Den rubriken kan man läsa i en insändare i GA i dag och den fortsätter: KLINTEHAMN Det brister i hjärtat!
Ja nog brister det i hjärtat när man tänker tillbaka på det blomstrande samhälle jag växte upp i och jämför det med dagens. Är man som skribenten säger född och uppvuxen i Klintehamn och inte varit här på ett bra tag blir man nog chockad över att få se hur orten förändrats. Det är bara att hoppas på att trenden vänder, på ett eller annat sätt.
Det var soligt i morse, men medan jag morgonpysslade och klarade av ett par telefonsamtal mulnade det mer och mer och när jag till slut var redo för dagens utflykt som gick till återvinningen var det inte bara mulet utan också dimmigt. Jag lämnade av en hoper elektronikprylar och innan jag åkte in på samhället igen tog jag en sväng ut på hamnen. Bilen svänger nästan ut dit av sig själv, för Åke var nog ute på hamnen i stort sett en gång varje dag och ibland två.
När jag åkte hem tänkte jag stanna till vid Kustgrillen och beställa en Pad Thai att ta med hem till lunch, för det tycker jag är jättegott, men åkte ändå förbi och fortsatte till Konsum. Grädden var slut och så behövde jag en ny disktrasa. Där, i röran i en stor kyldisk, låg det en hög med förpackningar som såg spännande ut.
Chicken Panang stod det på kartongen och där skulle finnas kyckling, bambuskott, vitt och svart ris och massor av goda kryddor i såsen. Det kunde jag inte stå emot och det var jättegott och det enda jag behövde göra var att salta lite. Den kommer jag att köpa igen! En fruktsallad på en kiwi, en clementin och ett äpple fick avsluta torsdagens lunch
Dagens ordspråk:
Som man ropar i skogen får man svar.
Livet efter 80 