Fem en fredag v45 – Jeopardy, Expeditionen

Igår var det i alla fall ljust och det gav mig lite energi, men i dag är det ett riktigt typiskt novemberväder igen och jag börjar dagen med Fem en fredag, eftersom jag ändå sitter här vid datorn. Det är lite pyssel med bokningar och annat för vår SPF-förening nu när 2020 års program snart ska vara klart.

I dag vänder elisamatilda på spelet och vill ha en fråga på sina påståenden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. Det får mig att vilja ligga på soffan hela dagen.
Vad gör en bra bok?

2. Något som gör att pulsen ökar lite mer än vanligt.
Vad är förmaksflimmer?

3. Det jag mest ser fram emot under november.
Vad är ett studiebesök på Gotlands Fornsal?

4. Det är något jag går förbi varje dag.
Vad är en tidningshylla?

5. Utan det klarar jag mig inte i köket.
Vad är en pepparkvarn?

Nu har jag sett tre avsnitt av TV4:as Expeditionen, men jag tror inte att det blir flera. Vilket trams! Det ser i och för sig jättejobbigt ut och jag skulle inte vilja försöka ta mig fram bland stenar, rötter och trappor, men en så väldigt utmaning kan det väl ändå inte vara. Stigen de går på är ju lika trafikerad som Drottninggatan. Där är en ständig ström av andra vandrare. Det är ju inte precis vildmarken vi talar om. Och så är jag väldigt trött på Dominika Peczynski, som vi tydligen ska tycka synd om. Den som sig i leken ger, får leken tåla, så är det bara. Sitta där och gnälla och vilja åka hem så fort det tar emot. Nej!

Dagens ordspråk:
Goda nyheter och färskt bröd är inte saker att gömma på.

I dimma dold….

…är en film från 1953 och trots att jag bara var 13 år då den gick på Klintebion, fick jag se den. Givetvis var den barnförbjuden, men pappa smugglade in mig efter att lyset i salongen släckts och filmen börjat och så smet vi iväg ut innan ljuset tändes igen. Allt med biografägarens goda minne förstås. Jag kom att tänka på den filmen eller rättare sagt titeln, när jag satt och såg Vår tid är nu igår kväll, för där var det dimmigt minsann.

Jag fick dock en förklaring till dimman när jag läste en recension av Vår tid är nu i GP och speciellt stycket om rökmaskinen, gjorde att jag förstod att det inte var något fel på min tv igår kväll.

Carl Petterson Moberg skriver:

…..Trots att det hela till viss del döljs av seriens stora kämpe – rökmaskinen.

Förlåt. Det kanske är tjatigt? Men jag måste faktiskt nämna röken. Visst blir det mjuka konturer och ett fint naturligt ljus, men ibland går det verkligen helt överstyr. I vissa scener är det så dimmigt att jag funderar på om inte någon snart kommer att hitta Gustav II Adolf död i ett bortglömt burspråk……

Bortsett från bildkvalitén tycker jag att det var ett spännande avsnitt och jag kommer absolut att följa serien, även om man får sitta där och kisa, för att se vad som döljer sig bakom dimmorna.

Gårdagen? Jodå, jag kom iväg, jag träffade en trevlig läkare och jag tog mig hem igen. Vad kan man mer begära?

Dagens ordspråk:
Lyckan är som havet, stundom ebb och stundom flod.

Trevlig tisdag!

En trevlig onsdag

Morgonen var lite mulen och grå, men fram på förmiddagen lättade molnen och det blev en ganska behaglig dag och inte bara vädermässigt, för i dag kom Ann-Marie och Baxter och hälsade på. Vi får inte träffas så ofta numera, eftersom de bara är på Gotland periodvis, men det är lika trevligt varje gång vi ses. Jag hade lite lunch förberedd när de kom och efter den gick vi ut på en promenad och vimsade runt på Barkan och andra stigar i Valleskogen i åtminstone en och en halv timme. Över 4 km hade vi gått där och spankulerat, enligt Ann-Maries GPS.

När vi kom hem hit igen var det lagom kaffedags och nu har mina gäster åkt tillbaka till Visby igen och jag har just sett ett avsnitt av den australiska serien Hjärtats Vägar, en lite småtrevlig eftermiddagssåpa.

Dagens ordspråk:
Den som sig i leken ger måste leken tåla.

Vårt digitala liv

Jag gillar Anders Hansen, så visst såg jag hans program Din hjärna igår kväll och vad lärde vi oss då? Igår handlade det om våra skärmar och hur våra hjärnor hanterar dem och varför vi blivit så beroende av dem. Den nya tekniken har praktiskt taget hackat våra hjärnor. Även om vi bestämmer oss för att inte kolla på dem kan våra hjärnor helt klart inte hantera mobilens lockrop. Det räcker med att man har den i fickan, så blir den ett störningsmoment och även om man bestämt sig för att man inte ska använda den, finns ändå suget efter att ta upp den och kolla mail, facebook, sms och annat, nästan oemotståndligt.

Anders Hansen rekommenderade, att man inte ska ha någon typ av skärmar i sovrummet när man ska sova och där syndar ju jag uppenbarligen, för jag har både datorn och mobilen där. Datorn är alltid avstängd, men mobilen ligger på nattduksbordet, fast den är satt på ljudlöst och i viloläge, så automatisk uppdatering, synkning och ljud ligger nere 21.00-07.30. Väckningslarmet och telefonen funkar ändå och den funktionen vill jag ha tillgång till. Jag tycker att det är en bra lösning och även om jag kan ha en och annan natt när sömnen inte vill infinna sig, så rör jag aldrig mobilen nattetid.

Sömnen ja! Jag gick och la mig vid 22-tiden igår och somnade ganska snabbt, vaknade halvåtta när mobilen larmade, stängde av den och vände sida och fortsatte sova. Efter två oroliga nätter med förkylning och förmaksflimmer var jag uppenbarligen inte utsövd ännu. Plötsligt hörde jag att den fasta telefonen i vardagsrummet ringde och när jag inte gick och svarade, satte mobilen igång. Det var en ordförande som ville prata en stund och då var klockan 10.15. Du milde tid! När sov jag så länge senast? Att säga att jag störtade mig upp är väl kanske en överdrift, men morgonrutinerna klarades av på nolltid.

Nu är det dags för en sen lunch, men äter man frukost klockan 10.30 passar det ju ganska bra med lunch vid 14-tiden.

Förkylningen? Den frodas, men halsen känns lite bättre, näsan rinner, men gårdagens nysanfall har lugnat ner sig. Jag tar det med ro!

Dagens ordspråk:
Göm när du har, så har du när du behöver.

Hur står det till i hjärnkontoret?

Det var en helt ljuvlig morgon i dag och jag tog kaffekoppen och tidningen med mig ut. Det var bara 10º i skuggan, men alldeles vindstilla och en härligt värmande sol.

Jag satt ute ett bra tag och funderade över gårdagskvällens båda program på Svt om hjärnan. Först var hela Fråga doktorn ägnat åt vad som händer när man får en hjärnskakning och sedan var det Anders Hansens tur att prata om vår hjärna och hur den fungerar. Det var väldigt intressant och ämnet hjärnskakning fick mig att tänka på när jag fick en sådan i 11-årsåldern. Vi bodde i Vallekvior och hade en bit till skolan och oftast gick vi, men en dag skulle jag få åka med pappa. På cykel alltså, för någon bil hade vi inte.

img055
Här är pappa på cykel, men vem av oss som åkte den gången kan jag inte se och den gången jag fick skjuts av pappa satt jag bak på pakethållaren.

När vi kom ner på samhället var bommarna fällda vid järnvägsövergången, för på den tiden fanns det tåg på Gotland och jag vet inte om olyckan hände när pappa skulle stanna eller om den skedde efter att tåget passerat. Man tror i alla fall att jag fick in foten i cykelhjulet, för den ena skon var alldeles deformerad. Cykeln gick omkull, pappa bröt armen och jag fick en kraftig hjärnskakning. Jag har inga som helst minnen av händelsen, utan det första jag minns är att jag ligger nedbäddad i soffan i vardagsrummet och har väldigt ont i huvudet och allt är bara suddigt och konstigt.

Jag tycker att jag har väldigt dåliga minnen från min barndom och jag har en känsla av att det jag kommer ihåg har jag fått berättat för mig. Den där minnesförlusten kanske har något med hjärnskakningen att göra?

Anders Hansen, programledare i Svt:s nya serie Din Hjärna, pratade om att vår hjärna inte har hängt med i utvecklingen under de miljontals år som gått sedan vi skapades. Den reagerar fortfarande som om vi levde på steppen som vilda djur, som jagade eller jagande. Att hjärnan inte är synkad med vår normala tillvaro. Kan det var därför användningen av psykofarmaka ökar mer och mer både bland barn och vuxna. Vi lever i den bästa av världar, men verkar vara världens olyckligaste människor? Det ska bli intressant att se fortsättningen på serien.

Anders Hansen jagar ut mig på promenader, för han påstår att det är så nyttigt, inte bara för kroppen, utan också för knoppen. 30 min rask promenad om dagen förbättrar minnet och är det så enkelt vore det ju dumt att inte följa det rådet.

På min förmiddagspromenad och kunde jag konstatera att det inte finns något vatten i Robbjensån. Hur ska det gå för öringarna?

När jag kom hem fick jag se tre främmande personer som kom gatan fram utanför mitt köksfönster, först en välklädd kille, sedan en kvinna i snygg kappa medförande en vit storpudel och sist en man som bar hatt.

Nej, men inte nu igen! De var ju här för bara ett tag sedan! En gick mot min dörr, jag var beredd på att dörrklockan skulle ringa, men det skramlade bara till i brevinkastet och på golvet låg ett meddelande om att de tycker att jag ska komma på ett möte i Rikets sal. Jehovas vittnen är på gång igen!

Dagens ordspråk:
Den illa gör, han illa far, och så har det varit i alla dar.

SMHI: Snart drar ovädret in över Gotland……

…..Under tisdagen kommer det att blåsa rejält på Östersjön. SMHI har valt att gå ut med en klass 1-varning som gäller från tisdagskvällen; så kan man läsa på helagotland.se i dag.

SMHI varnar och varnar, men vi får väl se hur mycket det blir av det där ovädret. Hela sommaren har man varnat för ”oväder”, men ännu har jag inte sett till något som är värt den benämningen. Fast det blåser rätt duktigt redan!?!

Igår var det ganska växlande väder. På förmiddagen var jag ute och putsade av fönsterna på utsidan. Jag gjorde färdigt på baksidan och skulle gå ut och ta köksfönstret också, men då duggregnade det. Det klarnade dock upp igen, så efter lunch gick jag ut på en promenad. Inte så långt, men samhället tur och retur i rask takt.

Fram mot kvällen satte jag på tv:n och såg ett par avsnitt av Designated Survivor. Det var första avsnittet av tredje säsongen och där dök till min förvåning dr Mark Greene upp under namnet Mars Harper.

Vilken märklig karriär! Från läkare på ER, till president Tom Kirkmans stabschef.
Man ser att det gått några år mellan fototillfällena, för Anthony Edwards, som skådespelaren heter, har åldrats en hel del. Det känns alltid lika märkligt när man förknippar en skådespelare med en viss karaktär och han sedan dyker upp i ett helt annat sammanhang.

I dag då? Jag har redan varit ute på en vända med Golfen, kollat postlådor, tomater och vindruvor och gjort ett besök på Konsum. Jag tvättade igår, så jag har några lakan att ta hand om, men sen blir det väl inte så mycket mera i dag än att vänta på ”ovädret”.

Dagens ordspråk:
Det är gott att ha någon att hålla i handen, när åskan går
(och har man ingen att hålla i handen, får man väl försöka klara sig ändå)

Sommarnatt

Det är en fantastisk kväll och faktiskt första kvällen i sommar jag suttit ute. Här på uteplatsen har jag 24 grader nu, det är alldeles vindstilla efter dagens blåsande  och över himlen blixtrar det ideligen och långt bort kan man höra åskmuller. Nu var det väl också racka´n om det inte skulle kunna komma in några regnskurar över Klintehamn.

Det är inte många kvällar på sommarn man kan sitta ute och njuta i värmen och det är just det jag uppskattar som mest när jag är på Sicilien eller någon annanstans söderut. Trots att det var varmt och torrt förra sommar var den inte så många varma kvällar och nätter.

Jag glömmer aldrig första gången vi var på Mallorca, det var när jag fyllde femtio. Då var det jättevarmt och när vi varit ute på kvällen och kom hem sent på natten var det ännu 30 grader. Det fanns ingen AC på hotellet och jag trodde inte att vi skulle kunna sova, men man vänjer sig och efter något dygn hade vi anpassat oss och det var inte problem alls.

De sista kvällarna har jag ägnat mig åt att se en serie på Netflix Designated survivor och jag tror att jag är på avsnitt 16 nu, men det finns mycket kvar att se. Jag undrar vad de ska hitta på i 37 avsnitt till?
För att vila mig lite ifrån alla presidentbekymmer valde jag att se en film i kväll och det var när den började gå mot sitt slut som jag upptäckte att det blixtrade.

Nu djäklas myggorna med mig, så nu går jag in och drar ur kablarna till tv och datorer och kryper till kojs. Rapport om alla millimetrarna kommer i morgon, för nu mullrar det riktigt duktig och jag hör det stilla suset av, ett än så länge, stilla regn.

Sov gott!

Jävla Ålesund

Har du sett den norska serien Hemmaplan? Den finns på SvtPlay och nu går säsong 2 på Svt1. Egentligen borde ju ämnet inte alls intressera mig, det handlar nämligen om fotboll, men intrigen med de kvinnliga tränaren, som kommer till nedflyttningshotade laget Varg IL, och hennes kamp för att få laget på fötterna är mycket bra. Ett av Vargs ärkefiender är fotbollslaget Ålösund, av samtliga kallat för Jävla Ålesund.

Jag har varit på bussresor i Norge två gånger och när jag såg det här programmet satt jag och funderade över om jag kanske rent av har varit i Ålesund och ju mera jag tänkte på det desto mer övertygad blev jag om att det nog var så. Det är ju tur att man har bloggen när minnet sviker, för 2012 var jag där och kunde konstatera att Ålesund ligger väldigt vackert och är en mycket fin stad. Vi gick runt i staden med en lokalguide som berättade om de vackra husen.

 

I dag är det en typisk svensk sommardag med blåst och moln som seglar fram i rasande fart över himlen. Solen bryter igen molnen då och då, men det är inte speciellt skönt ute, för det är bara 14,5º i skuggan.

Dagens ordspråk:
Den som inte tycker om någon är olyckligare än den som ingen tycker om.