Månad: december 2020

Nu har jag dåligt samvete

av Ingrid, publicerad i Djur, Nostalgi

Det är grått som vanligt och det ska bli regn i dag också och här sitter jag i halvskymningen och försöker fundera ut vad jag ska göra med alla kattungar.

Jag var borta på Jungmannen, husen bakom ICA-affären, och när jag skulle köra därifrån upptäckte jag sex kattungar under bilen. Jag kunde inte stå emot dem, utan tog och stoppade ner dem i min kasse och tog med dem hit till Odvalds.

Sen visst jag inte riktigt vad jag skulle göra med dem, men tänkte att de ju var vana att bo under bilen så jag släppte dem där i garaget. Sen kom jag på att de måste få något att äta och gick ut till dem med havregrynsgröt och mjölk och det var uppskattat, de var väldigt hungriga.

Nu är problemet bara det att när jag satte mig i bilen för att köra iväg igen sprang alla kattungarna ut, så nu finns det sex svart/vita småkatter som springer vind för våg här på Odvalds.

Vad ska Åke säga när han får höra det här! Jag hade så dåligt samvete när jag vaknade i morse.

De här sötnosarna flyttade in till oss på Holiday Club när vi var på Sicilien 2009. Vi hade så roligt med dem, så vi hann nästan inte med att träffa Eva och hennes familj.
Det blev Åkes sista resa.

Nu ska jag ta och försöka förtränga det här med katterna och gå ut i köket och sätta en liten, liten bulldeg och en deg till mammas nötkakor också, för det måste man ha till jul.

Dagens ordspråk:
Den som trampar på räfsan får slag av skaftet.

Ha en fin torsdag!

På kurs med SPF på Annadagen

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, SPF

I dag har jag varit på kurs på förmiddagen.  Det var SPF som inbjöd till ett webbinarium i hur man kan använda mötesportalen Zoom och igår laddade jag ner programmet både på datorn och mobilen. Jag lyckades logga in på mötet på båda två och jag gjorde det i god tid. Det skulle inte börja förrän kl 10.00, men man kunde logga in från kl 09.00.   Medan jag väntade på att det skulle börja dök det upp en kvinna på skärmen, som ruskade på huvudet och såg väldigt bekymrad ut, men vad det nu var för problem hon hade, så ordnade det tydligen upp sig och med några minuters fördröjning dök Peter Sikström upp.  Det var över 400 deltagare som skulle in i mötesrummet, så det krävdes lite extratid innan alla var med. Alla var tydligen inte i lika god tid som jag.

Peter Sikström, förbundsordförande för SPF var den som höll i utbildningen

Nu har jag lyssnat på Peter i över två timmar och visst har jag lärt mig en hel del, men jag vet inte om det här är något som är aktuellt för vår förening. Han var duktig och pedagogisk och allting kommer att läggas upp på intranätet så att man kan gå tillbaka och repetera det som eventuellt var oklart. Ett problem som kan stöka till det för ovana användare är att programmet inte finns i svensk version och det gör nog att många backar direkt.

Frågor som dök upp i chatten, var mest problem med att man inte hörde. Eftersom det var ett webbinarium var det inte aktuellt med vare sig video eller möjlighet att yttra sig, så det fick man helt enkelt tänka sig. I dag har Anna namnsdag och den 9 december var en viktig dag i äldre tiders julstök. Då skulle julölet vara klart för avsmakning, Anna med kanna kallades dagen för förr i tiden. Dessutom skulle lutfisken läggas i blöt på Ann-dagenför att bli lagom fast och fin till jul.

Luta fisk har jag aldrig varit med om, men på Stenstugu bryggdes det dricka till alla de stora helgerna. Det var svärmor som skötte drickbryggningen med benäget bistånd från karlarna, men efter hennes dagar gjorde Åke och jag det några gånger. Jag var med och bryggde, men drack det inte. Tvi, så illa den där hembryggda drickan smakade! Jag brukar inte rynka på näsan i första taget, men där gick gränsen.

Dagens ordspråk:
Man får inte säga vad man vill, men man får tänka det.

Ha en fin onsdag!

En stackare….

av Ingrid, publicerad i Film, Matprat, Nostalgi

….till svensk komedi säger Aftonbladet om filmen jag roade mig med igår kväll och jag håller med. All inclusive med bl a Suzanne Reuter, Liv Mjönes, Jennie Silfverhjelm, Jonas Karlsson och Goran Bogdan är verkligen ingenting man kan rekommendera. Suzanne Reuter gick inte att känna igen i den mesiga karaktären hon spelade. Hon som brukar vara så vass!

I dag är det mörkare än mörkt ute och jag håller på i köket nu på förmiddagen. Jag tänkte först sätta en liten bulldeg, men ångrade mig och satte igång med en kålpudding och just nu står kålen ute på kylning, därför landade jag här vid datorn. Så fort kålen kallnat ska puddingen in i ugnen, så att den blir färdig till lunchen. Jag gör alltid en stor sats, så att jag kan lägga några bitar i frysen för framtida behov.

Sen ska jag gå ut i skogen och hämta hem lite mossa, för igår när vi kom hem efter besöket i Endre kyrka tog jag en vända in på Konsum. Jag skulle ha saffran, men i entrén stod det en ställning med hyacinter, så då fick fyra stycken följa med hem. Jag har ytterkrukor som precis passar att sätta ner den där lilla plastkrukan i och om man sedan lägger dit lite mossa brukar det bli riktigt fint. Det var så lite folk i butiken, så med munskydd och handskar på lyckades jag få med mig en hel del hem.

Jag kom hem precis lagom till sändningen av Barbros begravning. Visserligen finns den att se när som helst, men det kändes rätt att se den live, för att få till känslan av att man verkligen var med.

Dagens ordspråk:
Säg inte allt vad du vet, men vet allt vad du säger.

Trevlig tisdag!

Det gäller att göra rätt

av Ingrid, publicerad i Glad måndag, Nostalgi, Sorgligt, Tänkt

I dag begravs Åkes syster Barbro och Eva och jag ska köra till Endre kyrka på förmiddagen för att ta ett sista farväl av henne innan begravningen.

Sen följer vi akten digitalt när vi kommer hem igen. Man får bara vara 20 personer på en begravning och de  närmaste är många. Som svägerska var jag inbjuden att delta, men avböjde med anledning av pandemin.

På dagens utflykt får jag åka med Eva, så jag slipper köra. Eva har dessutom fått på vinterdäcken på sin bil och det har inte jag, men medan vi är på vift ska Bosse skifta däcken på min Golf också, för nu är det lag på att vinterdäcken ska vara på om det är vinterväglag och vad det innebär bestämmer polisen.

– Vinterväglag behöver inte förutsätta snö på vägarna. Vi brukar dra gränsen vid fem plusgrader. Är det lägre temperatur finns risk för exempelvis underkylt regn som kan ge hala vägbanor, säger Marcus Nyman, yttre befäl vid Gotlandspolisen.

Och så vill jag givetvis ha på dem så att jag kan våga ta ut bilen även om det skulle bli halt. Visserligen ser det ut att bli milt ett tag framöver, men jag kör så lite så jag sliter ändå inte så mycket på dubbarna.

Fler säkerhetsaspekter: För att minska risken att smitta varandra och andra tar vi munskydd på både i bilen och sedan i kyrkan och för att ta reda på hur de verkligen ska sitta så har jag läst på:Bloggvännen Carita tycker att vi ska förgylla måndagarna med någon trevlig bild och den här är ännu ett guldkorn från mailboxen. Den är lite rolig tycker jag och nog så aktuell.

Det blir faktiskt allt vanligare med munskydd även i Klintehamn. Det kanske inte är så många som går omkring med dem ute, men i affärerna förekommer det rätt ofta. Jag såg en kvinna som kom ut från Apoteket med munskydd på sig, men hon tog av det så fort hon kom ut genom dörren.

Dagens ordspråk:
Det kan inte komma mer ur säcken än det som är i den.

Ha en glad måndag!ingrid

2:a Advent

av Ingrid, publicerad i Advent

Det är en grå och blåsig andra adventssöndag och jag är glad att jag åkte till kyrkogårdarna och tände ljusen igår redan, för då var det betydligt trevligare väder. Man kan ju fråga sig om ljusen fortfarande brinner, men har de slocknat, så har jag gjort ett försök i alla fall.

Det går åt många värmeljus nu när man ska försöka mysa till det i adventshelgen och de enda ”riktiga” ljus jag tänder när jag är ensam, är de i adventsstaken på köksbordet. De får brinna på söndagsmorgnarna medan jag dricker mitt morgonkaffe, sedan släcker jag dem. Jag är väldigt rädd att jag ska bli distraherad av någonting och glömma ett levande ljus brinnande.

Mörkret tätnar i advent
och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevare dem som gråter,
låt dem le och leka åter

Gårdagens lunch på Stenstugu var nästan ett helt julbord. Jag tog en bild av det själv, men det här är Evas foto som jag knyckt,  för hennes blev mycket bättre än mitt. Förutom allt det goda på bilden bjöds det på prinskorv och Janssons frestelse och så kaffe och saffranskaka efter.

Dagens ordspråk:
Den som går till brunnen med ett såll kommer hem utan vatten.

Ha en riktigt fin 2:a Advent!

Igår kväll….

av Ingrid, publicerad i Netflix, Nostalgi, Resor, TV

…väcktes minnena till liv när jag satt och såg På Spåret och jag klarade faktiskt av ett resmål – Prag – och jag tog det ganska kvickt och flera av svaren på följdfrågorna satte jag också.

2004 var vi på en bussresa med Karlssons Buss och resan hette Fyra Huvudstäder. Vi besökte Berlin, Budapest, Prag och Wien. Så när en av ledtrådarna till resa nummer två var ett astronomiskt ur, sa jag högt: ”Det måste vara Prag!”

Prag var en väldigt trevlig stad, men det absolut mest dominerande minnet därifrån är hotellsängarna. Folk stod nere i receptionen och nästan grät över de stenhårda sängarna och receptionisten bara ryckte på axlarna och påstod att det var vanlig standard och nekade att dela ut extra madrasser. Det var tur att vi bara hade en övernattning där.

Karlsbron
Latmasken
Det astronomiska uret

På Spåret var ovanligt lättsamt och trevlig igår kväll tyckte jag. Sedan såg jag en stund på Skavlan, men efter intervjun med Dolly Parton lämnade jag honom åt sitt öde och såg ett par avsnitt av Kara Para Ask på Netflix innan jag gick till sängs. Jag skrev ju att jag skulle lämna den serien, men inte har jag gjort det. Så fort jag inte hittar något annat intressant kopplar jag av med ett eller ett par avsnitt turkisk dramatik.

I dag är det  mulet som vanligt, men ändå bättre än gårdagens regn. Fredagen var en riktig ovädersdag och jag satte inte näsan utanför dörren på hela dagen, men i dag blir det en tur till kyrkogårdarna med nya ljus. En vända in på Stenstugu blir det också, för Eva och Claudio är utan ungdomar i dag och då passar de på att bjuda mig på lunch.

Dagens ordspråk:
Som man sår får man skörda.

Ha en skön lördag!

Grattis Bosse! / Fem en fredag v49: Film

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Film, Nostalgi

4 december och dags för det nästa av mina barn att fylla år och i dag är det Bosses tur. Han får en mulen och blåsig födelsedag, för den här fredagen liknar de föregående dagarna i veckan som gått. Igår var det i alla fall uppehållsväder och jag gick en Klinterunda efter lunch och det var faktiskt riktigt drägligt, men senare på kvällen blev det ett riktigt busväder.

Mormor Runa och Bosse, här tillsammans med kusin Tariq, framför kakelugnen i vardagsrummet på Stenstugu.

Grattis Bosse!

Till elisamatildas fredagsfrågor som i dag handlar om film:

1. Vilken film sätter du på för att bli glad? Notting Hill
2. Vilken film skulle du kunna tänka dig att leva i? Kommer inte på en enda…..
3. Vilken film är minst som ditt liv? Avatar
4. Vilken genre stänger du av på en gång? Sience fiction
5. Vilken är en populär film du aldrig har sett? Titins Äventyr

Dagens ordspråk:
När svalorna flyger lågt blir det regn, när svalorna flyger högt blir det solsken.

Ha en skön fredag!