Månad: januari 2022

Oxveckor

av Ingrid, publicerad i SPF

Så är julhelgerna slut, det är en helt vanlig måndag och oxveckorna tar vid. Nästa helgdag är när påsken närmar sig och det blir långfredag och den infaller först den 15 april i år, så tills dess rullar de vanliga veckorna på. Just nu känns det ganska skönt faktiskt.

Nu får de dra sig tillbaka för den här gången och det sista saffransbrödet är framplockat, för i eftermiddag ska vi ha ett styrelsemöte med SPF här i Lokalen.

I dag är det en solig och fin måndag och jag som tänkt avvakta lite med avjulandet har börjat plocka undan tomtar och annat pynt, för de passar inte riktigt in i miljön när solen strålar in med full kraft. Nej, ner med dem i julkartongen! I eftermiddag har jag annat att tänka på, men i morgon ska jag ta ett ordentligt tag. Resten ska plockas bort, det ska dammas och dammsugas och de ordinarie dukarna ska strykas och läggas på. När jag är klar ska jag köpa mig en vacker tulpanbukett och inbilla mig att det snart är vår.

Uppdatering 2022-01-17: Under vecka 1 konstaterades 545 nya fall av covid-19

Dagens ordspråk:
Allt skulle bli bättre om det kunde göras två gånger.

Ha en glad måndag!

Gudfadern / Uppdatering

av Ingrid, publicerad i Film

I går kväll såg jag Stjärnorna på slottet och då var det Carolas dag. Jag har inte så mycket till övers för henne, men hon skötte sig relativt bra tycker jag. Sen skulle jag ju ha velat ställa några frågor till henne, men det gick ju inte förstås. Sjunger bra gör hon i alla fall. Det kan ingen ta ifrån henne!

Sedan började Gudfadern I på SVT1 och då la jag mig i soffan med den goda julklappspläden över mig, men det blev alldeles för behagligt, så jag kunde inte hålla mig vaken. Jag låg där och blackade en timme sen gav jag upp och gick till sängs och jag har inte brytt mig om att se fortsättningen av den heller. Jag har ju sett de här filmerna ett antal gånger.

I dag har det varit rätt grått och trist väder och väldigt halt, så jag har hållit mig inomhus och passat på att se Gudfadern II, för filmerna finns på SVTPlay så man kan se dem när man vill och den är jättebra och musiken enormt vackert.

Nu har jag nr 3 kvar och den var väl inte så bra, men det ska trots allt bli spännande att se den nu, för den är omklippt av Coppola och kallas The Godfather Coda – The Death of Michael Corleone. I ursprungsversionen var Claudio med i en scen som medverkande i ett folkmusikband. Det ska bli intressant att se om den scenen finns kvar eller om Coppola klippt bort den. Sitter jag rakt upp och ner i fåtöljen ska jag nog kunna ta mig igenom den filmen också utan att somna.

Ha en skön söndagskväll!

Uppdatering 20.45: Coppola var varsam med saxen och Claudio finns med i den nya versionen också. Släktens filmstjärna sitter längst till höger.

Hur många mobilnummer kan du utantill?

av Ingrid, publicerad i Tänkt

Jag tog fel buss när jag skulle till Visby och hamnade i Burgsvik i stället, men jag var inte speciellt ledsen för det, för Burgsvik såg väldigt trevligt ut och dessutom träffade jag en gullig kvinna, som också är från Klintehamn och hon är dessutom medlem i vår SPF-förening.

Vi gick och fikade och sedan följde jag med henne hem. Hon bodde på ett väldigt konstigt ställe, det var i någon slags lada, tillsammans med tre, fyra ganska otäcka karlar, så jag stannade inte så länge och när jag kommit därifrån upptäckte jag att både plånbok och mobil var borta. Jag gick tillbaka och krävde att de skulle lämna ifrån sig mina tillhörigheter, men de skrattade bara åt mig och när jag hotade med polisen skrattade de ännu mer. Polis i Burgsvik?!

Vad skulle jag nu göra? Jag måste få hjälp på något sätt, kreditkorten måste ju spärras och jag måste få kontakt med dem hemma, för nu var klockan helt plötsligt nio på kvällen och jag hade åkt hemifrån tidigt på morgonen. Efter mycket letande både på kaféer, restauranger och i affärer utan att lyckats hitta någon som kunde hjälpa mig, började jag gå mot Klintehamn och efter en stund kom jag fram till ett hus där jag ringde på och en kvinna kom och öppnade. När jag talade om vem jag var och vad som hänt, visste hon genast allt om mig och jag fattade inte hur det kunde komma sig.

”Känner du inte igen mig?”, sa hon. ”Jag är ju prästen som begravde Åke”. Visst ja, det var Elisabeth Sjölander, nu visste jag! Jag fick låna hennes mobil för att ringa hem, men jag kom ju inte ihåg ett enda mobilnummer, så jag ringde till mig själv och fick svar och sedan ordnade allt upp sig och jag vaknade. Jag låg en lång stund och funderade på det här, innan jag gick upp.

Hur många mobilnummer kan du utantill? Förr hade man massor av telefonnummer i huvudet och behövde aldrig använda telefonkatalogen annat än om man skulle ringa till någon okänd. Jag minns ännu många gamla en-, två-, tre-, fyr- och femsiffriga telefonnummer, men dagens 10-siffriga mobilnummer är knepigare och dessutom är det så enkelt att leta fram dem i mobilen, så man behöver inte komma ihåg dem.

Jag ska nog ta och försöka lära mig åtminstone Eva, Bosse och Kristers utantill, så att jag kan ringa dem, om jag skulle bli utsatt för något liknande. Jag älskar ju ”den nya tekniken”, men nog är man bra utsatt när den inte är tillgänglig.

Dagens ordspråk:
Ett brustet rep kan knytas ihop, men knuten känns alltid.

Trevlig söndag!

Många kroppisar blev det

av Ingrid, publicerad i Matprat, Stenstugu

Jag har aldrig gjort så många kroppkakor på en gång förut som igår, men Eva hade skalat, kokat och pressat nästan 5 kg potatis och jag hade en ordentlig skål med fyllning med mig, så det var bara att köra på. 75 stycken blev det och drygt hälften åt vi upp när alla kommit.

Eva skötte kokandet
Bosse blev som vanligt överfallen av hundarna när han och Carina kom.
Carina och dagens födelsedagsbarn Claudio redo att ta för sig
Vi orkade minsann äta tårta också

I dag äts det nog uppstekta kroppkakor både på Stenstugu, Sicklings och i Visby och givetvis här på Odvalds också.

Jag tycker nästan att de är godast uppstekta. Till efterrätt åt jag en god cointreaumarinerad fruktsallad .

Dagens ordspråk:
Det bästa med framtiden är att den kommer en dag i sänder.

Trevlig lördag!

Idag hissar jag….

av Ingrid, publicerad i Matprat, Stenstugu

….den italienska flaggan, för i dag fyller Claudio år, Claudio som bytte Sicilien mot Gotland. I dag ska vi koka kroppkakor på Stenstugu och jag står för fyllningen med bidrag från Bosse som hade en bit skinka i frysen. Eva kokar och pressar potatis och sedan hjälps i åt att göra kroppkakor och koka dem.

Under alla år Eva och hennes familj bodde på Sicilien kom de ibland hem till Stenstugu några dagar under julen, i alla fall Eva och barnen, och då hörde det till att det måste bli en omgång kroppkakor innan de åkte igen. Vi har till och med haft det på menyn Annandag jul. Kroppkakor passar både gotlänningar och sicilianare.

Det har varit en kall fredagsmorgon, vi hade -7,5º i morse, men kylan har mildrats betydligt och nu vid halvtvå är det noll-gradigt och snön vräker ner, men man varnar för att det kan gå över i regn och att det kan bli väldigt halt på vägarna. Det är tur att jag får hämtning och slipper ut och köra.

Dagens ordspråk:
Den som blundar om dagen sover dåligt om natten.

Grattis Claudio!

På julkalasens tid….

av Ingrid, publicerad i Trettonhelgen

….var Trettondedagen jul en dag för vila och återhämtning, för på Trettondagsafton var vi alltid bjudna till Åkes kusiner vid Bosarve i Fröjel och det var stora kalas med mat och allt vad därtill hör och man kom inte hem förrän sent på natten och sen skulle vi ju i ladugården tidigt morgonen efter, precis som alla andra morgnar.

Julkalasandet började redan på Annandag jul, då en av Åkes andra kusiner fyllde år och sedan följde en lång rad av bjudningar hos släktingar och grannar och så skulle vi ju ha julkalas själva också. Det är synd att man inte har några foton från den tiden!

I årets julgrupp från Bosse finns det en amaryllis med 4 stänglar. Den första, som inte syns, tänker snart börja blomma

Jag har gått här och tittat mig omkring och nästa vecka ska det bli ganska skönt att plocka bort julen. Jag var och ryckte i några tomtar och tänkte ta bort dem, men jag behärskade mig. Det är dock helgdag! På torsdag är det Knut och då ska hemmet vara återställt till normalt skick igen och alla tomtar hamnat i julkartongen i väntan på nästa jul. Det enda jag brukar ha kvar januari månad ut är uteslingan.

Det är en solig och fin Trettondag med ganska friska vindar och någon enstaka minusgrad och i natt har det kommit ett tunt lager snö. Jag tror inte att jag går ut på någon promenad i dag, men jag ska ta en vända med bilen lite senare, för jag behöver ta en vända in på Konsum igen. I morgon fyller svärsonen år och då ska det bli kroppkakskalas på Stenstugu.

Dagens ordspråk:
Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas.

Trevlig Trettondedag jul!