Jag tog mig en Klinterunda i dag också efter lunchen och när jag kom ut hade jag solen rakt i ögonen som en strålkastare. En granne kom också ut just när jag passerade och vi stod där och kisade i solskenet. ”Den har man inte sett på länge”, sa hon och jag höll med.
Inte kan man undvika att kasta ett getöga i en spegel som man passerar, i alla fall kan inte jag låta bli att göra det. I dag gick jag ett steg längre:
Trevlig fortsättning på måndagen!
Måndagen började lika regntung och grå som alla dagar varit den senaste tiden, men på Gotlandsradion pratade man om att det skulle kunna lätta under dagen och när jag satt och åt min stekta flundra fick jag se en ovanlig färg över hustaken.
Dagens ordspråk:
Rätten är en vaxnäsa, man kan vrida den hur man vill.
I dag är det Fars dag, eller som man kan säga på gutamål – Ofars dag:
Ofar betyder vår far eller far i huset. Det är inte säkert att han behöver eller vill ha någon ny slips på fars dag, men det är en lämplig dag för hans favorittårta.
Någon far har jag av naturliga skäl inte i livet, men man kan ju uppmärksamma den här dagen i alla fall och på förmiddagen var jag på pappa Helges och Åkes gravar och tände ljus och sedan var jag bjuden till Stenstugu på lunch, där båda sönerna var hemma och firade pappa Claudio. Fläskkotlett och god ugnsstekt potatis smakade väldigt gott.
Bosse har varit ute och fiskat igen och kom hit med flundror och lax på förmiddagen, så jag får verkligen variation i kosten. Laxbitarna la jag i frysen och flundrorna flådde jag och dem ska jag steka i morgon. Det blir gott som omväxling till förra veckans frosseri i rotmos och fläsklägg. Jag har förresten lite rotmos kvar – man kanske skulle testa det till stekt flundra?
Dagens ordspråk:
Man har inte roligare än man gör sig.
Grattis alla pappor!
Jag har just kommit hem efter en ganska skön Klinterunda. Det är behagliga 8-9 plusgrader och alldeles vindstilla, men ett och annat regnstänk kom det, fast mest när jag gick genom skogen, för där droppade det från träden. Man får faktiskt gå lite försiktigt nu med tanke på lövhalka, men trottoarerna är rätt skapligt rena i alla fall.
De senaste kvällarna har jag suttit och sett en finsk kriminalserie på Netflix; Karppi, eller Deadwind, som den heter på engelska. Än så länge finns det bara en säsong av den, men nr 2 lär ska komma snart. Nu måste jag försöka hitta något nytt att fördriva kvällarna med, men det ska nog ordna sig. Lördagskvällen är i alla fall klar, för då håller jag mig till Svt1, som bjuder på Robins och Andra åket och skulle jag inte vara sömnig nog när det är slut, blir jag det definitivt om ser Killing Eve också.
Ha en fin fortsättning på lördagen!
Det är en grå och blöt lördag och tråkiga nyheter gör ju sitt till för att det ska kännas dystert. Igår gick jag ut på en promenad trots tråkvädret. Inte var det speciellt skönt, men jag försöker lyda Anders Hansens råd att röra på mig även om det tar emot. Få se om jag övervinner latmasken i dag också?
Har du läst om Warfsholm? Den frågan fick jag via ett sms från vår SPF-ordförande igår kväll. Nej, det hade jag inte gjort och fattade först inte vad hon menade. Vi har haft planer på att ha vår påskfest där (SPF alltså), så jag trodde att det hade något med det att göra och det hade det i och för sig också, för när jag kollade på helagotland.se fick jag se att Warfsholms driftsbolag begärt sig i konkurs. Så ledsamt!
Hur blir det nu med vårt julbord? I en artikel i GA i dag säger Sanna Göthman att hon ska försöka hjälpa konkursförvaltaren att hitta en ny operatör och att hon inte gett upp hoppet om att de bokade julborden blir av liksom sommarens bröllop, men jag vet inte vad man ska tro om det egentligen.
Dagens ordspråk:
Optimisten tror att den värld vi nu lever i är den bästa möjliga, och pessimisten fruktar att det är sant.
Igår var det i alla fall ljust och det gav mig lite energi, men i dag är det ett riktigt typiskt novemberväder igen och jag börjar dagen med Fem en fredag, eftersom jag ändå sitter här vid datorn. Det är lite pyssel med bokningar och annat för vår SPF-förening nu när 2020 års program snart ska vara klart.
I dag vänder elisamatilda på spelet och vill ha en fråga på sina påståenden.
1. Det får mig att vilja ligga på soffan hela dagen.
Vad gör en bra bok?
2. Något som gör att pulsen ökar lite mer än vanligt.
Vad är förmaksflimmer?
3. Det jag mest ser fram emot under november.
Vad är ett studiebesök på Gotlands Fornsal?
4. Det är något jag går förbi varje dag.
Vad är en tidningshylla?
5. Utan det klarar jag mig inte i köket.
Vad är en pepparkvarn?
Nu har jag sett tre avsnitt av TV4:as Expeditionen, men jag tror inte att det blir flera. Vilket trams! Det ser i och för sig jättejobbigt ut och jag skulle inte vilja försöka ta mig fram bland stenar, rötter och trappor, men en så väldigt utmaning kan det väl ändå inte vara. Stigen de går på är ju lika trafikerad som Drottninggatan. Där är en ständig ström av andra vandrare. Det är ju inte precis vildmarken vi talar om. Och så är jag väldigt trött på Dominika Peczynski, som vi tydligen ska tycka synd om. Den som sig i leken ger, får leken tåla, så är det bara. Sitta där och gnälla och vilja åka hem så fort det tar emot. Nej!
Dagens ordspråk:
Goda nyheter och färskt bröd är inte saker att gömma på.
Det skramlade till hemskt i brevinkastet och dunsade hårt i golvet! Vad i hela friden kan det vara? Jag gick genast och tittade efter och det var en trevlig överraskning från Postkodlotteriet.
För första gången sedan Åke gick bort har jag kokat en fläsklägg och gjort rotmos i dag och när jag ändå var i farten, så blev den en kytsneipå också. Jag ville utnyttja det goda kokspadet. De här rätterna klarar jag utan kokbok, men annars gillar jag att kolla olika recept när jag ska göra någonting. Det är aldrig fel med lite ny inspiration.
Åke älskade rotmos. Han ville helst ha rotmos varje dag och han åt den kall som smörgåspålägg, så jag har kokat många grytor rotmos i mitt liv. Ibland fuskade jag och köpte rotmos på rulle och den var också god, påstod han. Nu har jag alltså inte ätit rotmos och fläsklägg sedan januari 2012, så det var verkligen nymodigt och väldigt gott. Jag har smakat av och smakat av så rejält, så jag tror inte att jag behöver någon kvällsmat egentligen, men en liten portion av den ena eller andra sorten blir det nog i alla fall.
Och förrådet har blivit städat och de stackars pelargoniorna står nu i en låda utan jord i förrådet under trappan. Nu får vi se om de behagar överleva vintern där. Jag var väldigt nöjd med mig själv när jag städat färdigt och öppnade dörren och tittade in en extra gång, när jag gick förbi där då jag skulle gå till soprummet med komposten, för jag ville ta en extra titt på tjusigheten. 😉
Trevlig fortsättning på dagen!
Livet efter 80 