…att frågar man i bloggen får man svar! Under årens lopp har jag ställt många frågor om både det ena och det andra i mina bloggar och alltid fått svar från kloka människor. Nu är det min tur att svara på en fråga!
I dag fick jag ett så fint julkort från Eva i Uppland och inte bara det kortet, utan också ett handskrivet brev (när fick man annars det senast?) och med brevet följde ett kort och det är om det kortet frågan rör sig.
Evas man har ett gammalt vykort, som man tror är från 1925-1930 och på kortets framsida står det att det föreställer en Loisarstang från Hablingbo.
Det är ju inte helt lätt att förstå gutamålet, men en loisarstang är detsamma som en lysstång och lysstänger finns på många fiskelägen på Gotland.
Förr tände man eldar på stranden när man gav sig iväg ut i mörkret för att fiska. Då fick ljusskenet från eldarna underlätta för fiskarna att hitta rätt när det skulle iland igen.
Sedan kom någon på, att om man reste en hög stång och satte en metallkorg högst upp och eldade i korgen, blev det ännu lättare för fiskarna att hitta inseglingsrännan.
Det är helt enkelt en form av fyr, som kallas vippfyr. Den var jobbig att sköta! Det måste ju hela tiden finnas en man som såg till att elden inte slocknade och det gick åt mycket ved för att hålla den vid liv, så när fotogenen kom hissade man upp en fotogenlampa i stället och när man sedan fick elektricitet framdragen fick fiskarna el i sina inseglingslyktor.
Nu är det dags att gå till sängs även för en nattkråka. Jag har suttit framför tv:n hela kvällen och sett först på På Spåret och så några avsnitt Kara Para Ask. Det är väl lite larvigt att använda dyrbar tid till att sitta och glo på slikt, men det känns tryggt på något sätt. Man vet vad man får. 😉
Godnatt!
Livet efter 80 