När vi var nygifta, brukade jag vara ledig från morgonmjölkningen i ladugården på söndagarna. Åke gick upp tidigt och eldade så att den skulle finnas varmt och skönt badvatten och jag fick kaffe på sängen innan han gick ut och mjölkade och sedan väntade en skön stund för min del, innan det var dags att gå ut och mata kalvarna, för det var mitt jobb alla dagar. Nu har jag inget badkar och det är väl lika bra det när man lever ensam, det går ju bra att duscha också och det gjorde jag i dag som vanligt när jag klarat av frukosten.
Jag använder LdB Hudlotion året runt och jag har den både på kroppen och i ansiktet. Jag smörjer in mig varje gång jag duschat eller tvättat mig och den håller huden mjuk och len. Det enda problemet är att det är så svårt att få ut det sista ur flaskan. Jag ställer den upp och ner, jag dunkar och ruskar och får ut en liten klick då och då. Det går inte att skruva av hatten, för den är fastsvetsad. I dag fick jag en liten klick som räckte till ansiktet, men sen var det tji. Jag kände ju på tyngden att flaskan inte var tom, så jag tog den med ut i köket och gick till angrepp med brödkniven och titta så mycket kräm det finns kvar. Där lurade jag dem allt! Nu förvarar jag halvorna i en plastpåse, så jag hoppas att jag ska kunna använda upp den där krämen innan den torkar.
Jag har just kommit in efter en vända ut till soprummet och visst blåser det, men det lär ska bli värre. Jag fick fisk av Bosse igår, för han rökte flundror och en sik i fredags och igår kväll smakade jag av fiskarna tillsammans med äggröra. Det var väldigt gott, men i dag kände jag på doften i diskbänkskåpet, att jag nog borde förpassa resterna till ett lämpligare ställe.
Dagens ordspråk:
Fattigdom är inte att äga lite, utan att sakna mycket.
Trevlig söndag!
Livet efter 80 