Den frågan har ställts i pressen de här senaste dagarna, för i dag är det 20-årsdagen av det värsta terrorattentatet mot civilisationen i modern tid, då tre kapade flygplan flögs rakt in i World Trade Center och Pentagon. Det fanns ett fjärde plan som störtade och det trodde man var avsett för Vita Huset.
Jag minns mer än väl vad jag gjorde, för jag var på jobbet, på Faktab som företaget hette på den tiden. Min arbetsplats var i receptionen där jag satt och höll på med avstämningar. På förmiddagen skulle jag gå in på Dagens Industri och kolla ekonominyheterna när jag fick se de hemska bilderna på det som hände i USA. Först trodde jag att jag hamnat i någon äventyrsfilm, men fattade ganska snabbt att det var verklighet och det gick också som ett sus genom huset: ”Har ni sett? Kolla nyheterna! Vad är det som händer??” Det pratades inte om något annat den dagen.
I dag är det en varm och skön lördag och jag har just kommit in efter en skön middagsslummer i solstolen. Det är lite molnslöjor som gör att solen inte är så stark, så det var väldigt behagligt tills det small till något hemskt. Jag satte mig upp och undrade vad det kunde vara och min granne tittade in över planket och undrade också vad det var som hänt? Det lät inte som någon ljudbang, utan mera som en explosion. Vi får väl se om vi får någon förklaring?
Dagens ordspråk: Det man kan ta med händerna behöver man ingen stege till.
I dag är det fredag igen. Det är fasligt så fort veckorna går! Det har varit en ganska mulen morgon, men SMHI påstår att det ska klarna upp fram på dagen.
Jag kom iväg till Visby igår och jag tog bussen, för det är ju så behändigt och ganska intressant, för numera är det inte helt säkert att allt fungerar lika bra som när Gotlandsbuss skötte kollektivtrafiken.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle åka med bussen som gick 10:50 och satt väl och sölade lite för länge vid datorn innan jag kom iväg, så med andan i halsen rusade jag sista biten och var framme precis i tid, men inte fanns det någon buss där. Klockan var nästan 10:55 innan den kom, men det var inte så många passagerare med från Klintehamn så vi kom kvickt iväg.
Redan innan vi kommit ur samhället började bussen låta väldigt illa. Den skorrade och protesterade väldigt högljutt från och till och jag blev verkligen betänksam över om vi verkligen skulle komma fram till Visby, men visst gjorde vi det. Försenade var vi, men det gjorde mig ingenting, för jag hade ingen tid att passa.
I sakta mak promenerade jag sedan Adelsgatan ner tillsammans med några enstaka sena turister, de flesta i min ålder eller däromkring.
Det är lugnt och stilla på Adelsgatan och de flesta uteserveringar som var öppna stod öde
Ännu finns det en och annan ros som blommar
Jag tog kurs mot Botaniska trädgården och där var det lika välskött och fint som vanligt. Nu är höstblomningen i sitt flor och dahlior, solhattar, gullris och mycket annat vackert finns det att glädja sig år och ännu blommar en del rosor.
Sedan fortsatte jag till Almedalen och när jag gått runt och tittat där ett tag gick jag in på Almedalsbibliotekets café och tog med en kopp kaffe och en smörgås.
Almedalen är alltid lika vacker och den här vyn är väl hur känd som helst
Sen gällde det att ta sig upp för Hästgatsbackarna igen och det gick förhållandevis bra tycker jag. Jag hade några ärenden att uträtta på Östercentrum och närmare bestämt på Åhléns.
Till någon dag, vilken det var kommer jag inte ihåg, fick jag en duschgel och en kroppskräm av märket Rituals av Krister o Thomas och nu var både gelen och krämen slut, men som tur är säljs märket på Åhléns. Den där krämen är helt fantastisk och jag som annars blir väldigt torr i huden på somrarna och flassar på både armar och ben har hållit mig alldeles len och slät i år, trots rätt mycket solande. Igår när jag duschat tog jag den sista klicken av krämen, så den måste jag bara få tag i. Och det var ju inga problem alls, så nu kan jag lugnt planera nästa dusch.
Sen blev det en kopp kaffe till, den här gången på Siesta och med en fruktbakelse till. När jag satt där kom förresten en av mina trogna bloggläsare fram och pratade en stund. Vi har träffats förut just på Siesta och jag blir alltid lika glad när någon ger sig till känna. Jag vet ju ungefär hur många läsare jag har, men känner bara till ett fåtal.
14:50 skulle det gå en buss hem till Klintehamn och den ville jag hinna med, så efter en snabb titt in på Din sko gick jag till busstationen. Även den här bussen var sen och den blev alldeles full. Det var skolbarn, barnfamiljer med barnvagnar och många barn i alla åldrar och en massa packning. Vid varje hållplats i Visby klev det på folk och till slut var det många som fick stå.
”Varför stannar bussen inte? Jag skulle ju av.” Ropade en kvinna, när vi närmade oss Vibble. Till slut stannade bussen i alla fall så att hon fick stiga av. Hon hade tryck på stoppknappen och framme på displayen stod det STANNAR, så hon trodde allt var ok, men meddelandet gick inte fram till chauffören, så sen bad han alla som skulle av att de skulle komma fram och tala om när han skulle stanna. Ja du milde! Där stod det fullt av folk i gången samtidigt som andra skulle tränga sig fram för att tala om var de skulle av.
Det är lite spännande att åka Bergkvarabuss minsann!
På promenaden hem från bussen durrade mitt Fitbit-armband glatt, jag hade gått 10000 steg och innan jag var hemma igen blev det nästan 700 till.
Dagens ordspråk: Det är gott att ha någon att hålla i handen, när åskan går.
Det blev ju ingen Visbyfärd igår, men jag tog en promenad efter lunch i alla fall. Det blåste som attan, men i skogen fick man lite lä i alla fall.
Jag tog mig en promenad ner till dammen
När jag gick där längs dammen och strosade mötte jag en bekant, som tidigare bott här på Odvalds, så det blev en trevligt pratstund och efter ett tag mötte jag några andra Odvaldsbor. De har en liten rädd hund, så matte sprang iväg med hunden in i skogen när hon fick se mig. Undrar vad det sände för signaler till hunden?
Några båtar låg på dammkanten
Och uppe i skogskanten hänge en fräslarkrans
När jag fått nog av dammen gick jag ut i Värsendekvior och sedan hem den vägen och var hemma igen precis lagom till eftermiddagskaffet.
Jag tycker att det tar emot lite när jag är ute och går och jag tror att min kondition har försämrats under sommaren. Först hade jag ju ett par månader på försommaren med besvär från bröstkorgen, som gjorde att jag inte rörde på mig så mycket och sen kom den varma julimånaden då man inte orkade gå ut och promenera. Att ligga i solstolen och lyssna på Sommar i P1 främjar nog inte hälsan. Men det är väl bara att streta på och försöka träna upp sig igen.
Jag har i alla fall bestämt mig för att ta bussen till Visby i dag, för det är riktigt behagligt väder och inte alls så blåsigt som igår. Jag tänker ta en promenad ner till Almedalen och Botaniska trädgården och sen blir det bra motion när jag ska ta mig backarna upp till Östercentrum igen.
Dagens ordspråk: En hand tvättar den andra, så blir båda rena.
Visserligen ökade inte förmögenheten så mycket, men det är trots allt kul att vinna. Nu är jag i valet och kvalet om det ska bli två nya lotter, eller om jag ska satsa den här vinsten på något annat??
Efter en mulen morgon så har solen kommit fram igen. Jag hade egentligen tänkt ta mig en tur till Visby i dag, men skrinlade de planerna när det var så mulet och blåsigt i morse, så jag nöjer mig nog med en promenad i dag också.
På kvällarna roar jag mig nu med ett och annat avsnitt av Rederiet omväxlande med House of Cards. Två serier som egentligen är väldigt olika, men ändå ganska lika. Det gäller att tillskansa sig så mycket makt och pengar som möjligt och för det är man redo att gå över lik. Det spelar ingen roll om man är USA`s president eller intendent på Freja. Man skyr inga medel för att få som man vill.
En sak som slog mig när jag såg ett avsnitt av Rederiet var avsaknaden av mobiler. I en scen var det en kvinna som satt i rullstol och förargade sig över att telefonen var placerad så högt upp att hon inte kunde nå den. 1992 var tydligen inte mobiltelefoner så vanliga. Jag vet att vi hade en, men den tidens mobiler använde man bara till att ringa och ta emot samtal i. Dagens är ju rena datorer.
Jag minns inte vilket år vi fick vår första mobil, men en jul i slutet av 80-talet köpte Bosse en till Åke i julklapp, för att han skulle ha den med sig när han gick ensam i skogen. Den 5 oktober 1989 föddes vårt äldsta barnbarn och när han var några veckor gammal åkte jag ensam till Sicilien för att inspektera underverket och då hade jag vår mobil med mig, så 1989 hade vi en i alla fall. Den var ganska stor, med ett brunt läderfodral och en antenn, som man fick dra ut när man skulle använda den.
Nu är det dags för lunch och jag ska gå och steka mig en fläskkotlett. Till den blir det potatis och herrgårdsgrönsaker, som först får gå 5 minuter i micron och sen göra fläskkotletten sällskap i stekpannan. Mums!!
Dagens ordspråk: Av hampgarn gör man inga silkesstrumpor.
Ska man inte va gla´ på sin födelseda´, när ska man då vara gla´?
Det kan man ju fråga sig och visst är jag glad i dag. Det har varit en väldigt fin tisdag med varmt och gott väder. Jag har tagit det med ro och varit ute på en Klinterunda efter lunchen. Det är behagligt att promenera nu när det inte är så varmt. Jag har just kommit hem och nu ska jag ta mig en kopp kaffe och slå på tv:n så att jag får se dagens avsnitt av McLeod´s döttrar.
Ett varmt tack till alla som kommit ihåg mig i dag genom hälsningar på facebook, via mail, messinger, sms och telefonsamtal och ett särskilt tack till Kraka och katterna som skickat den vackra blombuketten. Det var en trevlig och oväntad överraskning, som damp ner här strax efter lunch.
När det gäller dagens försök att skrapa fram en förmögenhet, måste jag tyvärr meddela att det gick dåligt i dag också, men det är bara att bita ihop och komma igen. Ännu har jag tre triss kvar!
Det är mulet i dag och så ska det visst vara hela dagen om SMHI:s prognos stämmer, men det ät trots allt 15º och det får man väl vara tacksam över. Jag kör en maskin tvätt, jag har vattnat blommor både ute och inne och jag har varit ute i soprummet med diverse pryttlar och när jag kom tillbaka därifrån tog jag ett foto av den otroligt fina petunian i kökshörnan som bara blommar och blommar. Nu väller den ner över den nedersta hyllan, så man kan inte se vad som gömmer sig där (och det är lika bra).
Jag hade ju trott att jag skulle triumfera och visa upp en fantastisk trissvinst i dag, men så blev det inte. I dag hade jag inte turen på min sida, men det är bara att hoppas på morgondagens skrap. Så det här fotot får bli mitt bidrag till bloggvännen Caritas måndagsutmaning.
Klockan 09.30 i dag började Svt sända långköraren Rederiet i repris. Det är den hittills längsta dramaserien i Sveriges tv-historia och den gick i 20 säsonger från 1992 till 2002.
Jag har aldrig förfallit till att se på teve på förmiddagarna, så jag valde att se ett par avsnitt redan igår kväll, för de finns på SvtPlay också. Jag räknade över hur många avsnitt det rör sig om och det är 318 st. Så finns det ingenting annat att titta på kan man alltid se ett par avsnitt av den här serien. Jag tycker att historien ännu håller och det var kul att se alla gamla skådespelare som var ganska unga då för tjugonio år sedan.
Nu har tvättmaskinen gjort sitt och det är min tur att ta vid och hänga upp tvätten så att den torkar också.
Dagens ordspråk: Det alla ska göra blir aldrig gjort.
I dag har det varit en solig och fin söndag på alla sätt och vis. Jag och Edoardos fästmö Matilda fyller ju år nu i veckan och i dag hade Eva ordnat ett gemensamt årsdagskalas för oss på Stenstugu. Krister kom och hämtade mig, så jag behövde inte ens ta ut bilen.
Eva hade städat i salen, så att vi skulle kunna sitta där ifall det skulle bli sämre väder, men det fortsatte vara jättefint även på eftermiddagen så vi satt ute och fikade
Matilda, Krister, Edoardo, Claudio, Eva och Gaetano samlade vid presentbordet i Orangeriet. På bordet finns både mina och Matildas presenter.
Min och Matildas årsdagstårta smakade väldigt gott
Matilda och lille Ruben njuter i solskenet
När vi fikat klart åkte jag hem med Krister och när jag kom in tittade jag över presenterna jag fått: en cyklamen hamnade ute på trädgårdsbordet och en fin ljung i en kruka utanför dörren.
Av barnbarnen fick jag en flaska Cointreau, de vet vad mormor gillar och Krister hade med sig en hel kartong med spännande småflaskor och av Eva o Claudio fick jag en hel kasse fylld med blommor, lotter och choklad.
Nu ska jag skrapa en triss varje dag med början i morgon och så avslutar jag med dubbeltrissen på fredag.
Tack alla snälla barn och barnbarn och trevlig söndag!
Livet efter 80 