Farsdagslunch på Stenstugu

Söndagen började ju rätt bra med nästan ingen blåst och lite solsken, men innan det var dags för mig att åka iväg hade det blivit allt dimmigare. Det kändes riktigt kyligt när jag gick ut till garaget, men solen lyste ännu lite svagt. På Stenstugu var båda barnbarnen hemma och Eva stod redo med maten.

Eva satte på kaffet och när Gaetano var färdigt med det jag ville ha hjälp med – en uppdatering av hemsidan för Italiens vänner Gotland, satt vi kvar vid bordet, drack kaffe och åt pepparkakor och pratade en stund innan jag åkte hem. Dimman hade tätnat under eftermiddagen och jag ville åka innan det blev mörkt.

Väl hemma hamnade jag framför teven. Just nu ser jag den femte säsongen av The Crown, med Imelda Staunton i rollen som Drottning Elisabeth och igår såg jag de sista avsnitten. Jag tycker att den här femte säsongen är bra, men inte i klass med de föregående. Det är liksom inget flyt i den, utan de tio avsnitten känns nästan som separata filmer.

I dag är det måndag och det är en klassiskt grå novemberdag med 8º och svaga vindar. Jag tror att jag ska ge mig på bokhyllan i vardagsrummet i dag, men först av allt ska jag gå ut i förrådet och ”slakta” pelargoniorna och ta in dem så de inte riskerar att frysa. Det här milda vädret kan väl inte hålla på hur länge som helst?

Glad måndag!

Fars dag

Sedan 1949 har Fars dag eller Ofars dag, som man säger på gutamål, firats den andra söndagen i november, men den blev inte populär förrän på 70-talet. Jag kan faktiskt inte minnas om vi firade fars dag när jag var barn, men det skulle jag tro. För han var en älskad pappa!

Min pappa har ju varit borta länge, men här är han i alla fall ute på en cykeltur. Jag tror inte att det är jag som sitter på cykeln utan någon av mina småsystrar.

Vi hade inte bil, så det blev många cykelturer runt i omgivningarna. Och när vi var små och inte kunde cykla själva spände pappa en cykelkärra efter sin cykel och på cykelkärran satte han en trälåda där vi barn placerades. Sen bar det ut på äventyr till Vivesholmar, Masshagen eller kanske Korumpen.

Tack pappa för allt du lärde oss om djur och natur!

Det var kallt i morse, men det är alldeles vindstilla och en aning solsken nu på förmiddagen. Jag är bjuden till Stenstugu på farsdagslunch, för där ska vi fira pappa Claudio!

Grattis alla pappor!

Besviken

Det är en helt fantastisk novemberlördag med svaga vindar, en klarblå himmel och runt 13º. Jag har inte varit på någon promenad, utan det blev en biltur på förmiddagen i stället och jag började med att åka till Konsum.

Där hade de släppt loss tomtar av olika storlekar och den här var en riktig bjässe. Förutom den vanliga veckohandeln köpte jag nya gravljus och en bukett rosor, för det är ju Fars dag i morgon.

Det jag handlat var inte något speciellt ömtåligt, så jag fortsatte direkt upp till Fröjel kyrkogård. Batteriljusen, som jag köpte hos Clas Ohlsson i tisdags, satte jag bland växterna i gravlådorna på Åkes och hans föräldrars grav och det blev riktigt bra. Och så fick Åke fem rosor. På Emma o Gustav grav satte jag ett nytt ljus i gravlyktan.

Nästa stopp blev på Klinte kyrkogård och det blev verkligen en besvikelse. Så det såg ut! Förutom att det var ogräsigt och okrattat var de liggande gravstenarna och gravlyktan nedsmutsade av jord. Jag misstänker att kyrkogårdsarbetarna kört med lövblåsare i stället för att räfsa ihop löven och på det sättet sprutat upp jord och skräp. Det fanns en borste bland redskapen, men den var full av jord den också, så när jag försökte använda den blev det ännu värre och vattnet var avstängt, så det gick inte att spola av vare sig kvasten eller stenarna. Det var inget annat att göra än att åka hem och hämta vatten och en borste.

Lite bättre blev det i alla fall, och pappa fick några rosor han också.

Vi betalar en summa varje år för gravskötsel, men frågan är vad vi betalar för egentligen? Att det var en massa löv som jag fick kratta bort har jag förståelse för, för med de hårda vindar vi har haft kan de ha kommit långt bortifrån, men ser man att gräsklippare och lövblåsare sprutar upp gräsklipp och jord på växter, lyktor och gravstenar ska man se till att städa bort det. Det tycker jag faktiskt att man kan begära. Förra gången jag var där var ljungen och murgrönan dolda under en massa gräsklipp. Så har det aldrig sett ut på Klinte kyrkogård förut!!

Det blev en sen lunch i dag, för jag var inte hemma igen förrän klockan var halvtvå. Jag hade köpt ett par fläskkotletter på Konsum, så det var kvickt tillagat. Potatisen skär jag i bitar och kör en stund i mikron och sen eftersteker jag den bredvid köttet. Kotletten var lite seg, men god ändå!

Nu börjar amaryllisarna slå ut.

Trevlig lördag!

Vilken härlig….

….Fars dag det blev, men lite motgångar ska det ju alltid vara. Jag gav mig iväg hemifrån i god tid och körde direkt till Konsum för att köpa gravljus och lite annat smått och gott. Till min förvåning fanns det inga kvar! Hyllan gapade helt tom, förutom några stora blockljus som inte får plats i mina lyktor. Så försmädligt! Då får jag väl åka till kyrkogården ändå och gå in i kyrkan och tända ljus där, tänkte jag och började med att åka till Fröjel, men inte heller den planen höll….

Det var bara att gå till graven och titta till den och sedan åkte jag till Stenstugu där Eva stod med middagen färdig, en härlig lasagne, eller rättare sagt två stycken, för Edoardo och Gaetano var också hemma och då går det åt en hel del och de tackar inte nej till en matlåda heller. 😉

Mätt och belåten åkte jag sedan hem igen och satt och såg på ett avsnitt av New Amsterdam, tog mig en kopp kaffe och såg ett par avsnitt till och sedan var det dags att gå till Rondo.

Salongen var fullsatt och föreställningen var en väldigt fin hyllning till Fader Allan. Förutom det tjugotal personer som fanns på scenen dök många av hans gamla vänner upp på en bildskärm, där de vittnade om sin beundran för Allan Nilsson. Det var verkligen en toppenkväll och jag skrattade så tårarna rann och ibland rann tårarna nästan av vemod.

Klockan var över tio innan jag var hemma igen och jag kunde ju inte gå och lägga mig på direkten, för i öronen ringde ännu tonerna från slutnumret Gunatt. Hela ensemblen sjöng med och på scenen fanns även tre fjärdedelar av Ainbusk: Annelie Roswall, Birgitta ”Bittis” Jakobsson och Marie Nilsson Lind.

I dag då? Det har varit en rätt solig förmiddag, men nu har det mulnat till. Jag har pysslat med lite av varje. Lagt in en annons för SPF på helagotland.se, bloggvandrat, tagit vara på tvätt och pratat med min syster Kerstin och nu har jag ätit lunch och ska ta mig ut på en Klinterunda.

Dagens ordspråk:
Man må fara hur långt man vill, aldrig kommer man ändå ifrån sig själv .

Glad måndag!

Grattis alla papppor!

I dag har det varit en väldigt solig och vacker morgon, men nu vid tiotiden har det börjat mulna till igen. Jag har varit i badrummet och försökt snygga till mig, för jag är bjuden på lunch till Stenstugu i dag och i kväll ska vi, Eva, Claudio och jag, ju gå på Rondo och titta på Fader Allan.

Jag vet att många tycker att det är fånigt att fira fars och mors dag och de säger att man kan fira sina föräldrar vilken dag som helst på året och det är ju upp till var och en att göra som man vill, men vi har alltid försökt ordna till något trevligt på de här speciella dagarna.

2010 kom Eva hem från Sicilien och överraskade oss lagom till Fars dag och då var vi på Toftagården och åt middag.

Nu har vi ju bara pappa Claudio att fira, men innan jag åker till Stenstugu, ska jag ta en vända till Klinte och Fröjel kyrkogårdar och tända ljus för de pappor vi har som ligger där, pappa Helge, pappa Adolf och så pappa Åke.

Dagens ordspråk får bli en travestering, som min pappa myntade på uttrycket ”Den illa gör den illa far”, det passar i dag tycker jag: Den illa gör den blir far. 🙂

Ha en skön söndag!