Fem en fredag v45 – Jeopardy, Expeditionen

Igår var det i alla fall ljust och det gav mig lite energi, men i dag är det ett riktigt typiskt novemberväder igen och jag börjar dagen med Fem en fredag, eftersom jag ändå sitter här vid datorn. Det är lite pyssel med bokningar och annat för vår SPF-förening nu när 2020 års program snart ska vara klart.

I dag vänder elisamatilda på spelet och vill ha en fråga på sina påståenden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. Det får mig att vilja ligga på soffan hela dagen.
Vad gör en bra bok?

2. Något som gör att pulsen ökar lite mer än vanligt.
Vad är förmaksflimmer?

3. Det jag mest ser fram emot under november.
Vad är ett studiebesök på Gotlands Fornsal?

4. Det är något jag går förbi varje dag.
Vad är en tidningshylla?

5. Utan det klarar jag mig inte i köket.
Vad är en pepparkvarn?

Nu har jag sett tre avsnitt av TV4:as Expeditionen, men jag tror inte att det blir flera. Vilket trams! Det ser i och för sig jättejobbigt ut och jag skulle inte vilja försöka ta mig fram bland stenar, rötter och trappor, men en så väldigt utmaning kan det väl ändå inte vara. Stigen de går på är ju lika trafikerad som Drottninggatan. Där är en ständig ström av andra vandrare. Det är ju inte precis vildmarken vi talar om. Och så är jag väldigt trött på Dominika Peczynski, som vi tydligen ska tycka synd om. Den som sig i leken ger, får leken tåla, så är det bara. Sitta där och gnälla och vilja åka hem så fort det tar emot. Nej!

Dagens ordspråk:
Goda nyheter och färskt bröd är inte saker att gömma på.

Förmiddagspromenad med Fridolf

Matte har åkt till Stockholm och husse jobbar, då får farmor ta vid. Det är lite grått i dag, men ganska hyfsat ändå, så när jag pysslat färdigt här hemma åkte jag till Sicklings och gick en promenad med Fridolf. Han var nog måttligt intresserad egentligen, för han ville nog helst vara hemma i fall matte skulle komma tillbaka. Väl hemma på Sicklings igen for han runt och busade en stund tills han fick lite godis, gick och drack lite vatten och sen la han sig ute i farstun och väntade igen.

Nu har han och husse varit här hos mig en stund och husse har satt in en dörrkikare i min ytterdörr. Jag kan inte se vem det är som står utanför dörren varken från köksfönstret eller genom dörrens råglasruta. Nu känns det bra att veta att jag kan spana in vem det är som ringer på dörren och avgöra om jag ska öppna eller inte.

Ha en skön fredagskväll!

I dimma dold….

…är en film från 1953 och trots att jag bara var 13 år då den gick på Klintebion, fick jag se den. Givetvis var den barnförbjuden, men pappa smugglade in mig efter att lyset i salongen släckts och filmen börjat och så smet vi iväg ut innan ljuset tändes igen. Allt med biografägarens goda minne förstås. Jag kom att tänka på den filmen eller rättare sagt titeln, när jag satt och såg Vår tid är nu igår kväll, för där var det dimmigt minsann.

Jag fick dock en förklaring till dimman när jag läste en recension av Vår tid är nu i GP och speciellt stycket om rökmaskinen, gjorde att jag förstod att det inte var något fel på min tv igår kväll.

Carl Petterson Moberg skriver:

…..Trots att det hela till viss del döljs av seriens stora kämpe – rökmaskinen.

Förlåt. Det kanske är tjatigt? Men jag måste faktiskt nämna röken. Visst blir det mjuka konturer och ett fint naturligt ljus, men ibland går det verkligen helt överstyr. I vissa scener är det så dimmigt att jag funderar på om inte någon snart kommer att hitta Gustav II Adolf död i ett bortglömt burspråk……

Bortsett från bildkvalitén tycker jag att det var ett spännande avsnitt och jag kommer absolut att följa serien, även om man får sitta där och kisa, för att se vad som döljer sig bakom dimmorna.

Gårdagen? Jodå, jag kom iväg, jag träffade en trevlig läkare och jag tog mig hem igen. Vad kan man mer begära?

Dagens ordspråk:
Lyckan är som havet, stundom ebb och stundom flod.

Trevlig tisdag!

Skatt på plastkassar

Skatt och skatt och skatt och skatt; nu blir det skatt på plastkassar också. Det läste jag i DN i dag.

Skatten, som ska träda i kraft 1 maj nästa år, tas ut med tre kronor per plastbärkasse. I dag kostar en sådan redan mellan två och tre kronor i butiken, så priset för kund kommer att hamna runt fem kronor. Förutom plastpåsen för matvarorna vid kassan, blir det en skatt på 30 öre på de små genomskinliga påsarna som används för frukt och grönsaker.

Jag använder min korg, tygkassar och så sådana här genomskinliga nätkassar för frukt och grönt. De är tvättbara och kan användas hur många gånger som helst. Fast visst händer det att jag gör ett spontanköp och blir tvungen att betala för en kasse. 5:- är kanske inte så mycket, men nog kan man använda den summan på ett bättre sätt. Femöres kolor finns inte längre, men på Kupan kan man få en kopp kaffe, plus påtår, för det beloppet.

Sen undrar jag om de där småpåsarna som är nerbrytningsbara, som Konsum infört i stället för de små plastpåsarna för frukt och grönt, också räknas som plastpåsar? Jag använder dem hur som helt inte, för jag tycker att de är så otäcka och luktar så illa.

Vad är nästa steg? Skatt på plastpåsar för infrysning och förvaring? Tala om att man kan bli skattetrött.

Trevlig fortsättning på dagen!

Grinig?

Nu är det dags för sängen, men innan jag skulle stänga av datorn kollade jag nyhetsrubrikerna på helagotland.se. Det är alltid roligt att se vad som hänt under dagen/kvällen.

Hur är det med svenskan? Följande rubrik och inledande text hittade jag där i kväll. Min avsikt var inte alls att leta fel, men det här fick mig att reagera på allvar:

De vill ha en till ambulans på Gotland
Gotland har för få ambulanser. Det menar Socialdemokraterna på ön. Därför föreslår de ytterligare en ambulans i deras budget i november.

Man har ju fått lära sig att det är fult att märka ord, men ibland bara måste jag, även om jag ju vet att man inte ska kasta sten när man sitter i glashus,  för  även jag gör stavfel, tappar småord och gör andra konstigheter i mina texter, fel som jag ofta  inte hittar förrän flera dagar senare om jag går tillbaka och läser ett inlägg,  men jag kan ändå inte låta bli att  förfäras över hur pressen misshandlar det svenska språket ibland.  De borde ju vara proffs!

Så här vill jag ha det:

De vill ha en ambulans till på Gotland
Gotland har för få ambulanser. Det menar Socialdemokraterna på ön. Därför föreslår de ytterligare en ambulans i sin budget i november.

Trevlig lördag

Jag vaknade ganska tidigt, men lyckades somna om och sov till strax före åtta. Det är en alldeles lagom tid för att gå upp en lördagsmorgon tycker jag. Efter att ha suttit vid köksbordet och ätit frukost och lyssnat på Ring så spelar vi, gick jag runt och vattnade, både ute och inne. Det har varit en lördag då molnen kommit och gått, men det ser inte ut att bli något regn i alla fall. Jag vattnade rabatterna igår kväll, så det behöver jag inte tänka på förrän i morgon.

När jag duschat, tvättat håret och klätt mig satte jag mig ute ett tag med korsordet, men efter en stund gick jag in och fönade håret, plockade ihop mina kassar och kollade inköpslista och sen åkte jag på Konsum och handlade, men innan jag åkte dit körde jag till Bosse, för att se om han var igång med flundrerökning och det var han.

-Kom tillbaka kvart i ett, så är de klara, sa han.

Sagt och gjort, när jag handlat färdigt och varit hemma med varorna var det dags att åka till Sicklings.

Nu var flundrorna färdiga och väldigt goda. Jag åt två stycken på stående fot och fick några med mig hem också.

Väl hemma igen parkerade jag i solstolen för att kolla vad det var för sommarvärd, för det hade jag glömt bort. Jag gjorde dock processen kort med Nina Stemme. Det var säkert en högtidsstund för operaälskare, men det är inte jag, även om jag uppskattar en och annan operaaria.

I kväll är jag bjuden till Fröjel Resort av Eva o Bosse. De är båda bortresta på min födelsedag, så det här är en förskottspresent, som jag ser mycket fram emot. Visst ser menyn lockande ut?

Dagens ordspråk:
Vill du veta hur man ska ge, så tänk dig vara den som får.

Äckelpäckel

Surridurr undrade i ett inlägg: Vilket/vilka äckelpäckelgrejer/läskiga händelser har du varit med om? och så berättar hon om något hon upplevt. Det får du läsa om du klickar på länken.

När jag kom till Stenstugu, som ganska oerfaren tjugoåring, jobbade jag ännu, men när Eva kom till världen och jag slutade mitt jobb på Pressbyrån började jag hjälpa till mer och mer på gården och främst i ladugården med kor och kalvar, grisar och höns.

Här stödutfodrar Åke en liten söt griskulting

Inne i köket jobbade jag sida vid sida med svärmor. Hon var då i sextiofemårsåldern och en väldigt duktig och sparsam husmor. Det där äckelpäckliga hände i samband med en grisslakt.

När vi slaktade grisar och det gjordes på hösten inför julen och så på våren innan det blev för varmt, togs allting tillvara och vi gjorde syltor, leverpastej, fläskkorv, stekkorv, medvurst, ja allt tänkbart. Svärmor,  som alltid ville spara tog givetvis vara på räntan också – tarmarna alltså. De skulle rensas, tömmas och göras rena för att sedan användas som korvfjälster. Jag brukade slippa det jobbet, men en gång skulle jag vara med och ur tarmarna vällde massor av långa vita maskar. Grisen hade haft spolmask och maskarna levde fortfarande. Tala om äckelpäckel!

Då gav till och med svärmor upp och jag fick köra till ICA och köpa fjälster i stället. Inte kunde vi tänka oss att mata in korvsmet i de där tarmarna som varit fulla av mask.

Vad säger du surridurr, det var väl äckligt nog?

Ska du bara välja en sommarpratare…

….i år, välj då Marie Nilsson Lind!

Jag kan inte göra annat än att citera Aftonbladets rubrik:

Du, det här var rent fantastiskt.

Kristoffer Bergström avslutar sin recension av dagens program på följande sätt:

Efter att ha kritiserat ett par sommarprat vände sig läsare till mig med befogade frågor om jag drack pressade citroner och ättika till frukost. Jag hade inget bra svar. Varför så sur?

Men ska det gå att berömma program måste det ske utifrån någon sorts nivåer, då inte alla möter samma lovord. Basketspelaren Amanda Zahui var exempelvis klart mer lyssningsvärd än en kock och en arkitekt. Berättarproffsen Jonas Hassen Khemiri och Stina Wollter var ännu bättre.

Och överst finns en himmelsk nivå. En där varje ord glöder. En där du inte fattar vad de andra håller på med, vad du håller på med, vad du just varit med om.

På den nivån finns i sommar hittills bara Marie Nilsson Lind.

Trevlig kväll!