Månad: februari 2020

Skåttdagen

av Ingrid, publicerad i Allnakku

Jodå, enligt Allnakku ska man stava med å på gutamål, så det är inte jag som gjort fel. 😀

Skåttdagen är en dag som skjuts in i kalendern för att kompensera att solåret är ungefär ¼ dygn längre än 365 dygn. Enligt äldre tradition var det tillåtet för kvinnor att fria till ungkarlar under skottåret eller skottdagen.

Och kvinnor kan inte bara fria i dag, de kan få gifta sig i dag också, om de har någon lämplig partner, för i dag, lördagen den 29 februari,  ordnar domkyrkan i Visby med drop in-vigsel mellan klockan 13.00 och 16.00 och Visby domkyrkoförsamling står för alla kringarrangemang med präst, organist och solist och  till och med bubbel och bröllopstårta. Allt som krävs av de som vill gifta sig är att de har med sig hindersprövningsbevis och ringar.

Hyfsat bröllopsväder har eventuella brudpar fått i dag, även om det är lite gråkallt. Jag har just kommit hem efter en promenad och det var ganska behagligt ute. På förmiddagen var jag och handlade och sedan var Eva här på lunch. Hon ägnar lördagen åt städning och jag tyckte att hon kunde behöva ta en paus.

Dagens ordspråk:
Tala är silver, tiga är guld.

Corona/Spanskan

av Ingrid, publicerad i Corona, Kultur, Tänkt, TV

När jag läser om coronavirusets härjningar kan jag inte låta bli att tänka på vad  Märtha skrev i en kommentar till mig efter gårdagens deppiga inlägg:”Coronaviruset verkar vara en ”pressdemi”, som sprider sig mest genom sociala och andra media”. Det tycker jag var ganska välfunnet och pressdemi är ett bra ord för vad som händer nu. Givetvis ska utbrottet inte nonchaleras och det är ingenting att skämta om, men en viss hysteri har verkligen brutit ut i media.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på Spanska sjukan, pandemin som skördade mellan 50 och 100 miljoner offer runt om i hela världen under åren 1918-1920. Det var en influensaliknande sjukdom, som främst angrep unga vuxna, inte äldre och svaga människor som ju oftast är de som insjuknar annars.  Som barn hörde jag talas om äldre anhöriga som varit sjuka i spanskan och det gick hemska historier om svåra febrar som fick svetten från madrasserna att droppa ner på golvet under sängen. Bland de fem från Klinte socken, som dog i spanska sjukan 1918, var en min kusin Görans morfar Theodor; enligt Görans släktforskning  Svanborg.se.

Mina svärföräldrar var i Amerika då och svärfar arbetade som chaufför och berättade att en av hans arbetsuppgifter när spanskan härjade som värst, var att åka runt i Boston och plocka upp lik från gatorna och köra dem till ställen där de förvarades i avvaktan på identifiering och begravning.

Så illa tror jag inte att det kommer att bli den här gången, för i dag har vi en helt annan beredskap och framför allt kunskap om hur en epidemi ska stoppas. Jag läste någonstans att antalet nya insjuknade i Kina redan har börjat minska. Och här i Sverige jagar man nu de människor som de sju som insjuknat i corona har varit i kontakt med.  Det finns nog hopp för oss!

avdelare42

I kväll ser jag finalen av På Spåret och sedan Skavlan där Josefin Nilssons syster, Marie Nilsson Lind, ska medverka och berätta om Josefin och om boken hon skrivit om hennes liv, Josas bok.

Fem en fredag v9 – Avslut

av Ingrid, publicerad i Bloggteman

Det var lite vitt på marken i morse också, men det tunna snötäcket har töat bort igen. Gotlandsradion har diskuterat vädret och snön hela morgonen och på sina ställen på ön verkar det som om det kommit betydligt mera än här i Klintehamn.

Fredag och dags för fredagsstädning är det givetvis, fast jag tar det lugnt. Jag började med att bädda rent i sängen och starta tvättmaskinen och sedan hamnade jag här vid datorn, eftersom ryggen ville ha en paus och då är det ju lika bra att ta elisamatildas fredagsfrågor innan jag ger mig på en vända med snabeldraken.

1. När var senast du gjorde ett avslut?
I våras när jag beslutade mig för att sluta jobba på Kupan. Det var roligt och jag trivdes där, men det började ta emot både i ben och rygg och man ska ju lyssna på sin kropp.

2. Vilken film/tv-serie tycker du slutat på bästa sätt?
Jag såg en film av Lasse Hallström för inte så länge sedan, Dear John hette den, och den slutade precis som en riktig kärleksfilm ska sluta. Allt ordnade upp sig på slutet och de levde lyckliga alla sina dagar.

3. Vad är något du vill säga tack och hej till?
Om en månad säger jag tack och hej till mitt uppdrag som styrelseledamot i bostadsrättsföreningen. Enligt Dagny ska man inte gamla till sig, men jag har suttit där i många år nu och fyller 80 år i höst, så det är dags att lämna plats för yngre krafter.

4. Hur avslutar du helst en lång vecka?
Något gott att äta och något gott att dricka är aldrig fel.

5. Vad kommer du aldrig göra igen?
Jag kommer förmodligen aldrig att försöka cykla igen. I så fall måste det nog bli med någon typ av trehjuling, för min balans har blivit så dålig. Jag har blivit så skev i kroppen av skolios och kotkompressioner och jag tror att det påverkat balansen. Eldrivna trehjulingar är populära här på Odvalds och rätt vad det är kommer det någon susande förbi i full fart utanför köksfönstret.

Påsk på Kupan 2019

Dagens ordspråk:
På sig själv känner man andra.

Det är inga problem….

av Ingrid, publicerad i Tänkt

…att hålla sig för skratt:

  • Det snöslaskar i dag också.
  • Igår skrämde M/S Visborgs manövrar folk från vettet och i dag är hon inställd för uppstädning efter gårdagens hårda väder där det blev både material- och personskador.
  • I dag är M/S Visby, som skulle ersätta M/S Visborg, inställd på grund av fel med bogporten.
  • Översvämningarna i Halland och på andra ställen i landet ställer till det och de drabbade och även vi andra lär få se ökade premier för hemförsäkringarna.
  • Coronaviruset sprider sig över världen och får svåra följder på världsekonomin.
  • …och för min ekonomi också, för börsen sjunker, för vilken dag i ordningen vet jag inte, och sparkapitalet naggas i kanten.
  • Min rygg är dum mot mig.


Dagens ordspråk:
Med lögner kan du kanske ta dig fram i livet – men du kan aldrig vända åter.

Direkt till återvinningen

av Ingrid, publicerad i Hälsan, HBO, Retligt, Tacksamhet

Igår var det dags för två nya avsnitt av Hennes nya namn, filmatiseringen av Elena Ferrantes bok med samma namn. Del fem handlade om vistelsen på Ischia där vänskapen mellan Lila och Elena knakar i fogarna när Lila inleder ett förhållande med Elenas stora kärlek Nino Sarratore. När de sedan kommer tillbaka till Neapel börjar Elena plugga igen och tappar kontakten med Lila. Nu är planen att hon ska söka till ett universitet i Pisa.

Elena går runt i Neapel
Hon hittar skoaffären
Elena hittar Lila och Nino i skoaffären

En dag när hon går och flanerar i Neapel kommer hon av en slump till gatan där skoaffären ligger och går dit för att prata med Lila och upptäcker att även Nino är där och Lila talar om att hon är gravid med honom och att hon ska lämna Stefano.Innan jag gick till sängs gjorde jag färdig ramen på pusslet och upptäckte att det saknas tre bitar. Jag letade och letade och klockan blev över tolv innan jag kom i säng. I dag har jag plockat ner alla bitar, inte en och en, men väldigt noggrant i alla fall, i asken och de där kantbitarna finns inte. Jag blev verkligen besviken, så nu hamnar pusslet i återvinningen och det är kanske lika bra, för jag fick rätt ont i ryggen av pusslandet.

I dag är det mulet, men än så länge uppehållsväder och då och då kan man ana att det finns en sol däruppe någonstans. Carina ringde igår och frågade om jag ville gå med på Hamnkaféet och äta kroppkakor i dag och det ville jag först inte, men så ångrade jag mig.  Varför skulle jag inte det? Jag blir lite deppig när det är så här grått och trist och då känns det mesta tungt och motigt, men det blir ju inte roligare för att jag sitter inne och trycker, så nu är det utflykt till hamnen på gång. Det ska bli spännande att få smaka på Hamnkaféets kroppkakor, för de är rätt berömda.

Dagens ordspråk:
Man ska mena allt man säger, men man behöver inte säga allt man menar.