle.

Kvinna, lättläst även för en tonåring. Aja baja! Inte kan väl hon var en värdig nobelpristagare.

Och så tar vi ett ordspråk i slutet också:
Man ska inte döma hunden efter håren