Släpp fångarna loss….

….det är vår! Nu var det väl kanske att ta till i överkant, men så känns det nästan i dag. Solen har visat sig då och då, det är +5º och all snö och is är borta. Man kan gå utan att behöva trippa, eller som apotekaren sa i måndags när jag var och hämtade ut mediciner: ”man går som en pingvin”.

I dag har till och med jag vågat mig ut på en biltur på förmiddagen. Jag har varit i Hemse och köpt både det ena och det andra, jag har varit hos ”Gamen i Fardhem” och jag har varit på Konsum i Klinte och handlat färdigt den där listan som jag började på i måndags.

Sillen artar sig och nu är det laxen som är problemet. Det finns bara gammal lax i butikerna. Inte heller ICA i Hemse hade någon som såg fräsch ut. Jag vill inte köpa lax med sista förbrukningsdatum 24/12 när vi ska äta den på juldagen. Finns det inte färsk lax är det bättre med djupfrusen, det har vi haft förut och det gick bra det också, men jag får väl kolla i Visby i morgon,

Jag har fått en söt liten julgrupp från SPF Klinteorten

I dag är det Thomasdagen, årets längsta dag, och i morse pratade de om den dagen på gotlandsradio. Enligt gammal god tradition skulle man vara färdig med alla sysslor inför julen den dagen, men så är det inte här och så har det aldrig varit. Jag har alltid varit sen med julklappsinköpen och förr kom jag inte i säng förrän efter midnatt kvällen före julafton. Det är bra mycket lugnare nu för tiden, men färdig är jag inte… och så går jag ju och väntar på tomten…

Grattis Thomas!

Magert byte

Det blev ingen större fångst av checkpoints i dag. I och för sig hade jag bara två kvar i grundomgången, men jag hade ju trott att jag skulle lyckas hitta båda två, men det ville sig inte. Jag hittade bara den ena

128 hade jag ganska bra koll på hur jag skulle gå för att kunna hitta och trots att den var svartmärkt, alltså lite extra besvärlig, gick jag direkt på den. Med stärkt självförtroende började jag sedan leta efter 127:an, men där gick jag på en nit och när det började bli dags för lunch och batteriet i mobilen började ge upp, tog jag mig hem igen.

När jag kom hem tog jag av mig alla kläder och ställde mig i duschen. Visserligen hade jag sprayat på mig medel mot fästingar/myggor, så jag hoppas att det hjälpte, men man kan inte vara nog försiktig. Effekt har i alla fall medlet mot myggor, för det var mycket mygg i skogen, men jag fick vara i fred.

Klockan blev nästan halvtvå innan jag fick någon lunch och sedan jag ätit la jag mig i solstolen och slappade en stund och nu är det dags för eftermiddagskaffe.

I morgon ska jag en tur till Visby igen. De vill träffa mig på endokrinmottagningen för en behandling mot min osteoporos. Det är lite drygt ett år sedan jag fick det där Aclastadroppet som jag blev då dålig av, men när biverkningarna efter ett par månader klingat av, har jag varit i stort sett smärtfri. Den här gången ska jag få en spruta med Prolia som har sex månaders effekt. Läkaren tror att jag kanske tål det bättre.

Jag slipper köra eller åka buss, för Carina har ett ärende till Teliabutiken, så hon kommer och hämtar mig.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Söndagspromenad med ”hittaut”

Det blev riktigt fint söndagsväder till slut och framför allt, det har varit nästan vindstilla i dag, så när jag ätit lunch tog jag bilen och körde ner till Barlastkajen och parkerade den där och sedan gick jag först ut på Kalkugnskajen och förevigade den lilla sjöjungfrun.

Sedan fortsatte jag söderut längs Anderssons strand och jag var inte ensam minsann.

Målet var att hitta de fyra kontrollerna som ligger längs stranden: 123, 120, 122 och 132 och redan när jag började leta efter den första stötte jag på två andra orienterare som var ute i samma ärende, så vi slog följe.

När vi kommit fram till 132:an skiljdes vi åt. De gick tillbaka samma väg vi kommit, men jag gick via Masshagen och sedan upp till Flisen.

När jag var på väg från Flisen till Barlastkajen talade Fitbit om att jag gått 10000 steg och innan jag var hemma igen blev det 12000 steg och 7,3 km.

Nu är det mesta av vitsippsblomningen över, men gullvivorna står verkligen i sitt flor nu med långa skaft. På hemvägen genom Masshagen såg jag var jag skulle kunna gå för att få tag i checkpoint 127 och 128 också. De är de sista jag har kvar i årets grundomgång, men jag sparade dem till en annan dag. Jag började få ont i ena lilltån, så jag kände att det var bäst att avsluta dagens övningar och gå hem och registrera de fyra jag hittat.

Hittaut

Det är en solig och fin tisdag, men ganska blåsigt som vanligt. När jag morgonpysslat färdigt kände jag för att ta en promenad och bestämde mig för att göra ett försök och se om jag kunde hitta checkpoint nr 131, som ligger lite isolerat för sig självt i norra delen av kartan över Klintehamn.

När jag kommit ut på Djurgårdslundsvägen svängde jag in på Granstigen och gick genom de fina villakvarteren där. Jag hade räknat ut hur jag skulle kunna ta mig fram till nr 131, men slarvade och missade platsen där stigen jag skulle ta började, så det blev en extra omväg, men sen var det inga problem alls att hitta den. Det var en helt fantastisk stig att gå på, bred och fin och täckt av den mjukaste mossa. Den stigen ska jag nog utforska lite närmare.

Under min extrarunda passerade jag gamla välkända trakter. Mamma bodde här rätt många år och jag hyrde ett rum i samma hus under de år jag gick på Klinte Yrkesskola (kontorskurs) och då jag jobbade i Pressbyrån.

Jag kom hem några minuter över tolv och då hade jag gått 5 km och tagit drygt 8000 steg. Nu har jag ätit lunch och när det här inlägget är uppdaterat ska jag fortsätta läsa bok nr 2 i Håkan Östlundhs profettrilogi, Den falska profeten. Jag började på den igår och den är riktigt bra. Hoppas att det går att sitta ute i dag. Igår gick det inte för det blåste alldeles för kallt.

Dagens ordspråk:
Det är lätt att börja ett krig, men svårt att sluta det.

Trevlig tisdag!

Skam den som ger sig

I skrivande stund har vi nästan 14º och solen lyser från en klarblå himmel, men det blåser ganska mycket. När jag morgonpysslat färdigt och ”påskat av” var jag sugen på att gå ut och leta checkpoints. Det är ett bra tag sedan jag gjorde det senast. Många av dem jag har kvar ligger nere vid stranden, så med tanke på blåsten valde jag att göra ett nytt försök med dem jag missat i skogen tidigare: nr 125 och 129 och i dag gick det bättre.

Nr 125 hittade jag efter mycket kryssande mellan stock och sten och rise. Jag gick inte tillräckligt långt förra gången jag letade efter den, så det var inte så konstigt att jag missade den. Nr 129, som jag försökt hitta två gånger, stod där den borde ha stått de gångerna också. Antingen har man missat att placera ut den eller också hade någon plockat bort den. Nu har jag registrerat dem i alla fall, så nu är även de avbockade på kartan.

Nu är verkligen blåsipporna i sitt flor och vitsipporna kommer mer och mer. Det är nog snart dags för ett besök i Masshagen, för det finns ingenting som går att jämföra med den i vitsippstid.

När jag kom hem hade jag gått 3,5 km och 5762 steg och var väldigt varm och väldigt rädd för att jag skulle ha fått fästingar på mig, så av med kläderna och in i duschen. Efter den saneringen och en omgång rena kläder har jag nu ätit lunch och i eftermiddag sätter jag mig ute och läser eller löser korsord och bara har det skönt.

Dagens ordspråk:
Det är lättare att förlora en vän än att vinna en.

Trevlig torsdag!