Dan före dopparedan och många barn, både stora och små är nog yvarväntnes inför morgondagen. I Allnakku kan man läs:
Åtminstone barnen är yvarväntnes, otåligt väntande, den här dagen. De vuxna har väl som vanligt inte tid att känna efter, för de skall ännu hinna göra allting färdigt till jul.
Förr var det det här verkligen dagen då allt skulle göras färdigt och hemmet förvandlas. En sista städning och sedan skulle allt julpynt fram, alla dukar och bonader på plats, granen kläs och julklapparna skrivas på, skinkan skulle in i ugnen och laxen till juldagen skulle kokas och som avslutning fram mot midnatt avslutade jag dagen med ett julbad.
Inte undra på kanske att man kände sig lite trött i både kroppen och knoppen efter en sån dag. Jag glömmer väl aldrig ett år när jag körde hem mamma, som varit hos oss och firat julafton, och plötsligt fick fel på bilen. Jag kunde inte backa ut från parkeringen på Garvaregatan och fick skjuta ut bilen för att ta mig hem. Väl hemma igen körde jag in bilen i garaget som vanligt, men jag sa aldrig någonting till Åke om att den var trasig. På juldagen skulle jag hämta mamma igen. Satte mig i bilen i garaget och backade ut. Vilket under! Bilen fungerade igen. Tala om hjärnsläpp!
Numera tar jag det mesta med ro och i dag återstår en sista dammsugning och lite matlagning, sen är jag redo att fira jul. Pyntandet har pågått en tid och lite efterhand har tomtarna och de gamla kära prydnaderna kommit på plats.
Julkorten har droppat in lite varje dag den här veckan från både bloggvänner, släktingar och andra bekanta, ingen nämnd och ingen glömd. Min ena granne kom in med en julgrupp häromkvällen och en annan önskade god jul med en fikonkaka och kolasnittar. Så rart av dem!
Nu tar jag jullov ett par dagar från det här dagliga rapporterandet och önskar alla, både bekanta och obekanta en riktigt God Jul!
Livet efter 80 