Bloggvännen Carita tycker ju att vi ska pigga upp oss med en glad måndagsbild och vad kan passa bättre med ett foto av den vackra måndagssolen. Äntligen, efter en rad sällsynt gråa och tråkiga dagar visar den sig igen.
Den finns minsann fortfarande även om man trodde att de gömt sig för gott.
Det är förunderligt att det kan bli så mycket skräp efter ett enpersonshushåll, men i dag har jag röjt både här och där och började förmiddagen med att samla ihop sådant som inte går att lägga i soprummet här på Odvalds: batterier, sprayburkar, färgpatroner och elektronik till exempel och sedan åkte jag till återvinningen med det.
När ändå bilen gick tog jag en sväng upp till Stenstugu och pratade med Eva en stund. I dag hade hon ingen prinsesstårta att bjuda på med helt utan blev jag inte…
…jag fick en påse med tomater och sockerplommon med mig hem.
Jag kom hem lagom till lunch, som i dag bestod av kycklinglevergryta, och efter den har jag varit ute och klippt gräset och sopat av på terrassen. Det känns mycket bra att ha det gjort! Sen hade jag ju tänkt mig lön för mödan i form av få slå mig ner i soffan och avnjuta ett nytt trevligt avsnitt av McLeod´s döttrar, men jag blev snuvad på den konfekten, för i dag har de valt att visa Paralympics i stället. Vi som inte gillar sport är verkligen diskriminerade 😡
Dagens ordspråk: Där gärdsgår’n är lägst kliver alla över.
Det är uppehållsväder i dag, det är väl det mest positiva man kan säga om den här söndagen, men det kunde ha varit värre. Samma datum, den 29 augusti förra året fick vi nästan 70 mm regn här på Odvalds och ännu mera längre söderut. På Sicklings fick de 85 mm och på Södra Kustvägen fick ett antal villaägare sina källare vattenfyllda. Tänk så fort man kan glömma. Hade jag inte haft dagboken/bloggen och tittat tillbaka i den hade jag inte kommit ihåg det alls.
I dag hade jag tänkt att jag skulle kunna städa på terrassen på förmiddagen och sedan rusta lite i rabatten och klippa gräset, men de planerna sprack. för det är alldeles för blött. Det får vara tills i morgon. Då ser det ut att finnas hopp för lite soligt och torrare väder.
Efter lunchen tog jag mig i alla fall en promenad i ett ganska ödsligt Klintehamn. Jag stötte inte på en enda bekant, men jag mötte ett obekant par på Donnersgatan som hälsade så glatt. Sånt blir man glad av! Annars går jag mest och tittar på husen och minns vilka som bodde där förr i tiden och med sorg ser jag alla tomma butiksfönster. Tänk att ett samhälle kan bli så utarmat!
Tobaken utanför biblioteket blommar så fint i år också. Det är nästan så man skulle ta lite frö av den, för frökapslar finns det gott om.
Ser du linslusen?
På hemvägen passerade jag Konsum och på parkeringen fanns det bara sex bilar. Det är helt otroligt, att man för bara ett par veckor sedan inte kunde hitta en enda plats utan tvingades använda parkeringen längs Torget i stället.
Dagens ordspråk: Med gåvor och gengåvor varar vänskapen längst.
Igår var det mulet och såg ut att regna hela dagen, men trots det hade det bara kommit 5 mm i min regnmätare, men det fortsätter att regna i dag också och nu börjar jag bli riktigt bekymrad för gräsmattorna. De behöver verkligen klippas!
Rabatten klarade sig bra igår, för byggjobbarna använde en stege på gaveln av balkongen, så de behövde inte flytta byggställningen.
Igår eftermiddag satt jag och såg en film som heter Cinema Paradiso och den finns på SvtPlay. Det var Eva som tipsade mig om den och jag trodde att jag inte sett den förut, men det upptäckte jag att jag gjort, men det måste ha varit väldigt länge sedan.
Den är från 1988 och ett riktigt tidsdokument över hur stor betydelsen filmen haft en gång i tiden. Jag kunde inte låta bli att jämföra med mitt senaste biobesök, där Rondo gav en alldeles nyproducerad film, Sista brevet från din älskade, som bara lockade ett tjugotal tittare. Nu är det ju pandemin som kanske skrämmer folk från att gå på bio, men nog måste det vara ganska tufft för biografägarna nu för tiden.
Cinema Paradios utspelar sig i en liten by på Sicilien och handlar om lille Totó som älskar film och helst vill vara i maskinrummet tillsammans med Alfredo och efter en brand på biografen, där Alfredo blir svårt skadad och förlorar synen tar Totó över rollen som biografmaskinist, trots att han bara är 8-9 år gammal.
I dag har jag bäddat rent och nu ska jag ta en vända med dammtrasan och snabeldraken. Det går inte att ta ut några mattor i blötan, så det blir städning med hartassen.
Dagens ordspråk: En liten gåva är bättre än ett stort löfte.
I Allnakku står det att det är Solsikkars dag i dag: Ringblommor heter solsikkar på gutamål. De lyser upp under sommaren och långt in på hösten med sina gula och orange färger. Och ändå anses de inte som särskilt fina blommor, men de kanske är för lätta att odla.
En förklaring för icke gotlänningar kanske är på sin plats: Namnet solsikkar har de fått efter det gutniska ordet för suga, som är sikka. En gute kan också kalla kvinnobrösten för sikkar. Ringblommorna vänder sig ju efter solen – suger i sig solljuset.
Jag har solsikkar i en rabatt, men de har kastat sig omkull på gräsmattan, tyngda av allt regn
Igår fick vi 23 mm och nu regnar det för fullt igen
Jag har varit på Konsum och handlat på förmiddagen, för jag ville passa på medan det ännu var uppehållsväder och jag hann precis hem innan det började regna. I dag fick jag se en förpackning med fläskkotletter som såg riktigt fina ut, så den köpte jag. En ska jag har till lunch i dag och de andra tre fryser jag in för kommande behov.
Det är lite oväsen här till och från i dag, för man håller på och byter fronter på balkongerna i vårt hus. Jag undrar vad som kommer att hända med min rabatt?? Byggnadsställningen måste ju upp i den för att de ska komma åt gaveln på balkongen.
Dagens ordspråk: Man tar igen på gungorna vad man förlorar på karusellen.
Livet efter 80 