Hoppet hänger på en skör tråd

Det har kommit ett tunt lager snö i natt igen, men det täcker inte ens gräset. Fast det har säkert ställt till det så att det har blivit halt på vägarna.
Få se om jag vågar mig ut något i dag. Igår blev det en väldigt kort skogsrunda, för när jag väl gav mig av småregnade det, så det var inte trevligt alls.

När jag nu fick så lite motion igår satte jag igång och släpade runt möbler i vardagsrummet när jag kom hem. Julen plockade jag ju i stort sett bort på förmiddagen, men jag var sugen på en förändring.

Med soffan placerad så här kan jag ligga och se på tv. Det är ju så skönt att få sträcka ut sig, för även om fåtöljerna är sköna har jag en känsla av att jag sitter som en liten hög efter ett tag.
Där låg jag så skönt igår kväll och såg en film på Netflix, Gloria Bell, hette den.

Fast när det var dags för På Spåret satte jag mig i en fåtölj. Då måste man ju vara lite skärpt om man ska hänga med. Gårdagens avsnitt var för övrigt ett rätt trist.

Vi har ju passerat ett årsskifte och inte för att jag vet när vi kan ha något årsmöte med SPF, men jag har i alla fall suttit och försökt skriva en årsberättelse över 2020 och den blev väldigt tunn. Fyra träffar har vi haft på hela 2020. Måtte vaccinationerna komma igång snart så att vi kan få planera lite för 2021, men det ser dystert ut och inte blev jag gladare när jag läste en debattartikel i DN i dag på morgonen.

Tvärtom! Den har rubriken Vaccineringen nästa katastrof i Sveriges coronahantering. Man befarar att med den tilldelning av vaccin som Sverige får nu, kommer det att  ta tre år innan hela befolkningen är vaccinerad. Allt hänger på om och när EU godkänner AstraZenecas vaccin. Hoppet om min höstresa hänger verkligen på en skör tråd.

Dagens ordspråk:
Ett brustet rep kan knytas ihop, men knuten känns alltid.

Ha en skön helg!

Trevligt, trevligt!

Förmiddagens promenad blev en vända genom skogen bort till Carina och Bosse och sen gick jag hem via samhället. Det är en bra runda och mitt aktivetsarmband berättar att jag har gått 9982 steg och 6 km och jag fick inte ont vare sig här eller där.

Någon har hängt upp en plastpåse i en buske. Varför kan man ju fråga sig?
Nu skulle man vara svampplockare, för det är massor av svamp överallt, inte bara här längs stigen.

När jag kom hem hade brevbäraren varit här och det såg riktigt spännande ut på min dörrmatta. Där fanns både ett par brev, en postavi och ett paket. Sånt är man inte bortskämd med. Paketet innehöll priset från Anki för vinsten i solrostävlingen. Det var inte bara ett pris, utan både en kasse, en marmeladstrut och en doftpåse och så ett trevlig kort.

Där fanns också en avi som talade om att jag hade ett brev att hämta hos Postnord och när jag kom hem med brevet/paketet visade det sig innehåll vackra skott av palettblad från Ingamay i Örebro. Hon ville byta dem mot frön. Tack Ingamay, fröna är på väg!

Och inte bara det, det fanns ett brev från en för mig okänd bloggläsare, som ville har frön om jag hade några kvar. Givetvis skickade jag ett kuvert med några stycken till henne också. Kul att du hörde av dig Ulla Brith.

Innan jag åkte och handlade tog jag en kontrollrunda till gravarna och det var tur, för det behövdes fyllas på vatten både i Klinte och på Fröjel kyrkogård.

Och det har varit ett gudomligt vackert väder och ingen har rapporteras smittad med covid-19 här på Gotland i dag heller. Hoppas att det fortsätter på det viset.

Trevlig fortsättning på dagen!

Jag vet inte…

…riktigt vad jag ska säga om de där receptfria sömntabletterna (Lunixen), som jag köpte förra veckan. Nu har jag tagit dem varje kväll utan någon nämnvärd förbättring. Som vanligt somnar jag ganska omgående när jag lagt mig, men jag sover fortfarande bara ett par, tre timmar i stöten. Möjligen somnar jag om lite kvickare, men det känns ändå som om det var bortkastade 199 kronor. Fast det står att optimal effekt uppnås efter 2-4 veckor, så jag fortsätter väl tills förpackningen är slut, så får jag se sen.

I dag låg jag i alla fall rätt länge och gick inte upp förrän vid åtta-tiden. Det är en varm söndag och när jag ätit frukost gick jag ut på en förmiddagspromenad, för jag ville röra på mig lite innan det blir för varmt. Det var redan för hett att gå i solen, så jag valde Barkan och det var väldigt behagligt att gå där i skuggan.

Nu ska jag sätta mig ute i skuggan på framsidan och fortsätta med min bok tills det blir dags för lunch och sen ska jag lyssna på årets sista sommarpratar. Det är Laleh som avlutar 2020 års Sommar i P1, ett hedervärt uppdrag, som Torsten Ehrenmark brukade ha förr i tiden. Jag har just lyssnat på ett avsnitt från 1963 och njutit i fulla drag av hans rappa kåserande om Paristrafiken.

Dagens ordspråk:
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket

Trevlig söndag!

Ingen tumme i dag

Lagom jag började fundera på vad jag skulle göra till lunch upptäckte jag att det var strömavbrott. Jag kollade GEAB:s felanmälan och det visade sig vara ett lokalt avbrott här i Klintehamn och man trodde att det skulle vara åtgärdat vid 14-tiden.

Då gick jag ut på en Klinterunda i avvaktan på att strömmen skulle komma tillbaka. Det var lite halvmulet och ganska behagligt och när jag kom hem hade strömmen kommit tillbaka igen, men då var jag inte intresserad av att sätta igång och laga till någonting, så jag nöjde mig med lite yoghurt och müsli. Jag får göra något ordentligare i kväll.

IMAG3023

Sen var det dags för Sommar i P1 och i dag var det Awad Olwan, pensionerad imam och en av initiativtagarna till Guds Hus i Fisksätra, som var värd och han presenterar sitt program som följer:
awadolwan
Mitt program är en yttre och inre resa: från landsbygden i Palestina till Guds Hus i Fisksätra och från 60-talets vänster till 2000-talets islam. Och så ska jag förklara varför religionen ofta står i vägen för tron.


Jag orkade inte riktigt med honom och hans utläggningar, men jag lyssnade på hela programmet, fast jag hade önskat att han pratat lite mindre och spelat mer musik, för musikvalet var det inte alls något fel på. Det blir ingen tumme alls i dag.

Trevlig fortsättning på dagen!

 

Håll ut…

…så avslutade Yngve Gustafson sitt Sommar i P1 och jag låg där i solstolen under parasollet och hade nästan tårar i ögonen, efter hans kärleksförklaring till hustrun Evy. Med Håll ut! menade han givetvis att vi ska vara uthålliga i vår kamp mot corona och inte slappna av och tro att allt är över ännu.

yngvegustafsonYngve Gustafson, professor i geriatrik, skräder inte orden. Han har sett de många problemen inom svensk äldre- och sjukvård, som undernäring och feldosering kan leda till och hur åldersrika människor i Sverige dör i onödan.

Att många gamla har dött av covid-19 på grund av att de nekats sjukhusvård med motiveringen att de mått bäst av att få vara kvar på sina boenden framgick klart.

I diverse tidningsartiklar har det framgått att Sveriges Radio har censurerat hans sommarprat! Jag undrar vad det var vi inte fick veta?

Han fick i alla fall mig att bestämma mig för att omgående ringa och beställa en tid på vårdcentralen för en kontroll av både hälsa och medicinlista. Det är flera år sedan jag gjorde det senast. Jag har bara fått recepten förnyade år efter år och jag vet att det på åtminstone den ena av mina mediciner finns en notering om att doseringen ska minskas när man blir 80 år och dit är det inte långt.  Enligt Yngve Gustafson är över- och felmedicinering  en stor orsak till att många äldre hamnar på sjukhus av en eller annan orsak.

Och så hade han en helt fantastisk spellista som bara bestod av gamla godingar. 👍👍👍

Trevlig fortsättning på dagen!