Månad: mars 2019

En oanad talang jag har…

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Djur, Nostalgi

Gårdagen med Gertrudsgillet blev väldigt trevlig, men upplägget var lite annorlunda i år än tidigare.  Eftermiddagen började med kaffe, sedan blev det årsmötesförhandlingar och efter det underhållning och inte förrän fram mot halv fem blev det mat. Då var jag jättehungrig. Maten smakade mycket bra och allra bäst var Janssons frestelsen. Den var väldigt god. Några minuter före sex var jag hemma igen.

I dag har jag haft besök av två killar som skulle kolla ventilationen. Föreningen har beställt en OVK, Obligatorisk VentilationsKontroll och jag hade för dåligt flöde i min fläkt, så den ökade de på, plus att de öppnade ventilerna över fönstren, men dem har jag stängt till igen. Man kan ju inte släppa ut den goda värmen. Jag får öppna dem igen när det blir lite varmare, för ännu är det kallt ute och i dag blåser det som attan.

Så var det det där med den oanade talangen som Orsakullan vill ha reda på. Jag kan bara komma på en enda oanad talang! För övrigt är jag synnerligen ordinär och talanglös.

Nej, det enda som dök upp som en oanad talang var min goda hand med kor. När jag kom till Stenstugu var den totalt oanad inte bara för mig, utan även för omgivningen. Förutom mjölkning och det dagliga arbetet i ladugården, har jag hjälpt till att förlösa många kalvar och jag kunde till och med sätta dropp på kor när de fått kalvförlamning.

När en kossa är nykalvad och mjölken rinner till,  kan hon får kalvförlamning. Kalciumhalten i blodet blir för låg och hon blir liggande och kan inte resa sig. Då fick man ringa efter veterinären och han kom och gav kossan dropp med kalciumlösning. Den sattes inte in i någon åder, utan tömdes sakta in under huden och där la vätskan sig som en bulle och sögs upp av kroppen.  Efter någon halvtimme var kossan återställd och kunde resa sig. Jag fick lära mig att göra det själv och då ringde veterinären bara in ett recept till apoteket och så fick vi åka ner och hämta lösningen och sedan satte jag droppet.

Jag var till och med ute på andra gårdar och hjälpte till med det. Fast nu var det lite skryt, det hände nog bara en gång att veterinären ringde och frågade om jag kunde hjälpa en granne.

Nu regnar det igen!

 

Usch vilken morgon

av Ingrid, publicerad i Dagbok, SPF

Nu har jag varit ute och kört igen trots att jag inte lyckats öppna ögonen! Jag skulle ordna med en SPF-träff och köra till Mästerby och innan dess skulle jag på ett ställe och hämta kött. Det gick bra, men när jag åkte därifrån hittade jag inte till Mästerby. När jag kom till Klinte ställde jag bilen där och tog en cykel i stället, men det var ju inte så bra att ge sig ut i trafiken med den heller, eftersom jag inte kunde se. Jag försökte och försökte, men kunde inte få upp ögonen. Då ringde jag till Krister och bad honom köra mig till lasarettet, för någonting måste ju vara fel!  Men det tyckte han var totalt onödigt. Sen vaknade jag och tala om ångest! Fy vad jag mådde dåligt!

Den här gången behövs det inga mer ingående analyser av vad drömmen beror på, för det är säkert min oro för SPF:s månadsmöte nästa vecka, där vi  inte får den lokal vi blivit utlovade och skrivit i programmet, utan en helt annan, nämligen Mästerby församlingshem. Jag har inte den blekaste aning om hur köket där fungerar, men det löser sig väl. Det värsta är om några missar informationen på hemsidan eller i tidningen och åker till Klinte församlingshem som det står i vårt programblad.  Felet är inte vårt, för vi har noga kollat innan programmet trycktes, utan det har blivit en dubbelbokning och då är det vi som får maka på oss.

Jag tycker att föreningsarbete är roligt för det mesta, men ibland undrar jag varför man ska utsätta sig för sånt här, när man inte alls behöver?

Nu ska jag gå in på helagotland.se och sätta in en ny annons under pensionärsnytt, så att den kommer med i tidningarna på torsdag.

Trevlig måndag!

Gartru gratar ettar Bengt

av Ingrid, publicerad i Allnakku, Bloggteman, Klintehamn, Traditionellt

I dag är det Gertrud som har namnsdag och i Allnakku kan man läsa följande om den här dagen:

Gartru är en gutamålsvariant av Gertrud. Dagen är en märkesdag, mest när det gäller vädret, och Bengt, den 21 mars, finns ofta med. Om det regnar mellan dem, gråter Gartru efter Bengt. Det går över då han kommer.

Om allt stämmer så ska det alltså bli ändring i vädret på torsdag och det kan man verkligen längta efter, för i dag regnar det ordentligt och det blåser hemskt.

Men i dag struntar jag i att det regnar, för i dag har Gertrudsgillet vårens gillesfest och i år blir den på Warfsholms Pensionat, som grundaren till gillet, Willy Wöhler lät bygga 1899.

Autendag innebär att vi serveras tre sorters sill och potatis, Janssons frestelse och omelett med prinskorv och köttbullar. Menyn är densamma som på Wöhlers tid.  Efter maten brukar det bli kaffe och någon god kaka. Klarar vädret upp fram på dagen kanske jag tar en promenad dit, annars får väl Golfen träda i tjänst.

Dagens utmaning från Orsakullan handlar om tv-serier i dag också, men den här gången om någon som man tycker är överreklamerad. Jag instämmer i vad hon själv säger. Jag ser aldrig på de där såporna med olika familjer och vad de håller på med; Parneviks, Wahlgrens, Kardashians och allt vad det heter. Det är fullkomligt ointressant!

Trevlig söndag!

Rundtur på den nya gotlandsfärjan MS Visborg

av Ingrid, publicerad i Visby

Eva tittade in på förmiddagen och när vi satt i köket och pratade ljusnade det helt plötsligt och det dök upp blå luckor mellan molnen. Det bådade gott för eftermiddagen, för Bosse o Carina skulle åka till Visby och se på den nya färjan och de hade erbjudit mig att åka med.

När vi kom till Visby och hamnen var den stora frågan hur vi skulle hitta en parkering, men efter några varv hittade Bosse en lucka där han kunde ställa bilen.

Massor av folk och massor av bilar
Mässområdet
MS Visborg verkar vara otursförföljd

Carina har ännu svårt att gå, så vi fick utnyttja hissystemet, men det fungerade alldeles utmärkt. Vi fick gå ombord på båten via bildäck och där var ett stort mässområde, där massor av gotländska produkter presenterades.
När vi gick ombord, cirka en timme efter att visningen började, frågade Bosse en från personalen som stod med en klicker och räknade alla som passerade in, hur många hon registrerat och det var 2700 personer. Och det bara på en timme! Intresset var tydligen enormt och vädret kanske också bidrog till att folk sökte sig ut.
När vi passerat mässområdet tog vi hissen upp till däck 8 och därifrån började en rundtur utmärkt med pilar som vi följde. Det fungerade utmärkt och för oss som använde hissarna fanns det uppskyltat med vart vi skulle åka.

Utsikten över Visby
Däck 10 med servering ute på däck

När vi gått runt på däck 8 blev vi hänvisade till däck 10 och där finns det en servering utomhus, så nu har vi en färja som är i stort sett i klass med andra kryssningsbåtar. Det blir ju mysigt att sitta där en varm sommardag.

MS Visborg kan ta 1650 passagerare och alla ska ha bokade platser, det finns 98 hytter och flera försäljningsställen. Foto på hytten har jag knyckt från Thomas facebooksida, för mitt blev så dåligt. Det var mycket folk i korridoren och jag ville inte hindra trafiken, så jag siktade för dåligt.

När rundturen var avslutad passerade man genom mässområdet igen. Det var jättemycket folk hela tiden och vi mötte flera bekanta.

Nu lämnade vi hamnen och åkte till Siesta för eftermiddagskaffe och macka och annat godis. Carina o Bosse satsade på köttbulle- respektive räkmacka, medan jag nöjde mig med en halv fralla med ost, men sen fyllde jag på med min favorit, en fruktbakelse.

Tack Carina o Bosse för en trevlig Visbytur!

En tv-serie jag älskar är…

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, TV

Det regnar lite lätt i dag igen och nu har jag svårt att glädjas åt att det behövs nederbörd med tanke på grundvattennivåerna. Jag är självisk nog att längta efter lite sol och värme. Nu är vi inne i andra halvan av mars och ännu har man inte kunnat sitta ute och lapa sol en enda gång. Stolarna som jag satte ut på terrassen någon gång i mitten av februari står där helt oanvända. Trist är det!

I brist på något vettigt att skriva om så tar jag tag i dagens uppgift från Orsakullan, som ska handa om En tv-serie jag älskar är….

Jag gillar tv-serier och det finns många jag följer och har följt, men nu skulle det ju handla om en och då väljer jag en serie som jag började se förra året när jag var i Puerto de la Cruz och jag såg den på Netflix. Jag hade fått ett erbjudande om en månads gratisabonnemang och hade sparat det för att få lite kvällsunderhållning på hotellrummet. Spansk tv i all ära, men den får i alla fall  inte jag ut så mycket av.
The Good Wife höll mig sällskap varje kväll i tre veckors tid och jag fortsatte att se den när jag kom hem tills jag sett alla de 146 (någonstans läste jag 156) avsnitten. Sedan blev världen lite gråare och tristare.

Och här över Odvalds har molnen lättat lite nu. Det kanske blir en fin lördag i alla fall. Jag begär inte så mycket mer än att det går att ta en promenad fram på dagen. Eventuellt är det en begivenhet på gång, men det återkommer jag i så fall till.

Trevlig lördag!

Varvet runt

av Ingrid, publicerad i Dagbok, Klintehamn

Efter lunch i dag hade jag två saker att välja emellan: fredagsstäda eller gå ut på en promenad, för det hade klarnat och även om det inte var något solsken så fanns solen där någonstans. Valet var lätt!

varvet

Och jag lyckades pricka in 1½ timmes uppehållsväder i alla fall. Mulet var det och regnet hängde i luften, men det har inte blåst i dag och det är jag tacksam över. När jag var nästa hemma igen kom det några regnstänk, men de var väldigt få.

Nu ska det inte många dagars värme, slår fosythian ut.
Kejsarolvonen vid Birre börjar blomma
Warfholmsbron

Nu ska jag se hur jag ska fylla på de där 233 kalorierna som jag gjorde av med på min promenad. Man får ju inte gå back! Det börjar bli kaffedags, så jag får väl ta ut en bulle ur frysen. Och du vet väl att om du klickar på de små bilderna så blir de mycket större!

Trevlig eftermiddag!

När jag kände mig helt lost…

av Ingrid, publicerad i Bloggteman

Här kommer dagens utmaning nr 2, för det är lika bra att passa på när man ändå inte kan gå ut. Eller kan och kan, det är klart man kan, om man beväpnar sig med paraply, men det har jag inte lust att göra.

Orsakullan tycker att vi ska skriva om när man kände sig lost, vilket för mig innebär att man tappat bort sig eller befinner sig i en situation där man inte är bekväm.

Jag har ett rätt bra lokalsinne, men det har hänt att jag befunnit mig på Kungsgatan i Stockholm och haft för avsikt att gå till Vasagatan och helt plötsligt dyker Svampen på Stureplan upp. Då är man onekligen ganska lost!

Jag är ganska försiktig av mig och det är sällan jag utsätter mig själv för situationer som jag inte klarar av. Den enda gång jag känt mig riktigt lost, var när jag sökte ett nytt jobb. Jag blev kallad till intervju och när jag kom dit, var det inte bara en person där, utan flera stycken och jag var bekant med dem allihop. Jag blev så otroligt nervös, det susade i huvudet och munnen blev torr som fnöske, så att jag nästan inte kunde tala. Jag måste ha gjort en otroligt slät figur. Det var inte att undra på att jag inte fick det jobbet!

 

Nu är det färdigutmanat för i dag!