….brukar man ju säga när man lyckats uträtta flera saker på en gång och det gjorde jag i dag.
Jag har varit en tur till Visby på förmiddagen för ännu en justering av hörapparaten. Vad håller hon på med, kanske vän av ordning undrar? Men den volym, som jag fick inställd förra gången, var alldeles för hög, så tillvaron har varit lite i bullrigaste laget om jag inte dragit ner volymen manuellt. Nu hoppas jag att det ska gå bättre. Det var snabbt avklarat och sen gick jag till Siesta, för det började bli lunchdags.
När jag hade fikat färdigt tänkte jag ta mig en promenad längs Hästgatan och Adelsgatan, för det var ungefär fyrtio minuter innan det gick en buss hem, men då fick jag ett SMS från optikern: Dina glasögon är färdiga för avhämtning. Så det passade ju alldeles utmärkt att få det också fixat, när jag ändå var i stan.
Varför har jag inte skaffat terminalglasögon förut?? Så länge jag jobbade använde jag linser, men sen har jag ju under snart 20 år suttit flera timmar om dagen vid datorn och fått ont i nacken av att sikta rätt på skärmen med de progressiva glasögonen. Ett och annat skrivfel har nog berott på det också.
Terminalglasögonen. Det syns att det inte är antireflexglas i dem 
De ordinarie progressiva
De ordinarie har jag inte testat av riktigt ännu, men jag inbillade mig på bussresan hem att jag ser mycket bättre på långt håll och det var ju det som var mitt tidigare bekymmer.
Nu ska jag kolla hur de fungerar när jag ser på tv, för vi har ju fått en ny australiensisk eftermiddagsserie, Love Child, fast jag är inte helt övertygad om att jag kommer att följa den. Jag har bara sett ett avsnitt ännu, men rent spontant kände jag att det är väldigt mycket frosseri i förlossningar på tv just nu. Behövs det en sån serie till?
Dagens ordspråk:
Det örat inte hör, det hjärtat inte rör.
Trevlig fortsättning på onsdagen!
Livet efter 80 