I dag är det mulet och dystert igen, men man får försöka julpyssla lite i alla fall. Jag har gjort rent fläkten och putsat fönstret och bytt gardiner i köket och nu ska jag göra detsamma här i sovrummet. Utsidorna gned jag av igår, för då var det skapligt ute.
Det är roligt med gamla kort och här kommer ett till från Stenstugu. Det var en konst att lägga lass av löst hö, men jag har faktiskt gjort det och med ett ganska gott resultat, fast det kanske berodde på att jag hade ju samma skickliga upplastare som svärfar har på bilden.
Bella och Viveka fanns ännu kvar på gården när jag kom till Stenstugu, men de hade inte många arbetsuppgifter kvar längre. De användes i skogen och till att dra radhackan på bet- och oljeväxtåkrar.
Jag tror att de var kvar så länge att Eva nog har suttit på ryggen på någon av dem. När de skulle skickas till slakt åkte svärfar och svärmor till fastlandet och stannade där några dagar, så att de skulle slippa vara hemma när slaktbilen kom.
I ladugården fylldes den del som kallades stallet på med kor och i fölstian skuttade kalvar omkring.
Och bilbesiktningen är ute i god tid. Jag fick en inbjudan från dem i dag till ett besök den 3 mars. Det vill till att ha lång framförhållning! Jag undrar hur många gånger jag kommer att ändra den tiden innan det är dags?
Dagens ordspråk:
Skomakarens hustru och smedens häst har de sämsta skorna.
Livet efter 80 