Julstöket fortskrider så sakteliga. Igår strök jag juldukarna och nu ligger de på strykbrädan i klädkammaren i väntan på att placeras ut på sina platser. Det var lätt gjort i år, för det var bara att pressa bort vecken efter förvaringen i byrålådan sedan förra julen. Jag tvättar inte juldukarna varje år, annat än om de fått någon fläck. De ligger ju bara på några veckor och då känns det onödigt att slita extra på de gamla handbroderade dukarna med en onödig tvätt.
Det är så roligt att plocka fram alla juldukar som kommit i min ägo på olika sätt. När jag står där och stryker dem en efter en minns jag var de kommit ifrån. Den har jag sytt själv, den har mamma sytt, den där ropade jag in på en syföreningsauktion, den har jag fått av svärmor, den kommer från Mulde, o s v.
Efter lunchen igår åkte jag en vända till återvinningen, var på apoteket och hämtade ut en medicin som jag beställt tidigare och tog en vända in på Konsum för att köpa julkort. Det ljusnade mer och mer ju längre dagen skred och när jag svängde in mot återvinningen hade jag helt plötsligt solen i ögonen och molnen sprack upp och en blå himmel visade sig. Det var helt underbart att få se solen för första gången den här månaden. Nu blev det en kortvarig fröjd, ….
…. för i dag är ordningen återställd och det är mörkt och småregnigt som vanligt, så det passade bra att slå sig ner vid köksbordet och skriva julkort på förmiddagen. Jag var lite besviken på utbudet av kort på Konsum, för det var inte mycket att välja på, men nu är det gjort i alla fall och nu ska jag bara köpa frimärken också, så kan jag skicka iväg dem sen. Få se när jag vågar mig ut nästa gång!
Dagens ordspråk:
Den som inte unnar sig själv något unnar inte heller någon annan.
Ha en behaglig tisdag!
Livet efter 80 