Jag var ju bjuden till Stenstugu på lunch igår och eftersom jag förstod att vitsipporna i Masshagen måste vara som vackrast just nu, körde jag ner till Flisen och ställde bilden där och tog en promenad därifrån genom skogen fram dit och sedan via Strandkvior till Stenstugu. Det var lite mulet när jag gav mig iväg, men det klarnade upp.
Det visade sig att skogsägaren hade gjort ett stort hygge och vägen fram till biotopskyddet var rätt sönderkörd, men det fanns en stig vid sidan av den, så det var bara att knalla på
Vitsipporna var verkligen helt fantastiska, men det börjar se lite risigt ut i den gamla hassellunden, med massor av nedfallna träd och grenar kors och tvärs, men det är väl så det ska vara i ett biotopskyddat område. Där ska naturen få råda utan att människan lägger sig i.
Jag gick stigen genom Masshagen, så att jag kom ut i nedre delen av en åker, som vi kallar för Bobergsåkern och följde vägen längs den och sedan backen upp till Strandkvior.
Jag kom fram till Stenstugu i god tid för dagens lunch efter en härlig promenad på ungefär 5 km. Eva och Edoardo hade varit ute och ridit på förmiddagen och då hade de hört göken och dessutom kunde hon rapportera att hon sett att de första svalorna hade anlänt till Stenstugu.
Mors dag var det också, för den firas den andra söndagen i maj i Italien och inte bara där, utan i de flesta länder förresten. Där avviker Sverige av någon anledning?
Så det blev många vårtecken den 8 maj 🙂 vitsipporna, lärksången, göken och svalorna och så Mors dag!
Lunchen serverades i Orangeriet, där tomatplantorna nu kommit på plats. Pannbiff med en grönsaksröra och sojanudlar till smakade jättegott. Och när vi plockat undan och pratat färdigt skjutsade Claudio mig ner till bilen, så jag slapp gå tillbaka.
I dag är det är det måndag och det har varit en kall morgon. Utanför mitt köksfönster har det varit -1,7º. Jag hoppas att Evas tomatplantor har klarat sig!
Jag har börjat veckan med att lägga in en annons för SPF:s räkning och så har jag ändrat min passansökan, som jag gjorde för flera månader sedan. Då fanns det inga tider förrän i oktober, men i dag lyckades jag hitta en tid redan i juni och knep den omgående. Man måste ju ha ett pass om andan skulle falla på!
Dagens ordspråk:
På rullande sten växer ingen mossa.
Livet efter 80 