Månad: mars 2019

Eftermiddagen i Visby

av Ingrid, publicerad i Dagbok, Hälsan, Visby

I dag har jag genomlidit årets värsta dag, jag har varit hos tandhygienisten! Det tycker jag är enormt otäckt, för man vet aldrig vad hon hittar på. Den här gången hittade hon ett hål under en gammal lagning, så det blir ett tandläkarbesök också. Tandläkaren är jag dock inte alls så rädd för, så det kommer säkert att gå bra. Jag fick inte tid förrän om sex veckor så det kan jag koppla av ett tag till.

Jag tog bussen till Visby och hade tänkt att jag kanske skulle kunna ta mig en promenad i stan, men det blåste så hemskt kallt, så jag åkte ganska snabbt hem igen, men några bilder från Adelsgatan blev det i alla fall.

Gotlandsfärjan låg inne
Irabatten prunkade krokusen
Glasstruten ser lite malplacerad ut i kylan
Vårdklockekyrkan med ett magnolieträd till höger
Stora ludna knoppar!

Klicka på bilderna så blir de stora och vackra!

Trevlig kväll!

Jag skrattar när…

av Ingrid, publicerad i Bloggteman

I dag tycker Orsakullan att vi ska inleda den nya veckan med att behandla ämnet skratt.
Jag skrattar när…

När jag blev ensam och satt och såg på tv eller lästa något roligt och högt skrattade till, blev jag nästa rädd över det plötsliga ljudet, sen blev jag ledsen och skrattet förbyttes i tårar. Det fanns ingen där som brydde sig om att fråga vad jag skrattade åt, men skrattet kommer ju så spontant och går nästan inte att hålla tillbaka. Så här står det i Wikipedia om skratt:

Skratt är en spontan fysiologisk process hos människor som kännetecknas av en rad hastiga ut- och inandningar tillsammans med rytmiskt växelvis spända och avslappnande stämband som tillsammans ger upphov till ett karaktäristiskt ljud, ofta som en konsekvens av humor.

Och jag vande mig vid det ensamma skrattet. Jag skrattar ofta, både när jag ser något roligt på tv och när jag läser.  Och jag tror att jag upplevs som glad när jag umgås med andra människor. Här kommer några exempel på sånt jag skrattar åt. Det är bara att skratta med, för ett gott skratt förlänger ju livet!

– Hur går det med din nya bil?
– Den är jättefin men dyr i drift. Hur går det med din nya fru, förresten?
– Precis likadant.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Advokaten och hans klient pratade ihop sig före rättegången.
– Nej, nej, det duger inte, sa advokaten. Eftersom ni hävdar er oskuld måste ert alibi vara absolut vattentätt. Är ni säker på att ingen kan ha sett er vid brottsplatsen?
– Ja, där fanns gudskelov inte en kotte.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

– Hörde du att filmversionen av “Barberaren av Sevilla” fick en Oscar?
– För bästa regi?
– Nej, för bästa klippning.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Mannen beklagade sig för läkaren att det inte blivit några barn trots att han och hustrun försökt ihärdigt i över tre år.
– Jaha, då får ni väl skicka över er hustru till mig så får vi se vad vi kan göra åt saken, sa doktorn.
Mannen tackade, reste sig och gick. Men så vände han sig om i dörren och sa ilsket:
– Åh, tusan heller!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Bonden låg på lasarettet efter att ha blivit svårt stångad av sin tjur. Läkaren gick ronden och sa medlidsamt:
– Det var en förfärlig olyckshändelse som Andersson råkat ut för.
Andersson blängde på läkaren och svarade:
– Olyckshändelse? Åh, hondan heller, han gjorde det med flit.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Ha en rolig måndag!

Söndagspromenad till Rannarve

av Ingrid, publicerad i Dagbok

När jag satt och åt lunch fick jag se två örnar som seglade över Odvalds. Det var väldigt högt upp, så med mobilkameran blev det inga tjusiga bilder. Sen kom det en kråka och bråkade med dem, kraxade och gapade och skrek och örnarna försvann över hustaket och när jag gick till andra sidan huset för att se om de var där, var de försvunna.

Två örnar över Odvalds
Det var lite kylslaget ute, men molnen hade lättat en aning så jag bestämde mig för att gå ut på en promenad. Ofta kan man höra lärkan så här i början av mars, så jag gick Vallekvior fram och vek av längs Klintebys åkrar och gick ner till Rannarve.
Hos Henrikssons föreligger ett visst renoveringsbehov
Näst sista huset vid Rannarve
Här tar vägen slut
Inte hörde jag någon lärka drilla över åkrarna, men mycket frisk luft fick jag i alla fall och massor av rabbisar såg jag på ett ställe.

Dags för kaffe!

När jag mötte glädjen…

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Djur

I morse sov jag gott och när jag vaknade kvart över åtta, förstod jag att det måste vara mulet, för inga solstrålar letade sig in genom gliporna i persiennen.

Det kom en staräur när jag satt och drack morgonkaffet

Igår kväll satt jag och zappade mellan Morden i Midsomer och Melodifestivalen. Det är långa reklamavbrott på kanal 8 och det passade alldeles utmärkt att titta till Mellon då och då, men röstningen följde jag, för det tycker jag är spännande och så är Sarah Dawn Finer så himla bra i sin roll som Lynda Woodruff. Att John Lundvik skulle vinna visste jag redan efter deltävlingen, så rätt låt vann. Tycker i alla fall jag!

Till dagens bloggutmaning!

Orsakullan har fått i hop omväxlande uppgifter och i dag har hon valt; När jag mötte glädjen..

Jag tror att de flesta föräldrar känner, att den allra största glädjen och lyckokänslan i livet var, när man fick ta emot sitt nyfödda barn och så var det för mig också, men det finns mycket annan glädje i livet och jag har ett alldeles speciellt minne, som många av de som följt mig genom åren nog redan känner till. Jag mötte glädjen mycket tidigare och inte på förlossningen på Visby lasarett.

Som barn var jag väldigt förtjust i bebisar och hundar, men alldeles speciellt i hundar. I stort sett alla i Klintehamn som hade hund fick besök av mig och erbjudande om hundpromenader. Givetvis försökte jag övertala mina föräldrar att vi skulle skaffa hund, men pappa var stenhård på den punkten. Ingen hund!

En jul, jag kan inte riktigt komma ihåg vilket år det var, var det så konstigt när vi veckan före julen var och lekte hos kusin Göran, för hans mormor såg man aldrig till. Hon bodde tillsammans med familjen och hade ett rum i ena ändan av huset.

Men på julafton fick vi reda på orsaken; hon hade suttit där och försökt hålla en liten taxvalp tyst, så att inte den stora hemligheten skulle röjas innan julafton. De hade köpt en hund till oss. När jag fick se den där lilla hundvalpen uppfylldes jag av en sådan glädje  så det går inte att beskriva. Jag ryser nästan ännu när jag skriver det här. Vi hade fått en hund!

Det ser ut som om det är cirkuskonster på gång

Ruff blev en kär familjemedlem och pappa, som varit så mycket emot tanken på en hund i familjen, älskade honom. Ruff låg i hans rum och sov om nätterna och när pappa var bortrest och ringde hem för att förfråga sig om hur vi hade det, var alltid första frågan: ”Hur är det med min lille pojk?”

Sedan jag blev ensam har många undrat över varför jag inte skaffar mig en hund, jag som tycker så mycket om dem? Men nej! Omsorgen om djur har styrt så många år av mitt liv, så nu vill jag vara fri och kunna komma och gå som jag vill.

Trevlig söndag!

Rapport från Odvalds

av Ingrid, publicerad i Dagbok

Det har nästan känts som aprilväder i dag. Tidigt i morse sken solen och väckte mig redan före sju, så jag fick en lång skön morgon vid köksbordet med tidningsläsning, sudoku och korsordslösning, innan jag gick och tog med en dusch. Redan när jag satt och åt frukost hade solen gått i moln, så hoppet om en solig lördag kom på skam.

Solen tittade in vid 7-tiden

Sen åkte jag upp till kyrkogården och såg till graven. Det är ju inte så mycket att göra där den här tiden på året, men nu var det defintivt dags att plocka bort rosorna, som på långt håll faktiskt såg ganska skapliga ut fortfarande, men på nära håll inte var till någon större prydnad.

På hemvägen åkte jag införbi Stenstugu och pratade med Eva en stund innan jag fortsatte till Konsum. Jag hade en hel del att handla, för jag har inte varit där på länge och det var ganska tomt i kylskåpet. Apelsinerna var också slut och för tillfället är suget efter apelsiner så stort, så det måste jag ha hemma. Eskelunds semlor kunde jag inte heller stå emot, trots att jag intalat mig att jag inte skulle äta fler i år. Jag köpte köttfärs också, så i eftermiddag har jag gjort en lasagne.

 

Lasagne på gång
Färdig

När jag kom ut från Konsum regnade det och i eftermiddag har det regnat från och till. När jag var färdig med matlagningen satte jag mig och såg  på tv. Jag ser på 30º i februari på SVTPlay just nu, men det blir bara ett par avsnitt i taget. Den är bra, men ganska deprimerande. När den gick första gången trodde man att det skulle vara en lättsam underhållning bara, men de här människorna från Sverige,  som åker till Thailand för att ha det gott i solen och värmen, är en samling riktigt sorgliga figurer. Serien sändes första gången 2012. 

I kväll blir det säkert lite zappande fram och tillbaka, för helt kan jag nog inte hålla mig ifrån Mello.

Ha en fin helg!

När jag mötte sorgen

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

Den här lördagsmorgonen jagade solen upp mig redan vid sjutiden, men jag hann inte mer än ur sängen, så var den försvunnen bakom molnen igen och det ser ut att bli en grå och regnig dag, precis som det varit i stort sett hela veckan.

Bloggutmaningen i dag handlar om sorg – Orsakullan har valt rubriken När jag mötte sorgen.

Sorg kan man uppleva av många olika anledningar, beroende på var i livet man befinner sig. Som barn kan det innebära stor sorg att man inte får den där julklappen man väntat sig, att man får gå tillbaka med hundvalpen, som man släpat med sig hem, eller att  man inte får åka till moster Greta och morbror Olle, när väskan är packad och allt. Att busschauffören inte släppte in en ensam femåring med en liten väska i bussen, är ju inte så konstigt, men mamma pratade om hur jag sprang efter den och grät när den körde iväg utan mig. Det var sorg!

Som tonåring möter man ofta sorgen när vänner och kanske framför allt den man trott sig vara älskad av, sviker och då är det verkligen sorg på allvar, för aldrig är väl känslorna så starka som under de här åren.

Om sorgen innebär att en människa har lämnat det här jordelivet, så fick jag uppleva det för första gången i tioårsåldern, när Tant Lina, pappas Mostis gick bort.

Farmor Ebba och tant Lina
Foto lånat från kusin Göran

Tant Lina, som egentligen hette Carolina var farmor Ebbas syster, hon var ogift och hon bodde i Klintehamn tillsammans med sin bror och hans familj och jag var ofta där och hälsade på när jag var ute och ”rände i stugorna”, för tant Lina var så snäll.  När hon hade syjunta brukade jag vara med och sitta där bland tanterna och sticka. Jag kommer ihåg att jag stickade på en röd tröja och jag kan ännu minnas hur det lite sträva garnet kändes i mina svettiga  händer och stickningen blev så hård, så hård. Jag tror aldrig att den där tröjan blev färdig.

När tant Lina dog var jag var lite drygt 10 år och hennes begravning var den första jordfästning jag var med på och jag har faktiskt inga minnen av den. Det kanske var så känslosamt och jobbigt, så att jag omedvetet har förträngt händelsen. Men jag sätter en blomma då och då på tant Linas grav och tänder ett ljus för henne till Allhelgonahelgen.

En skön lördag önskar jag alla!

Kvinnfålkis dag

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Tänkt, Traditionellt

Jag har just kommit hem efter en Klinterunda och det var en ganska behagligt promenad, trots blåsten. Solen bröt igenom molnen då och då, omväxlande med några regnstänk. Det kändes som aprilväder!

Det märks på ån, att det regnat en hel del den sista tiden.

I dag är det den Internationella Kvinnodagen, eller Kvinnfålkis dag, som man kan säga på gutamål. På Lind´s växthus har man observerat att det inte finns några statyer av kvinnor på Gotland, så de har gjort en tron klädd med växter och placerat den på Donnersplats och där hoppas de att många kvinnor kommer att sätta sig. I eftermiddag flyttas den till Östercentrum, så att även de som är där får chansen att prova den. Det var ett gott initiativ tycker jag.

På helagotland.se kan man gå in och hylla en eller flera kvinnor som man vill uppmärksamma, känd som okänd! Fram tills nu är det 10 personer som tagit chansen.

Men det finns mycket att göra på Gotland om man känner för att uppmärksamma Kvinnfålkis dag på Gotland. Det finns någonting att göra hela dagen faktiskt, åtminstone om man är i Visby, för här i Klintehamn händer det nog inte så mycket. I alla fall såg jag ingenting på min promenad genom samhället. Jag läste någonstans att man inte skulle säga Grattis den här dagen eller önska Glad Kvinnodag utan i stället säga ”Kampen går vidare”, så då gör jag det.

Kampen går vidare!