Skogspromenad

Man kan ju faktiskt inte sitta inne och häcka bara för att det är lite kallt och blåsigt, så efter lunch tog jag på vinterjackan och gick ut på en promenad. Jag höll mig i skogen och där var det riktigt skönt. Målet var Rannarve skeppssättning, för det är ett bra tag sedan jag var där nu.

Slånet, eller tynne som vi säger på Gotland, blommar överallt nu

Jag kan inte låta bli att fundera över hur de här människorna levde då någon gång ca 1000 före Kristus. Tänk vilket slit det måste ha varit för dem att bygga de här skeppssättningarna. Gravröset, som ligger ungefär 300 m från skeppssättningarna, är knappt tre meter högt och 21 meter i diameter. Den största skeppssättningen består av fyra stycken skepp i rad och den är totalt 32 meter lång och ligger i nord-sydlig riktning.

Jag funderade på att vända och gå tillbaka samma väg jag kommit, för förra gången jag försökt gena genom skogen fram till Rannarvegårdarna var det ganska svårframkomligt, men stigen såg så bra ut och det var inga problem alls att ta sig fram där. Det verkar som om sorkar kör moped där, för jag såg spår av dem och längs hela stigen var alla småträd nedhuggna. När jag kom fram till farbar väg igen blev det lite kylslaget där vinden låg på, men det var inte så stor bit innan jag kom in i lä i skogen i Vallekvior.

Hemma igen

Trevlig eftermiddag!

Söndagspromenad till Rannarve

När jag satt och åt lunch fick jag se två örnar som seglade över Odvalds. Det var väldigt högt upp, så med mobilkameran blev det inga tjusiga bilder. Sen kom det en kråka och bråkade med dem, kraxade och gapade och skrek och örnarna försvann över hustaket och när jag gick till andra sidan huset för att se om de var där, var de försvunna.

Två örnar över Odvalds
Det var lite kylslaget ute, men molnen hade lättat en aning så jag bestämde mig för att gå ut på en promenad. Ofta kan man höra lärkan så här i början av mars, så jag gick Vallekvior fram och vek av längs Klintebys åkrar och gick ner till Rannarve.
Hos Henrikssons föreligger ett visst renoveringsbehov
Näst sista huset vid Rannarve
Här tar vägen slut
Inte hörde jag någon lärka drilla över åkrarna, men mycket frisk luft fick jag i alla fall och massor av rabbisar såg jag på ett ställe.

Dags för kaffe!