Hur många mobilnummer kan du utantill?

av Ingrid, publicerad i Tänkt

Jag tog fel buss när jag skulle till Visby och hamnade i Burgsvik i stället, men jag var inte speciellt ledsen för det, för Burgsvik såg väldigt trevligt ut och dessutom träffade jag en gullig kvinna, som också är från Klintehamn och hon är dessutom medlem i vår SPF-förening.

Vi gick och fikade och sedan följde jag med henne hem. Hon bodde på ett väldigt konstigt ställe, det var i någon slags lada, tillsammans med tre, fyra ganska otäcka karlar, så jag stannade inte så länge och när jag kommit därifrån upptäckte jag att både plånbok och mobil var borta. Jag gick tillbaka och krävde att de skulle lämna ifrån sig mina tillhörigheter, men de skrattade bara åt mig och när jag hotade med polisen skrattade de ännu mer. Polis i Burgsvik?!

Vad skulle jag nu göra? Jag måste få hjälp på något sätt, kreditkorten måste ju spärras och jag måste få kontakt med dem hemma, för nu var klockan helt plötsligt nio på kvällen och jag hade åkt hemifrån tidigt på morgonen. Efter mycket letande både på kaféer, restauranger och i affärer utan att lyckats hitta någon som kunde hjälpa mig, började jag gå mot Klintehamn och efter en stund kom jag fram till ett hus där jag ringde på och en kvinna kom och öppnade. När jag talade om vem jag var och vad som hänt, visste hon genast allt om mig och jag fattade inte hur det kunde komma sig.

”Känner du inte igen mig?”, sa hon. ”Jag är ju prästen som begravde Åke”. Visst ja, det var Elisabeth Sjölander, nu visste jag! Jag fick låna hennes mobil för att ringa hem, men jag kom ju inte ihåg ett enda mobilnummer, så jag ringde till mig själv och fick svar och sedan ordnade allt upp sig och jag vaknade. Jag låg en lång stund och funderade på det här, innan jag gick upp.

Hur många mobilnummer kan du utantill? Förr hade man massor av telefonnummer i huvudet och behövde aldrig använda telefonkatalogen annat än om man skulle ringa till någon okänd. Jag minns ännu många gamla en-, två-, tre-, fyr- och femsiffriga telefonnummer, men dagens 10-siffriga mobilnummer är knepigare och dessutom är det så enkelt att leta fram dem i mobilen, så man behöver inte komma ihåg dem.

Jag ska nog ta och försöka lära mig åtminstone Eva, Bosse och Kristers utantill, så att jag kan ringa dem, om jag skulle bli utsatt för något liknande. Jag älskar ju ”den nya tekniken”, men nog är man bra utsatt när den inte är tillgänglig.

Dagens ordspråk:
Ett brustet rep kan knytas ihop, men knuten känns alltid.

Trevlig söndag!

24 reaktioner till “Hur många mobilnummer kan du utantill?”

  1. När det bara fanns vanliga telefonnummer så var jag en fena på att kunna nummer utantill men numera finns liksom inte behovet. Skrämmande nog kan jag bara husses och mitt eget så jag ska ta och lära mig barnens också. Känns som ett bra alternativ.

    Vilket klokt ordspråk i dag.

    Kram och god söndag!

  3. Det där kallar jag en riktig mardröm! Hua!

    Du har alldeles rätt Ingrid. Det är inte lätt att lära sig de 10-siffriga mobilnumren och det behövs ju inte heller. Hm. Bara att scrolla fram önskat namn och trycka på en knapp…

    Ja, det vore nog inte så dumt att lära sig i alla fall numren till sina allra närmaste, om man av någon anledning skulle behöva ringa från en annan mobil. I nuläget vet jag de två slutsiffrorna, som jag kollar extra vid de tillfallen jag använder Swish. Fråga mig inte varför. Ganska meningslöst egentligen.

    Klokt ordspråk! Tack för att du delar med dig av klokheterna. 🙂
    Kram
    Gigi

    1. Det var riktigt otrevligt faktiskt, så det var gott att vakna. Bättre att veta två slutsiffor än inga alls kan jag tycka, för då har du ju lite koll i alla fall. Kram

  4. Jag är tacksam att jag lyckats lära mig mitt eget mobilnummer. Vilka hemska drömmar du har! De är ju rena skräckhistorierna. Du kunde skriva ner dem och ge ut i bokform. Hade blivit en succé. Kram

  5. Otäck dröm, klart att man funderar lite efter en sådan, har ofta drömmar som är så knepiga att det krävs lite tankeverksamhet efteråt.

    Jo, man borde skriva upp de viktigaste numren ifall telefonen försvinner.
    Har gjort så själv så jag åtminstone kan nå min fru och lillebror om något skulle hända.

    Tillönskar dig en fin söndag nu. 🙂

  6. Jag kan inte något mobilnummer inte ens mitt eget men
    jag har skrivit upp det och klistrat fast det på mobilen. Makens, sonens och mitt eget har jag dock uppskrivet på en lapp i plånboken.
    Ha en fortsatt skön söndag.

  7. Började ana ugglor i mossen, redan när du tog fel buss och hamnade i Burgsvik istället för i Visby…kunde inte låta bli att skratta åt dina upplevelser, även om jag förstår att det inte varit så roligt om det hade hänt i verkligheten…
    Ja, nu har du väckt en tanke angående mobilnummer. Jag kan makens, inga andra. Jag vet bara inte var jag skulle lägga en lapp med döttrarnas, jag har ju aldrig med mig någon handväska på mina promenader, men numera alltid mobil. Men gamla telefonnummer kan jag! Till ingen nytta..
    Ha det gott, kram, Monica

    1. Det är mycket man kan till ingen nytta. Jag kan en lång ramsa med tyska substantiv i maskulinum, men jag har totalt glömt varför jag har lärt mig dem. Der Bär, der Bauer, der Krist, der Gesäll, der Garf……..
      Kram

      1. An, auf, hinter in, neben, über, unter, vor och zwischen styr ackusativ och durch, für, gegen, ohne, um styr dativ.
        Vad det nu betyder? Men jag kan det… 😂

  8. Oj först höll jag andan
    tur att det var en dröm
    Ja du jag kan inte många mobilnummer
    Jag har sifferminne men nä det är svårt
    Två minns jag om jag räknar bort sos och polisens
    Svårt med min egna men det är samma som makens nästan

  9. Ingen trevlig dröm! Bra med en påminnelse om mobilnummer. Just nu kan jag endast mitt eget, makens och sonens och yngsta barnbarnets. Att jag kan detta nummer beror på att det endast skiljer en siffra mellan hans nummer och sonens.

  10. Läskig dröm, men tänkvärt! Jag kan mitt mobilnummer – det som Lasse hade och äldste sonens … sen är det stopp vad gäller aktuella nummer, men jag kommer ihåg flera telefonnummer från innan mobilernas tid.
    Kram

  11. Oj, vilken berättelse. Trodde först att den var sann och tyckte det var så synd om dig, men sedan kom lösningen.
    Jag kan i princip inget telefonnummer längre.

Kommentarer är stängda.