Trettondagsafton

Inför den här helgen är det nog många som redan har städat bort julen, för även om vi pratar om att ”Tjugondag Knut ska julen ut”, så räknas Trettondagen som den sista dagen i julhelgen. Jag har fortfarande julpyntet kvar, men i dag kastade jag ut två blåa hyacinter.

Inte för att de vissnat, utan de blommade väldigt vackert, men de doftade så enormt starkt. När det första man känner, när man vaknar på morgonen, är doften (stanken) från hyacinter blir det bara för mycket, så i dag åkte de ut innan jag ens satt på morgonkaffet. Man får hålla sig till de vita, de är bra mycket diskretare.

Det är en gråmulen trettondagsafton i år med ett par plusgrader och regnet hängande i luften, men då och då glimtar solen till i alla fall. Det kanske kan bli en promenad i dag också, men först ska jag ta hand om en strykhög.

Igår gick jag ut på en Klinterunda på förmiddagen och det var faktiskt ganska behagligt, speciellt i skogen. Jag var rädd att det skulle vara halt på asfaltsvägarna, för på Gotlandsradio rapporterade man om svår halka på morgonen, men det var ingen fara alls, så när jag passerat skogen fortsatte jag rundan via Djurgårdslundsvägen som vanligt.

På hemvägen svängde jag av från Donnersgatan för att ta Åbrogatan hem och då passerade jag lekplatsen på Torget, där det var det helt tomt. Inte ett barn i sikte bland apor och lejon.

Dagens ordspråk:
Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna.

Trevlig Trettondagsafton!

Jag tittade ut och fick se….

….mannen på taket! Där gick han lugnt och stilla längs hela taket, förmodligen för att kolla någon takfläkt. Även om det finns ett skyddsräcke så är det uppenbarligen en man som inte lider av höjdskräck.

Det finns många klassiska filmtitlar att referera till; Mannen på taket i dag och I dimma dold i söndags.

I dag är det Rut som har namnsdag och jag känner flera som heter det; både släktingar, grannar och andra bekanta och det är kanske inte underligt att många äldre kvinnor har det namnet, för enligt Wikipedia var namnet Rut år 1900 på 12:e plats på listan över de populäraste namnen bland nyfödda flickebarn. För min del är det främst min svärmor Rut som jag tänker på den här dagen. Hon kom från Deje i Värmland och min svärfar Adolf, från Stenstugu på Gotland, träffade hon i Boston där de båda hamnade när de emigrerade till USA. Jag har skrivit om dem och deras liv tidigare så jag ska inte upprepa mig, men om du vill kan du läsa om dem HÄR.

Dagens ordspråk:
Ingen vet vad han förmår förrän han har försökt.

Grattis alla Rutor!

Årets första Glada måndag / Kvior

Första vardagen på det här nya året har det i alla fall varit ordentligt ljust och trots att Gotlandsradion pratar om gråväder har jag sett solen nu på morgonen. Det kan man verkligen glädja sig över!

Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp måndagarna med en glad bild och jag är glad över mina julkort, som ännu får de stå framme ett tag innan jag plockar bort dem. När det är dags att ”jula av”, lägger jag dem i en plastpåse, sätter på en postit-lapp med årtalet och så åker hela härligheten ner i en låda i bokhyllan. När vi flyttade tömde jag den lådan, men nu börjar den fyllas på igen.

Kvior

Jag har förstått att en del undrat över vad en kvia är för någonting; kvia eller kvior som i till exempel Valle kvior. I Allnakku kan man läsa att: Kvior, eller kveiar på gutamål är en liten, smal körväg, eller en utfartsväg från gårdar som ej ligger vid stora landsvägen.

Uppdatering 22-01-17: Under vecka 52 konstaterades 390 nya fall av covid-19

Dagens ordspråk:
Det man gör gärna, gör man i regel bra.

Glad måndag!

I dimma dold……

….har jag varit ute på en söndagspromenad. Det är väldigt tjockt i luften i dag och man ser inte långt i dimman, men det är alldeles vindstilla och drygt fem plusgrader och under tiden jag var ute var det i alla fall uppehållsväder. Jag satte kurs mot villan som brann på nyårsaftonskvällen för att se om det var det hus jag trodde och det stämde.

Sedan tog jag Wallins åkerväg ut till Vallekvior och så hem via den. Jag hade tänkt gå via Bönders, men jag ändrade mig, för det var inte trevligt att gå på landsvägen. Det var mycket trafik och väldigt stänkigt. Annars var promenaden ganska behaglig. Jag var lite domnad i fötterna i början, men det blev bättre efter ett tag. Det gäller nog att kämpa på!

Dagens ordspråk:
Det är bättre att foten slinter än tungan.

Ha en behaglig Lillnyårsdag!