
…och i dag var det dags.
Visserligen ökade inte förmögenheten så mycket, men det är trots allt kul att vinna. Nu är jag i valet och kvalet om det ska bli två nya lotter, eller om jag ska satsa den här vinsten på något annat??
Efter en mulen morgon så har solen kommit fram igen. Jag hade egentligen tänkt ta mig en tur till Visby i dag, men skrinlade de planerna när det var så mulet och blåsigt i morse, så jag nöjer mig nog med en promenad i dag också.
På kvällarna roar jag mig nu med ett och annat avsnitt av Rederiet omväxlande med House of Cards. Två serier som egentligen är väldigt olika, men ändå ganska lika. Det gäller att tillskansa sig så mycket makt och pengar som möjligt och för det är man redo att gå över lik. Det spelar ingen roll om man är USA`s president eller intendent på Freja. Man skyr inga medel för att få som man vill.
En sak som slog mig när jag såg ett avsnitt av Rederiet var avsaknaden av mobiler. I en scen var det en kvinna som satt i rullstol och förargade sig över att telefonen var placerad så högt upp att hon inte kunde nå den. 1992 var tydligen inte mobiltelefoner så vanliga. Jag vet att vi hade en, men den tidens mobiler använde man bara till att ringa och ta emot samtal i. Dagens är ju rena datorer.
Jag minns inte vilket år vi fick vår första mobil, men en jul i slutet av 80-talet köpte Bosse en till Åke i julklapp, för att han skulle ha den med sig när han gick ensam i skogen. Den 5 oktober 1989 föddes vårt äldsta barnbarn och när han var några veckor gammal åkte jag ensam till Sicilien för att inspektera underverket och då hade jag vår mobil med mig, så 1989 hade vi en i alla fall. Den var ganska stor, med ett brunt läderfodral och en antenn, som man fick dra ut när man skulle använda den.
Nu är det dags för lunch och jag ska gå och steka mig en fläskkotlett. Till den blir det potatis och herrgårdsgrönsaker, som först får gå 5 minuter i micron och sen göra fläskkotletten sällskap i stekpannan. Mums!!
Dagens ordspråk:
Av hampgarn gör man inga silkesstrumpor.
Trevlig onsdag!
