maj 2022 – Sida 3 – Livet efter 80

Nu får vi se…..

7 maj, 20227 maj, 2022 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Matprat, Netflix, Promenader, TV, Väder

….om det blir något regn i dag, det är i alla fall mulet och det är väl en förutsättning om det ska kunna komma någon skvätt. Jag ska ta en vända med dammtrasan och snabeldraken i dag, för fredagsstädningen hoppade jag över igår och med facit i hand var det ju bra. Fast den planerade hittautpromenad blev inställd, för innan jag kom iväg hade det börjat blåsa och när jag kämpat på i motvinden ner till samhället, vände jag hemåt igen. De checkpoints som jag tänkt sikta in mig på ligger precis nere vid stranden och det kändes inte lockande alls att gå dit.

Det börjar blomma så vackert nu överallt, här på Odvalds knoppas paradisäppelträden och ner på samhället finns det körsbärsträd och annat som också prunkar i vitt och rosa och så de vackra forsythiorna förstås. Det verkar som om naturen gillar den här kalla våren.

När jag kommit tillbaka till Odvalds igen, fortsatte jag en liten bit till, fram till ett ställe där jag brukar plocka kajp (skogslök på svenska). Jag hade för säkerhets skull stoppat en plastpåse i fickan innan jag gick hemifrån och nu fick jag användning för den.

Jag sköljde av kajparna och satte på en gryta med buljong och potatis och till kvällen blev det kajpsoppa och kajpsoppa ska jag äta till lunch i dag också.

Medan jag åt den goda soppan tittade jag på de sista avsnitten av en finsk serie på SvtPlay, Transporten heter den och den handlar om vad som händer när man hittar ett mikrochip i maten på ett dagis i Helsingfors. Jag tycker att den var rätt spännande, men som många andra filmer och serier från Finland ganska mörk och deprimerande. Jag har sett en del finska serier på Netflix, bland annat Sorjonen och Karppi och de är också bra, men ganska dystra.

Dagens ordspråk:
När nöden är som störst är hjälpen som närmast.

Trevlig lördag!

Just nu….

6 maj, 20226 maj, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Trädgård, Väder

…..känns det som sommar, eller i alla fall försommar, för nu vid elvatiden är det nästan tolv grader varmt, soligt och i stort sett vindstilla.

När jag klätt mig gick jag ut och hämtade gräsklipparen och klippte både på fram- och baksidan, för i morgon hotar man med moln och lätt regn, eller hotar är väl fel uttryck. Jag borde i stället säga lovar, för regn behövs storligen. Det är förfärligt torrt!

Tulpanerna lider! Jag har gett dem några kannor vatten ett par gånger, men jag får dåligt samvete när jag gör det. Regnvattencisternerna är tomma och att använda dricksvattnet till rabatter ska man ju inte göra. Här i Klintehamn har vi inte bevattningsförbud eftersom vi får vårt dricksvatten från ett bräckvattenverk, men man ska ju vara sparsam i alla fall.

Gräsklippningen gick bra och när jag hade gjort rent klipparen skulle jag sätta tillbaka den på sin plats, men hann inte, för det kom en granne som ville ta över den. Han hade kommit på samma ljusa idé som jag, så det var bara att lämna över den till honom.

Just nu handlar elisamatildas fem fredagsfrågot också om.

Vad stör dig? Min tinnitus.
Vad är det som luktar gott? Doften från de nyklippta gräsmattorna.
Vad behöver du tvätta? Möblerna på uteplatsen behöver tvättas av.
Hur länge har du varit vaken? Nu (11:30) har jag varit vaken ganska precis fyra timmar.
Vad är planen för idag? Jag ska nog ta mig en hittautpromenad i eftermiddag, eller också ska jag gå till Masshagen och kolla på vitsipporna.

Just nu använder jag slumpade bilder i headern. Jag har lagt in ett antal vårbilder och sen dyker de upp lite hipp som happ:

Dagens ordspråk:
Man ser inte skogen för bara träd.

Trevlig fredag!

En dag i lättjans tecken

5 maj, 2022 av Ingrid, publicerad i Böcker, Brf

Jag hade svårt att somna igår kväll, för när jag väl kom i säng snurrande tankarna kring kvällens stämma med bostadsrättföreningen, som var en ganska katastrofal historia. De som smet iväg efter förtäringen är bara att gratulera. Vi hade en ”proffsordförande” som stressade fram besluten i rask takt och efter en knapp halvtimme hade han klarat av dagordningen och avslutade.

Åke brukade alltid säga att han inte kunde gå på auktioner, för där blev han tvungen att bestämma sig väldigt snabbt och lite så är det med mig också. Innan jag bestämt mig för att yttra mig var besluten klubbade, men när jag låg där i sängen och funderade över kvällen visste jag precis vad jag skulle ha sagt både då och då och då. Jag försökte ju dessutom följa med noga, för jag blev vald till protokollsjusterare.

Inte nog med att jag somnade sent, jag vaknade tidigt också och kunde konstatera att ännu en solskensdag randades. Jag gick upp i vanlig tid, åt frukost, vattnade blommor och startade en maskin tvätt och sedan gick jag ut och satte mig och läste. Det var precis på gränsen att det gick att sitta ute, för det blåste kallt emellanåt, men boken var så spännande att jag inte kunde sluta.

När det blev dags för lunch valde jag kålpudding och den här gången kokade jag potatis och gjorde en sås till den också. Jag hängde tvätten och när jag ätit gick jag ut och fortsatte att läsa tills boken var slut och nu väntar den sista i trilogin, men den ska jag nog vänta med några dagar, om jag kan alltså, för jag vill ju så gärna få veta hur det ska gå för Profeten i fortsättningen.

Dagens ordspråk:
Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Trevlig torsdag!

Sveinblåmdagen

4 maj, 2022 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Brf, Daterande, Nostalgi, SPF, Trädgård, Väder

I dag är det enligt Allnakku de små lysande gula solarna i gräsmattan, maskrosorna, hatade av en del älskade av andra, som ska uppmärksammas. Jag kanske ska tillägga att svein är detsamma som svin, så översatt till svenska blir namnet på dagen svinblomdagen.

Allnakku: Om det bara hade funnits några få sveinblåmmar, maskrosor, på ett enda ställe på ön hade folk åkt lång väg för att få se och beundra solarna i gräset. Tänk så bra att det finns så många!

Jag gick ut och kollade i min gräsmatta på baksida och än så länge finns det bara ett stånd. Det har varit betydligt flera andra år, men jag för en ständig kamp mot dem, för så är jag uppfostrad.

När vi var barn och bodde i Vallekvior hade vi en stor trädgård och bekämpningen av maskrosor i gräsmattan bestod i att vi barn försågs med ett maskrosjärn och sedan gick vi och stack maskrosor mot en betalning av ett öre styck. Man fick lära sig att arbeta tidigt minsann! Nu har jag inget sånt där järn, men arealerna är inte så stora och det går lika bra med en kniv.

Det är en solig onsdag, men ganska svalt. Just nu vid ett-tiden har vi bara nio grader, men jag ska inte beklaga mig, för det gick i alla fall att sitta ute på terrassen i solskenet och läsa en stund på förmiddagen. Och vädret kunde absolut ha varit sämre. 😃

Innan jag gick ut och läste satt jag vid datorn ett tag och lämnade in ett referat från vårt senaste möte med SPF på helagotland.se. Få se om det kommer med i tidningarna den här gången. Det jag skickade in från vårt årsmöte har inte synts till.

I kväll väntar bostadsrättsföreningens årsstämma och dit har jag anmält mig. Man börjar med smörgåstårta och den vill jag ju inte missa, men jag tänker inte göra som en del andra gjort ibland; är med på förtäringen och sedan smyger man tyst och stilla iväg.

Dagens ordspråk:
Att tänka är att samtala med sig själv.

Trevlig onsdag!

Hittaut

3 maj, 2022 av Ingrid, publicerad i hittaut, Klintehamn

Det är en solig och fin tisdag, men ganska blåsigt som vanligt. När jag morgonpysslat färdigt kände jag för att ta en promenad och bestämde mig för att göra ett försök och se om jag kunde hitta checkpoint nr 131, som ligger lite isolerat för sig självt i norra delen av kartan över Klintehamn.

När jag kommit ut på Djurgårdslundsvägen svängde jag in på Granstigen och gick genom de fina villakvarteren där. Jag hade räknat ut hur jag skulle kunna ta mig fram till nr 131, men slarvade och missade platsen där stigen jag skulle ta började, så det blev en extra omväg, men sen var det inga problem alls att hitta den. Det var en helt fantastisk stig att gå på, bred och fin och täckt av den mjukaste mossa. Den stigen ska jag nog utforska lite närmare.

Och där stod 131 mitt bland blå- och vitsippor

Under min extrarunda passerade jag gamla välkända trakter. Mamma bodde här rätt många år och jag hyrde ett rum i samma hus under de år jag gick på Klinte Yrkesskola (kontorskurs) och då jag jobbade i Pressbyrån.

Jag kom hem några minuter över tolv och då hade jag gått 5 km och tagit drygt 8000 steg. Nu har jag ätit lunch och när det här inlägget är uppdaterat ska jag fortsätta läsa bok nr 2 i Håkan Östlundhs profettrilogi, Den falska profeten. Jag började på den igår och den är riktigt bra. Hoppas att det går att sitta ute i dag. Igår gick det inte för det blåste alldeles för kallt.

Dagens ordspråk:
Det är lätt att börja ett krig, men svårt att sluta det.

Trevlig tisdag!

Första måndagen i maj

2 maj, 20222 maj, 2022 av Ingrid, publicerad i Daterande, Trädgård

Det är en solig och fin dag, men som vanligt så blåser det. Jag har rensat upp lite bland mina krukväxter och när jag skulle gå ut med avfallet fick jag se att det varit en väldigt intensiv fart på morgonflygandet.

Som vanligt har jag varit lite nervös innan mitt lilla träd (hakuro nishiki), börjat knoppas, men nu är det på gång i alla fall och fullt av knoppar har det satt. Det kommer säkert att bli vackert i år också!

Bloggvännen Carita tycker ju att vi ska muntra upp oss med en glad bild på måndagarna och det här får bli mitt bidrag, för den gör i alla fall mig glad.

Nu är det snart dags för lunch och i eftermiddag ska jag agera deklarationskonsult. Har man inte fått uppskov med sin deklaration är det sista dagen i dag att lämna in den vare sig man gör det via nätet eller stoppar den i brevlådan. Annars riskerar man att få betala förseningsavgift och det kan ju vara lite onödigt. Min egen klarade jag av första dagen det gick att göra det på nätet och det har blivit lite av en sport att göra den då.

Dagens ordspråk:
Man ska inte kasta bort den gamla kvasten förrän man ser vad den nya duger till.

Glad måndag!

Första maj….

1 maj, 20221 maj, 2022 av Ingrid, publicerad i Matprat, Nostalgi, Stenstugu, Tacksamhet, Valborgsmäss

….för 10 års sedan samlades vi på Fröjel kyrkogård och hade gravsättning av Åkes urna. Det är hemskt så fort tiden går! Jag var bjuden på lunch på Stenstugu i dag och innan jag åkte dit tog jag en sväng upp på kyrkogården med några tulpaner.

De kanske inte syns så väl på det här kortet, men bland påskliljor och svalört finns det penséer och här har de tagit sig riktigt bra trots kylan. Sämre var det på Klinte kyrkogård där någon, förmodligen ett rådjur, ätit upp det mesta av penséerna. En planta låg ute på gräsmattan och alla blommor och det mesta av bladen på de övriga var borta, kvar var bara en grön stubbe.

I dag var det premiärlunch för året i Orangeriet på Stenstugu och Eva bjöd på en härligt god porchetta, som är en italiensk kötträtt på fläskkarré eller fläsksida som man skär till en större och tunnare bit, fyller med vitlök, fänkål och rosmarin och sedan rullar ihop till en rulle som man ugnssteker. Mycket gott!

Igår eftermiddag satt jag och läste den första boken i Håkan Östlundhs trilogi om Profeten. Jag hade läst hälften innan dess och trodde att jag skulle läsa färdigt den, men vid fem-tiden gav jag mig och slog ihop boken. I dag tog jag de sista sidorna ute i solskenet och nu är det Evas tur att läsa den. Jag måste säga att det är en riktig bladvändare.

Jag hade funderingar på att köra upp på Klinteberget igår och vara med på Valborgsmässofirandet där, för det verkade som om de hade för avsikt att tända brasan, men jag fegade ur och satt hemma och såg på teve i stället. Efter Postkodmiljonären är det Lottodragning och jag hade lyckan med mig ännu en gång till och vann en liten slant. Sedan var det dags för Let´s Dance, som jag såg en del av. Jag börjar tröttna på dem måste jag säga. Jag har lite svårt för de båda programledarna som skruvat upp hysterin kring deltagarna och deras prestationer ett snäpp extra.

Nej, det blev Netflix och ett antal avsnitt av serien om den ”galna” (galen i en positiv betydelse) danska läraren Rita som fick stå för underhållningen tills det var dags för ett sent sänggående.

Tända brasan förresten! Jag vet inte vad de håller på med i Klintehamn, men igår brann det igen, bara en liten bit från huset som brann ner på nyårsafton, men den här gången var det ”bara” en vedbod som blev lågornas offer. Bostaden klarade sig.

Ha en skön Första majkväll!